Annons

En missad chans för strukturella reformer

LEDARE. I budgeten för 2021 tycks de ansvariga fyra partierna tycks ha fått med sina respektive hjärtefrågor. Säkert har det inte varit lätta förhandlingar, men faktum kvarstår: det är fyra separata partier som under den senaste veckan har presenterat sin del av budgeten, de gör det inte tillsammans. De har alltså inte ens försökt ge intryck av att budgeten ger uttryck för en samlad politik.

TA CHANSEN. Budgetsatsningar på rättsväsendet och framför allt regelförändringar för att skapa trygghet är viktiga strukturreformer för 2020-talet. Det finns ett fönster för förändringar inom många områden just nu.
TA CHANSEN. Budgetsatsningar på rättsväsendet och framför allt regelförändringar för att skapa trygghet är viktiga strukturreformer för 2020-talet. Det finns ett fönster för förändringar inom många områden just nu.Foto:Claudio Bresciani

Skattesänkningarna är i huvudsak tidsbegränsade och ofinansierade. Nivåhöjning på försvaret ska dock finansieras krona för krona.

Den djupa krisen borde vara ett tillfälle att reformera. Men den här regeringens problem är att strukturreformer saknas såväl i det gällande regeringsprogrammet som i den framlagda budgeten.

Magdalena Andersson sa på måndagen att den här budgeten är mycket större än Anders Borgs under finanskrisen. Men hon vet givetvis att finanskrisen 2009 inte var lika djup som den nuvarande. Hon kunde ha dragit sig till minnes hur det lät i valrörelsen 2010. Då rådde kompaniorder inom S på att inte nämna finanskrisen eftersom man ville göra gällande att alliansregeringen hade misskött ekonomin. Finansministerkandidaten Thomas Östros låtsades inte om krisen i sina framträdanden.

Men om man nu ska jämföra ser man att under finanskrisen och 1990-talskrisen pågick betydelsefulla marknadsreformer.

Den borgerliga regeringen 1991-1994 har i efterhand blivit ihågkommen för den djupa ekonomiska krisen och för att Ingvar Carlsson (S) trädde in för att bistå statsminister Carl Bildt (M) i krishanteringen. Men regeringen blev vald på ett omfattande reformprogram, ”Ny start för Sverige”. Det var Moderaterna och Folkpartiet som låg bakom det, men Centerpartiet och KDS anslöt sig när de satte sig i fyrpartiregeringen och vågmästaren Ny Demokrati var inget problem. Programmet utformades för att komma till rätta med den stela svenska ekonomin, med förslag om valfrihet inom skola och vård samt etableringsrätt för välfärdsentreprenörer.

Regeringsskiftet skyndade på en pensionsreform. Skattereformen hade genomförts precis före valet och processen mot EU-anslutning var i gång. Det var epokgörande. När det akuta skedet av krisen var över var Sverige en annan sorts ekonomi, och det bestod när Socialdemokraterna återtog makten 1994.

Finanskrisen 2009 kom mitt i nästa reformsprång. Alliansregeringens ambitiösa reformagenda hade ändrat skatten på arbete, bidragssystemen, förstärkt valfriheten ytterligare och den statliga bolagssektorn hade krympt. Finanspolitiska normer över partigränserna hade redan tidigare skapat budgetdisciplin. Att den internationella lågkonjunkturen slog mindre hårt mot Sverige ska ses i detta ljus.

Den nuvarande krisen inträffar, liksom de två tidigare, när Sverige har en koalitionsregering. Även denna regering och dess underlag har ett gemensamt dokument. Men det kan inte jämföras med Ny start för Sverige eller Bankerydsöverenskommelsen inför alliansens valvinst. Januariöverenskommelsen 2019, som fortfarande är publicerad med rubriken ”utkast” på de fyra partiernas webbplatser, beskrevs som revolutionerande, att liberala reformer som inte ens alliansen mäktade med skulle bli verklighet.

De högsta marginalskatterna har sänkts. Och Las ska förändras om inte parterna kommer överens (det upprepas i budgeten). Men i övrigt finns faktiskt inga större marknadsreformer. Och eftersom det inte finns några nya reformer i måndagens budget kommer alltså Sverige efter krisen att komma tillbaka till samma strukturer som innan.

Sverige har ett enormt integrationsproblem och en kriminalkris. Åratal av underlåtenhet beträffande rättsväsende och försvar kräver mer än några få miljarder.

Chansen till strukturreformer finns under en kris av två skäl: Ändringar som är svåra att gå till val på kan man genomföras med hänvisning till krisen. Och åtgärder som är dyra i början kan också genomföras när kravet på finansiering krona för krona för tillfället inte gäller.

Den chansen tog inte januaripartierna.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?