Tre stycken 30 meter höga brännugnar hettar upp vatten till het ånga som via ett virrvarr av stora och små rör driver de väldiga generatorerna från Brown Boveri i den 150 meter långa gulkaklade turbinhallen.
Kraften är överväldigande. 400 ton stålturbiner snurrar 3000 varv i minuten. Elströmmen skickas iväg till Hemsjö uppe vid Smålandsgränsen. Där går det svenska stamnätets ledning mellan kärnkraftverket i Oskarshamn och de nu nedlagda reaktorerna i Barsebäck. Numera kan strömmen också gå via havskabeln mellan Karlshamn och Slupsk i Polen.
När verket är i gång bränner det 140 000 liter tjockolja i timmen. Oljan lagras i bergrum och skeppas med båt från Preem i Lysekil. Oftast är den från början rysk.
Förra året var Karlshamnsverket igång fler timmar än de senaste tio åren tillsammans. Något är inte som det ska vara i det svenska energisystemet. Eller som verkets vd Henrik Svensson uttrycker det: ”Det är så urbota dumt. För oss och för verket är det bra att det används men vi ska inte ha den här funktionen.”
Han är maskiningenjör och har arbetat 25 år i energibranschen. I september 2021 hamnade han mitt i den svenska energidebatten. Det var stiltje i hela norra Europa, i tre veckor, dessutom ovanligt mulet överallt. Vindkraften och solkraften låg i praktiken nere. Då körde Karlshamnsverket igång. Henrik Svensson gick ut offentligt och förklarade varför. Han pekade på de nedlagda reaktorerna i Ringhals som huvudförklaringen. Under lång tid har elpriset legat ganska stabilt, när Ringhals 1 och 2 stängde ner började det fluktuera kraftigt. Oljekraftverket i Karlshamn fick då en ny roll och blev symbolen för ett misslyckande.
Henrik Svensson förklarar, med en tydlig passion, hur det svenska kraftsystemet tänktes ut på 1950- och 1960-talet. Det var från början till slut ett system som konstruerades av ingenjörer. Någon ”energipolitik” fanns inte, bara ett framsynt mandat från Erlanders regering.
Ett elsystem som ska leverera i hela landet behöver kraftproduktion i hela landet, spänning och frekvens måste hållas uppe överallt, annars kan man inte transportera elektricitet och systemet kraschar. Vattenkraften i norr balanserades därför av kärnkraft i söder. Kärnkraften fick fyra poler, Stockholm med Forsmark, Göteborg med Ringhals, Malmö med Barsebäck och sydöstra Sverige med Oskarshamn.
Det svenska systemet blev internationellt känt för att vara ett av världens mest stabila kraftsystem. Andra kvaliteter upptäckte man efter hand. På 1970-talet blev oberoendet av olja värdefullt. På 1990-talet fick fossilfritt hög status. Men grunden var en leveranssäkerhet i världsklass. Den var en förutsättning för att pappersmassafabrikerna, stålverken, gruvorna, varven, bilfabrikerna och den elektrifierade järnvägen kunde gå dygnet runt.
Ingenjörerna bakom kraftsystemet planerade också för olika reservkapaciteter. Den största enskilda störningen som kan hända är att Sveriges största reaktor i Oskarshamn lägger av. Om det händer utlöses en sekundsnabb kedjereaktion för att hålla uppe frekvensen på 50 hertz i hela landet. Om man inte klarar det kraschar elsystemet. Först tar de flera hundra ton tunga snurrande turbinerna i de andra reaktorerna upp chocken, sedan öppnas dammluckorna i vattenkraftverken i norra Sverige. Om det inte räcker omdirigeras eventuell elexport om till import. Därefter kommer automatiska och manuella bortkopplingar av stora kunder eller städer, därefter drar gasturbinerna igång, utplacerade i ett noga planerat nät i Halmstad, Barsebäck, Malmö, Helsingborg, Slite, Stenungsund, Ringhals, Lahäll, Göteborg, Kimstad, Forsmark, Stallbacka och Stockholm. De kan vara igång inom några minuter.
Oljekraftverket i Karlshamn ligger längst ut i kedjan och ska egentligen bara användas när vattenkraften har svårt att reglera systemet på grund av vårflod eller isläggning eller när vintern är ovanligt kall. Det kallas effektreserv.
Men eftersom vindkraften har vuxit så mycket och kärnkraften minskat har kraftproduktionen börjat variera på ett sätt som aldrig hände förut och som systemet inte är byggt för. Karlshamnsverket har därför börjat användas för att täcka upp variationer, som när vinden inte blåser. Precis samma sak har börjat hända i Tyskland som i dag bränner mer kol och gas än tidigare på grund av avvecklad kärnkraft och utvecklad vindkraft.
Vindkraften blåser dels sönder prisbildningen eftersom den nästan är gratis när det blåser vilket gör att andra kraftslag förlorar i lönsamhet. Men den blåser också sönder stabiliteten i elsystemet.
Henrik Svensson har en bön. Han vill att Sverige gör som hans ingenjörskollegor gjorde på 1950-talet och funderar igenom vilket elsystem man vill ha.
Han har helt rätt. Kombinationen av fri marknad och ständig politisk detaljstyrning fungerar inte längre. Det är inte bra att Karlshamnsverket brände 28 000 ton olja förra året, men södra Sverige måste ha kraftproduktion för att systemet ska fungera. Det räcker inte med fler ledningar från Norrland. Man måste ta ett helhetsgrepp så att elsystemet åter får en planering, annars kommer det att återkommande kollapsa och Sverige kommer inte att kunna vara ett industriland. Och planeringen måste göras nu.
