1515
Annons

En hållbar linje mot och med Turkiet

Sveriges märkliga politik mot Turkiet får nu allt djupare konsekvenser.

Turkiets president Erdogan på Natomötet i mars.
Turkiets president Erdogan på Natomötet i mars.Foto:Markus Schreiber

Förra veckans förväntade snabbspår in i Nato blev ett tvärstopp. Helgens telefonsamtal mellan president Erdogan och statsminister Magdalena Andersson tycktes inte mildra Turkiets kritik. På måndagen talade initierade bedömare om att processen man nyss trodde skulle ta veckor kan ta flera månader.

Och vad värre är, Finland börjar med all rätt tycka att Sverige är en fripassagerare som inte förstår sin situation. Tonen från Stockholm är att Turkiet bluffar, att USA får fixa en överenskommelse och att man själv knappt har något ansvar. Socialdemokraterna närstående röster som Aftonbladets ledare låter som om man ångrar att ansökan skickades in.

Det duger inte. Ett svenskt och finländskt samtidigt och snabbt medlemskap i Nato är av yttersta vikt. Sverige måste ta ansvar för sin egen politik och för det vi kan påverka.

Den svenska regeringen kan och ska inte i en politisk förhandling utlämna personer som fått asyl. Men en del av de andra frågorna borde gå att reda ut. Att Sverige har hårdare vapenexportrestriktioner mot Turkiet än vad alla andra har är i längden ohållbart. I och med Natointrädet bör vi tillämpa samma regelverk som andra alliansmedlemmar. Svensk vapenexport till Turkiet var mycket liten, så det är mest en symbolisk fråga.

Sverige ska inte heller ha en egen bilateral politik för självstyre i nordöstra Syrien, vilket det principvidriga avtalet med den politiske vilden i riksdagen Kakabaveh stipulerar. Det rimliga för Sverige är att stötta FN:s process för Syriens framtid. Den andra delen av Kakabaveh-avtalet, att Sverige ska ha egna exklusiva utrikesrelationer med den kurdiska väpnade gruppen YPG, bör också rivas upp. YPG var utan tvivel viktiga i kampen mot IS, men Sveriges utrikespolitik kan inte och bör inte styras av ett avtal med en enskild riksdagsledamot.

Kravet att Sverige försvårar möjligheterna för terrororganisationer att samla in och tvätta pengar bör inte heller vara något problem, tvärtom. Det är ett arbete vi kan och ska göra bättre.

I Natoprocessen framåt behöver svensk politik hänga ihop. I värsta fall kommer parlamentariska minimala särintressen att skada Sveriges viktigaste partner i en historiskt ömtålig och farlig situation. Det är dags att Stockholm inser brådskan och sitt ansvar.


Statsministrar i krigstid

Sveriges medlemskapsprocess i Nato ser ut att sluta som den började. Först händer inget och sedan plötsligt händer allt på en gång.

Oavsett vem som bildar regering efter valet kommer han eller hon att vara statsminister i krigstid. Sverige kommer att gå med i Nato och vi står inför en stor och dyr upprustning. Det är dags att tala större allvar med väljarna.
Oavsett vem som bildar regering efter valet kommer han eller hon att vara statsminister i krigstid. Sverige kommer att gå med i Nato och vi står inför en stor och dyr upprustning. Det är dags att tala större allvar med väljarna.

Troligen kommer Sverige inte få grönt ljus före Natos toppmöte på onsdag men mycket tyder på att vi snart kan inleda formella medlemskapsförhandlingar. Då kommer det att gå undan. Ett svenskt Natomedlemskap har ett starkt stöd i USA som ser klara militära och politiska fördelar med Sverige som medlem.

Omvärlden spelar viss roll för ryckigheten i Stockholm. Man kunde inte förutse en fullskalig rysk invasion av Ukraina eller att Turkiets president skulle sätta sig på tvären direkt.

Men allt är inte utlandets fel. Regeringen borde likt Finland ha startat planering och förankring direkt när katastrofen i Ukraina var ett faktum. Inför beslutet att söka medlemskap borde regeringen ha tagit bort uppenbara hinder. Det faktum att Sverige som enda EU-land har extra hårda egna vapenexportrestriktioner mot Turkiet borde ha åtgärdats. Liksom det olämpliga i att regeringen har ett principvidrigt avtal med en politisk vilde om fördjupade kontakter med en kurdisk grupp i Syrien som Turkiet betraktar som terrorister. Det var illa skött och det var i hög grad oppositionen som tänkte och agerade för att regeringen skulle röra sig.

Risken är stor för att den tillbakalutade attityden fortsätter även när medlemskapet är klart. Även om Sverige sägs vara mer Natoanpassat än många befintliga medlemmar innebär medlemskapet ett helt nytt läge, mentalt, militärt och politiskt.

Alliansfriheten skapade ett slags utanförskap hos den breda allmänheten. Sverige var inte med i kriget men heller inte riktigt med i världen. ”Landet utanför”, heter historikern Henrik Berggrens svit om Sverige och andra världskriget och det ligger mycket i det. Sverige stod utanför kraftmätningen mellan diktatur och demokrati även under kalla kriget, vilket orsakade svåra moraliska skador. Under de militära internationella operationernas kvartssekel från Balkan till Afghanistan hade den svenska politiska nivån konsekvent svårt att tala klarspråk om vad svensk trupp egentligen gjorde. När regeringsföreträdare talade lät det mer som biståndspolitik än försvars- och utrikespolitik.

I och med Natomedlemskapet försvinner många vanföreställningar och dimridåer. Sverige kommer att ingå i en värdegemenskap som försvarar medlemmarna mot rysk aggression men också mot kinesisk. Det kan hända att världen går mot ett nytt kallt krig och i det kommer Sverige tveklöst och traktatsbundet att stå på demokratiernas sida.

På det militära planet är förändringen ännu större. Den erfarne bedömaren och tidigare rektorn på Försvarshögskolan Karlis Neretnieks beskriver det senaste försvarsbeslutet som i praktiken överspelat. Att försvara svenskt territorium är ett fortsatt svenskt huvudansvar men nu ska vi även bidra till att försvara alliansmedlemmar.

När ÖB får frågan om vad medlemskapet innebär säger han att vi kan planera mer offensivt. Det innebär rimligen permanent svensk trupp i Baltikum och att Sverige deltar med stridsflyg i den baltiska luftövervakningen - precis som bland andra Norge och Danmark. Men också att Sverige som den i särklass största strandstaten tar ett större ansvar för Östersjöområdet. En historiker skulle kanske uttrycka det som att Sverige militärstrategiskt är tillbaka i tiden före 1809, med ett tydligt ägandeskap österut över havet och in över de finska och baltiska landområdena. Det har konsekvenser för marinen, luftövervakningen och inte minst luftvärnet som måste byggas ut för att tillsammans med polska och tyska system skapa en skyddande kupol mot missiler.

På det politiska planet krävs något som kan kallas för ett nytt inre Natobeslut, särskilt på den vänstra sidan. Situationen nu liknar i hög grad tiden före och de första åren efter EU-medlemskapet då MP och Vänsterpartiet ägnade åratal åt att vara emot EU och Socialdemokraterna låg lågt för att läka de interna konflikterna. Det gjorde att den nya EU-medlemmen Sverige blev onödigt passiv.

Än så länge finns få tecken på att regeringen på allvar förbereder Sverige på att bli Natomedlem. Det finns inga tecken alls på att man förbereder en rivstart som medlem. Och det finns inga tecken på politisk entusiasm inför Nato hos S, MP eller V. De partierna är i en säkerhetspolitisk sorgeperiod.

På den högra politiska planhalvan har partierna en större medvetenhet. Natomedlemskap har varit deras fråga under många år och nu äntligen händer det. Men även här bör partierna vara mer offensiva. Om M-ledaren bildar regering i september, vilket opinionsmätningarna tyder på nu, kommer Ulf Kristersson att leda Sverige in i Nato och ta ansvar för den mycket stora upprustning som Sverige står inför. Han kommer i hög grad att vara en statsminister i krigstid. Om kriget i Ukraina sprider sig ökar allvaret dramatiskt. Försvar och säkerhet blir den nya regeringens stora projekt och det ska skötas samtidigt som vi går in i en tuff lågkonjunktur.

Moderatledaren måste förbereda sitt regeringsunderlag på svåra prioriteringar och försvarsfrågan måste upp högt på agendan i valet. Kostnadsbördan för upprustningen måste klaras ut. Det kommer att vara dyrt att vara svensk och det är dags att tala större allvar med väljarna.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?