ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

En karriär på Twitter har gränser

LEDARE. Twittrare är ego-trippare och överskattar lätt sin ställning. De blir svåra att ha i grupparbete eftersom förtroendet saknas.

Hanif Balis twittrande är en återkommande huvudvärk för Moderaterna. Som folkvald riksdagsledamot sitter man på ett personligt mandat, men är invald utifrån partitillhörighet. Det innebär i praktiken att allt man gör och säger är i partiets namn. Det går inte att skilja privat från professionellt.

Undergivenhet är ingen dygd. Politik utvecklas av ifrågasättanden, analys, diskussion och nya tankar. Men det finns inga tecken på att Hanif Bali vill vara med och utveckla Moderaternas politik. Han kanske uppfattas som en frisk fläkt, en sanningssägare, av sina följare på Twitter. Men hans utspel urartar allt för ofta i personangrepp, nu senast i en recension av den tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt. 

Twitter började som ett ganska positivt forum, men blev snabbt mer offensivt, eftersom det är så uppmärksamhet skapas. Fler än Hanif Bali har byggt sina karriärer via plattformen. Hans stora följarskara gör det svårt att sparka honom ur partiet. Men man kan marginalisera honom, vilket det är precis vad M-ledningen gör. Förra året fick han fick sparken från partistyrelsen, han har tappat sitt uppdrag som integrationspolitisk talesperson och förlorar nu sina suppleantuppdrag i två riksdagsutskott. 

Sociala plattformar som Twitter och Facebook har skapat möjligheter att kommunicera med väljarna och sprida information. Men man bygger inte en karriär enbart på dem. Man står i partiets tjänst. Donald Trump är undantaget, men situationerna är inte jämförbara eftersom vi inte har presidentval i Sverige.

En Twitter-politiker agerar självsvåldigt och har därför inte förutsättningar att samarbeta och kompromissa, varken med partikamrater eller meningsmotståndare, vilket är vad mycket av det politiska arbetet bakom kulisserna går ut på. För det krävs ett förtroende, och det åtnjuter inte Bali.

Twittrare lever farligt. Det går för fort, en offentlig person kan bli för privat. Det ger snabb belöning, en ego-tripp. Men den enskilda riskerar att överskatta sin ställning. Politiker och opinionsbildare, till höger och vänster, borde tagga ned. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies