1515
Annons

En ny linje mot Kina

Hammargrens Pyroteknik, Hanssons Fyrverkerier och Fiskeexporten Varberg är tre svenska bolag som sedan länge kontrolleras av kinesiska företag. Det kinesiska intresset för fyrverkeri och fisk, liksom för Acne, Strandhotellet i Kevinge och Herrgårdshotell Dalsland är intressant, men ingen tror att ägarbilden kan skada landet.

Det kinesiska köpet av en kontrollpost i Karolinska Development, som specialiserar sig på att investera i innovationer på Karolinska institutet och andra ledande nordiska universitet, kryper närmare under skinnet. Men så är det om man ligger på börsen. Vem som helst kan köpa. Och löftet om att forskare kan få snabb tillgång till den kinesiska marknaden glimmar som guld.

Försvarets forskningsinstitut släppte i fredags en genomgång av kinesiska köp i Sverige de senaste tio åren. Kinesiska intressen kontrollerar 51 företag i Sverige och har minoritetsposter i ytterligare 14. De största köpen är Geelys minoritetspost i AB Volvo för 32 miljarder kronor, Tencents i Spotify för 21 miljarder och Geelys köp av Volvo Cars för 18 miljarder. Sedan kommer Nevs, SF Bio, Radisson och Nordic Paper.

FOI noterar att hälften av köpen stämmer överens med den kinesiska statens prioriteringar för utländska förvärv. Industriella produkter, hälsa och biokemi, informationsteknologi, elektronik och fordon dominerar.

Den svenska erfarenheten av kinesiskt ägande är än så länge bra och i fordonssektorn bättre än av amerikanskt. Göteborg badar i kinesiska FoU-pengar och håller på att utvecklas till ett europeiskt centrum för utveckling av elbilar. Det är en fantastisk position.

Men utvecklingen i Kina är inte bra och den kinesiska regimens brott mot mänskliga rättigheter ser just nu ut som den största ekonomiska risken av dem alla. Världen har haft många diktaturer, men aldrig en diktatur som är världens ekonomiska kraftcentrum. Vilka ekonomiska slutsatser kan man dra av uppgifterna om koncentrationsläger för uigurer i västra Kina? Vad händer med kinesiskt utlandsägande om Kinas beteende går över smärtgränsen i Hongkong, snart Taiwan eller mot den egna befolkningen och en skarp konflikt med den demokratiska världen blir oundviklig?

Detta är den största utrikesfrågan i alla västländer och alla letar efter ett principiellt svar. Att begränsa utländska investeringar är destruktivt och att isolera sig från en alltmer avancerad kinesisk ekonomi är inte bra för någon. Samtidigt måste något göras för att skydda demokratiernas kontroll över sina ekonomier. I grund och botten är det principvidrigt att politiker ska bestämma vem som äger, men vi kan inte tillåta ett förstatligande via kinesiska uppköp.

EU har rekommenderat medlemsländerna att införa möjligheter att begränsa kinesiska investeringar. Sveriges regering har tillsatt en utredning om utländska direktinvesteringar på skyddsvärda områden som ska vara färdig i november 2021. Den leds av tidigare ordföranden i Högsta förvaltningsdomstolen Sten Heckscher.

Men det är inte säkert att en begränsningsmöjlighet hade hejdat köp av något av de bolag som FOI har på sin lista. Det är svårt att dra gränsen och definiera vad som är ett säkerhetsintresse. USA anser att den inhemska fordonsindustrin är ett nationellt säkerhetsintresse. Det tycker inte svenskarna. Ericsson och Telia bör inte bli Kina-kontrollerade men hur ställer man sig till ett ägande av tio procent av aktierna?

Analysföretaget Rhodium Group publicerade tidigare i höstas en rapport och policyrekommendationer om hur Europa bör hantera riskerna med kinesiska investeringar. Man förordar bredare och djupare metoder och en förändring av vårt sätt att se på Kina. Rhodium välkomnar kinesiska företag men vill utestänga den kinesiska staten, det vill säga statskontrollerade företag. Man ska inte acceptera en statliga aktör som dominant i världsekonomins centrum. 

För det första ska man vårda den egna produktiviteten och den egna kapitalbildningen. EU-medlemmarna bör ha skattesystem som värnar inhemska kapitalintressen och göra det attraktivt att stanna, investera i utbildning och forskning och fortsätta utveckla den inre marknaden.

För det andra ska de kommande gransknings- och begränsningsreglerna skilja på privata och statliga aktörer och stänga ute de statliga, även om de är svåra att definiera. Med en sådan regel hade man kunnat säga nej till statliga ChemChinas köp av världens största utsädesföretag Syngenta, som till exempel äger de skånska sockerbetorna och de gröna ärtorna, en känslig punkt för alla söder om Hallandsåsen.

För det tredje ska man använda sin transparens, ett effektivt demokratiskt vapen. Kinas inriktning är inte given och inte heller marknadskrafternas. Upplys om Kinas ägande, skapa en medvetenhet om hur Kinas intresse ser ut. FOI:s granskning är ett föredöme.

För det fjärde ska demokratierna undantagslöst visa att kinesiskt ägande inte kan undertrycka demokratiska fri- och rättigheter. I den mån Kina använder Sverige som testmarknad för ägande och repression ska ingen tveka.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från SEK Svensk ElstandardAnnons

Bakom kulisserna i det uppkopplade samhället

Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.
Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Framtidens standardisering stavas elbilar och smarta kläder. Den fossilfria omställningen väntar runt hörnet – och det är standarder som gör den möjlig.

 – Vi kommer prata betydligt mer om standarder i framtiden. Det blir ännu viktigare när vi ska ställa om till solceller, vindkraft och batterier, säger Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Alla kommer i kontakt med standarder – men få vet om det. Idag tar vi knappar, larmsystem, automatiska belysningssystem och självkörande vattenspridare för givet. Enligt Thomas Korssell är det tack vare standarder vi kan göra det.

– Det finns en anledning till att du kan starta din elvisp hemma när du sitter i bilen och ha sockerkakan färdig när du kommer hem, skrattar han.

Ett ännu mer uppkopplat samhälle

Enligt Thomas Korssell behöver inte alla förstå de bakomliggande orsakerna till varför saker fungerar som de gör, eftersom han tror att standarder i framtiden allt mer kommer paketeras som färdiga lösningar.

– Snart kommer fler vara sina egna elproducenter, utan att man för den sakens skull måste vara en expert i frågan. Produkterna och tjänsterna räknar exempelvis ut energianvändning, energislag och vädertecken – för att man enklare ska kunna optimera sin egen energiförbrukning, säger han.

Vidare menar Thomas Korssell att bilpooler och laddstationer i förlängningen är standarder. Likaså smarta klockor och andra ”wearables”. Det finns många faktorer som spelar in för att olika smarta system ska kunna kommunicera med varandra – allt från cybersäkerhet till funktion och design.

– Man kan säga att standarder egentligen är tekniska regler för samverkan – både mellan varandra och i olika system. Men det är nog lite enklare att förklara det som anledningen till att man kan fjärrstyra sitt sockerkaksbak, säger Thomas Korssell.

Läs det senaste från SEK Svensk Elstandard här.  

Högaktuellt engagemang

Även om inte alla behöver förstå de bakomliggande principerna, är det desto viktigare att engagera sig tidigt i standardiseringsarbetet om man arbetar i branschen. För att Sverige ska kunna fortsätta vara ett framgångsrikt innovationsland krävs det att man har koll på omvärlden så att man kan attrahera rätt sorts kompetens.

– Dessutom skapar det förutsättningar för ett stort nätverk, som i sin tur leder till en bättre förståelse för energisituationen i världen.

Nyfiken på att påverka elstandarder? Anmäl dig här.  

Fakta:
SEK Svensk Elstandard är en ideell organisation, utsedd av regeringen att ansvara för all elektroteknisk standardisering i Sverige. SEK är svensk nationalkommitté i IEC och alla svenska företag, myndigheter, organisationer, högskolor och universitet kan delta i standardiseringsarbetet.

Besök SEK Svensk Elstandards hemsida.  

Mer från SEK Svensk Elstandard

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med SEK Svensk Elstandard och ej en artikel av Dagens industri

En höjd skatt leder inte till att en annan sänks

Fastighetsskatten tycks ha evigt politiskt liv. Trots att ingen av de potentiella regeringsbildarna påstår sig vilja ha en återinförd eller höjd fastighetsskatt har den blivit den mest omdiskuterade skattefrågan så här i början av valrörelsen.

FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.
FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.Foto:Fredrik Sandberg

Det började med att Moderaterna lät producera en valaffisch med budskapet att de fyra partierna till höger är överens om att inte återinföra eller höja fastighetsskatten - och underförstått att partierna på vänstersidan inte är överens om den saken.

Detta retade upp Socialdemokraterna som anklagade Moderaterna för fulspel - S vill inte alls återinföra eller höja fastighetsskatten, var svaret. (Detta trots att flera distrikt samt LO vill det.)

Bakgrunden är välkänd. Alliansregeringen avskaffade den dåvarande fastighetsskatten, och ersatte den med en ”kommunal fastighetsavgift”. Denna har ett tak, vilket gör att vänsterfolk brukar kalla skatten ”regressiv”, alltså att det är en mindre andel fastighetsavgift på dyra villkor än på billigare.

Ekonomskrået brukar förorda fastighetsskatt. Det beror på att det är en skattebas som är stabil, där skatten inte skadar ekonomins funktionssätt så mycket. En fastighetsskatt anses rättvis då den inte går att planera bort på samma sätt som en del andra skatter. Det finns också bostadspolitiska argument, om att det är för hög beskattning vid flyttning och för låg beskattning på den som bor kvar, vilket försämrar rörligheten på marknaden.

De som förordar fastighetsskatt brukar anse att detta ska ingå i en större skattereform, då man alltså överväger hela skattemixen för att göra den mer optimal eller enhetlig. 

På fredagsmorgonen medverkade professor Lars Calmfors i Sveriges Radio och argumenterade för fastighetsskatt. Han sa dock att han inte trodde att ”det politiska systemet” kommer ”att klara av” att införa en fastighetsskatt.

Den omständighet som ekonomerna ofta glömmer bort, legitimitet, är dock ingen detalj. Om människor är djupt negativa till en viss skatt är det en realitet. Vänsterpartiet, som uttryckligen vill återinföra fastighetsskatten, lockar färre än var tionde väljare.

Det finns ett moraliskt problem i fastighetsskatten – varför ska staten ha ökad skatt för att man själv bygger ut och förädlar sitt hus? Varför ska skatten öka för att grannen säljer? Varför ska man beskatta en icke-likvid tillgång?

Därutöver finns ett trovärdighetsproblem beträffande ett vanligt argument för fastighetsskatten. Det handlar om att skatten på arbete skulle sänkas för att väga upp den höjda fastighetsskatten. På torsdagen argumenterade Dagens Nyheter för att fastighetsskatten skulle återinföras och att skatten på arbete ska ned. Men i ledartexten fanns ingen vägledning om på vilket sätt inkomstskatten ska sänkas. Det är så det brukar vara – det är viktigare att argumentera för den höjda skatten än att precisera sänkningen.

Så är det också med idén om att en stor skattereform behövs. I januariavtalet fanns det med en sådan punkt, om en reform som skulle åstadkomma så mycket att den blev omöjlig. Och det blev inte ens en utredning om saken.

Några tidigare skattereformer har blivit historiska, men det innebär inte att det är ett bra lösning för framtiden. Ordet förknippas med att en skattereform ska genomföras över blockgränsen - och väljarna skulle därmed berövas möjligheten att ta ställning i en av de viktigaste politiska frågorna.

Tanken om en skattereform indikerar också att det skulle vara något allvarligt fel på det nuvarande systemet. Och visst är skatterna höga i Sverige, särskilt på arbete och på risktagande. Men samtidigt är en rad skadliga skatter avskaffade, som arvsskatten och förmögenhetsskatten. I en stor skattereform är risken att dessa förödande skatter kommer upp på bordet igen.

Allmänt sett finns det anledning att vara skeptisk mot skatteväxling, alltså att en höjning på ett ställe ska leda till en sänkning på annat håll. Hur har det gått med ”den gröna skatteväxlingen”? Politikerna höjde miljöskatterna men glömde bort den andra vågskålen, att sänka skatten på arbete.

Svenska skatter är redan höga. De tas ut delvis på fel saker. Skatternas utformning bör ses över. Och de bör sänkas generellt. Att sänka skattesatserna behöver inte innebära minskade skatteinkomster för staten - tvärtom. När det går bra för Sverige kommer goda skattepengar in till de gemensamma behoven.

Men när någon börjar diskussionen med att berätta vilka skatter som ska höjas ska man inte lita på att det verkligen blir någon sänkning i andra änden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera