1515

En bättre balans på arbetsmarknaden

LEDARE. Inom en vecka presenteras utredningen om arbetsrätten. En viktig ambition i januariöverenskommelsen för framför allt Centerpartiet har därmed tagits ett steg vidare.

MAKTBORG. Maktbalansen på arbetsmarknaden har tippat till fackets fördel sedan 1970-talet, sedan Lagen om anställningsskydd infördes.
MAKTBORG. Maktbalansen på arbetsmarknaden har tippat till fackets fördel sedan 1970-talet, sedan Lagen om anställningsskydd infördes.Foto:Robin Haldert

Det vore välkommet om balansen på arbetsmarknaden kunde återupprättas – i decennier har för mycket av makten legat på den fackliga sidan. Men ett skydd mot godtycklighet vid uppsägning måste finnas.

Centerpartiets politik är att turordningsreglerna helt ska avskaffas för företag med färre än 50 anställda. Det är en radikal hållning jämfört med det gällande rättsläget, där turordningsreglerna finns kvar för samtliga företag, men där de med färre än tio anställda får undanta två personer från systemet. Det som utredningen nu föreslår är, enligt SVT, att fem personer ska kunna undantas i alla företag, oavsett storlek.

Turordningsreglerna har genom åren varit den mest kända beståndsdelen i arbetsrätten. För 20 år sedan infördes tvåpersonsundantaget när Miljöpartiet gick samman med den borgerliga oppositionen. Detta var en sällsynt åtgärd från lagstiftarna – politiker har alltid dragit sig för att ingripa i arbetsrätten. För alliansregeringen var det inte tänkbart att genomföra ändringar. Moderaterna hade identifierat att kollektivavtal och arbetsrätt hade en stark förankring i breda väljarled. Att utmana fackföreningsrörelsen stred mot ambitionen att det skulle vara möjligt för många att rösta på M.

Försök att med politiska medel påverka de stora uppgörelserna på arbetsmarknaden brukar misslyckas, exempelvis Anders Borgs ”jobbpakt” och strävan efter ett nytt huvudavtal. Men det är också sant att parterna inte brukar nå fram till stora uppgörelser som påverkar makten på arbetsmarknaden utan politiskt tryck. Både Saltsjöbadsavtalet 1938 och Industriavtalet 1997 uppstod under hot om lagstiftning. 

Det finns en dubbel obalans på arbetsrättens område, till fackets fördel. Den ena delen är att reglerna om uppsägning vid arbetsbrist är dispositiva, alltså kan förhandlas bort. Men det är bara den fackliga sidan som har makt att förhandla bort dem. När företagare säger att turordningsreglerna inte är några problem är det ofta för att facket har varit tillmötesgående. Den andra delen gäller systemet som sådant. Eftersom regelverket har blivit lag och inte avtal har arbetsgivarsidan ingen vidare förhandlingskraft att få fram ändrade regler. Facket kan hela tiden falla tillbaka på lagstiftningen.

Turordningen är en maktregel mer än ett avgörande hinder för uppsägning. Den andra sortens uppsägning är däremot ett stort bekymmer för företagen. Det är helt enkelt svårt att säga upp någon av personliga skäl. Det leder till att man hellre organiserar om så att man kan använda reglerna om arbetsbrist.

Enligt SVT har utredningen velat komma åt detta problem genom att slopa reglerna om ogiltigförklaring i företag upp till 15 anställda. Som läget är i dag kan den anställda eller facket begära att en uppsägning ogiltigförklaras och ända tills domstolen tar upp ärendet måste arbetsgivaren betala ut lönen varje månad.

Detta är en angelägen förändring – i dag är det alltför stor skillnad mellan fasta anställningar och andra anställningsformer. En provanställning kan avslutas utan motivering, medan det är mycket svårt att avsluta en fast anställning om man väljer att ange att skälet är att personen inte fungerar. Samtidigt är det viktigt med ett arbetsliv där man inte kan få sparken godtyckligt. Därför hade det varit bäst om den här regeln hade utformats av parterna och inte av politikerna.

Meningen är att parterna skulle hitta egna lösningar på frågan om arbetsrätt och omställning. Den statliga utredningen är tänkt att fungera som en press på förhandlingarna. Dessa förhandlingar har fortsatt, men med stukad legitimitet efter att en grupp hårdföra LO-fack återkallade sitt stöd i vintras.

När företagen ställer om och ska återkomma efter krisen måste ekonomin vara mer flexibel. Det kommer att krävas ett bättre investeringsklimat. I ett sådant ingår lägre skatter och färre hinder på arbetsmarknaden. En fackföreningsrörelse som vill vara relevant borde delta i framtidsförhandlingar, snarare än att låsa positioner. 

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?