1515
Annons

En allians för Sverige

I september 2004 höll dåvarande statsminister Göran Persson ett ovanligt tal apropå 60-årsminnet av det finska försvarskriget mot Sovjetunionens anfall.

KOLLEKTIVT FÖRSVAR. I försvaret av Sverige bör Ulf Kristersson och Magdalena Andersson även fortsättningsvis vara varandras främsta allierade.
KOLLEKTIVT FÖRSVAR. I försvaret av Sverige bör Ulf Kristersson och Magdalena Andersson även fortsättningsvis vara varandras främsta allierade.Foto:Henrik Montgomery/TT

Han konstaterade att de finska soldaternas insats inte bara var en strid för Finlands oberoende och frihet. Att den finska armén stod emot de sovjetiska styrkorna under sommaren 1944 gjorde att järnridån inte kom att gå mellan Sverige och Finland. ”Det gav Sverige ett säkerhetspolitiskt läge som var oändligt mycket tryggare och säkrare”.

Det Persson sa då är något som borde ha sagts oftare. Den svenska säkerhetspolitikens kärna under kalla kriget var från början knuten till Finland. Deras front var också vår. Om Sverige skulle ha följt med Norge och Danmark in i Nato efter kriget hade kanske Sovjet åter försökt flytta fram sina positioner. Alltså försökte Sverige med en annan väg.

Efter 1989 blev svensk alliansfrihet en obsolet kvarleva och fungerade mest som en ideologisk överbyggnad för S. Men i vintras blev den plötsligt på allvar då Ryssland i december uttalade nya villkor för de alliansfria europeiska länderna och i praktiken anslöt dem till en aktiv rysk buffertzon mot väst. Två månader senare, i februari 2022, visade Ryssland med sitt anfall mot Ukraina vad som gäller i zonen.

Just då öppnades en lucka som vidgades under våren. Plötsligt både ville och kunde Finland gå in i Nato, vilket ledarskapet i Helsingfors bestämde sig för att göra. Opinionen i Finland fick full uppbackning av Nato-medlemmarna. Ukrainakrigets gränslöshet och brutalitet har chockat alla. Ryssland måste förlora och all hänsyn till Putins decemberdiktat om en ny europeisk säkerhetsordning med halt för Nato är politiskt omöjlig. En finsk Nato-anslutning är bra för Finland, men också ett tydligt Nato-nej till Rysslands buffertkrav och en del i västs motstånd och möjliga seger. Därav brådskan.

Man kan med rätta kritisera den långsamma reaktionen i Sverige. Under de första veckorna efter krigsutbrottet tycktes regeringen inte förstå vad som hände. Försvarsdepartementet var fast i sin Hultqvistdoktrin och UD i sin alliansfrihet.

Men plötsligt, några veckor in i mars när kriget var som mörkast, vände det. Den nya statsministern Magdalena Andersson gjorde rent bord, bytte statssekreterare, kastade de bleka analyserna från Försvarsdepartementet och UD och tog makten över landets öde. Som statsminister är hon den enda personen i Sverige som kan föra förtroliga samtal med andra regeringschefer, vilket hon gör. Hon har en unik inblick i europeisk politik och hon bestämde sig för att använda den.

I detta läge visar det sig att Sverige fungerade överraskande bra. Alla varningar om ett starkt polariserat politiskt landskap visade sig vara ett spöke. Oppositionsledaren Ulf Kristersson har sekunderat statsministern hela vägen in i kaklet. Han samlade hela högeroppositionen bakom statsministern. Han fick SD att svänga, först om folkomröstningskravet och sedan om Nato. En historiskt svag regering får i detta historiska skifte ett mycket brett stöd, starkast uttryckt i den säkerhetspolitiska analys för Sverige som regeringen och riksdagspartierna presenterade i fredags.

På söndagen meddelade Finlands statsminister Sanna Marin och president Sauli Niinistö på en isande allvarsam presskonferens att ansökan om finskt Natomedlemskap ska skickas in i veckan som kommer. Socialdemokraterna i Sverige gav senare under dagen besked om sin omsvängning. Regeringsbeslut om svensk Natoansökan kan tas redan under måndagen.

Förloppet innebär många aspekter som denna ledarsida har diskuterat under våren. Men en viktig sak är det respektfulla samarbete som Magdalena Andersson och Ulf Kristersson lyckades upprätta. Vid sidan av själva Natoansökan är detta ett styrkebesked och en investering i politiskt förtroende som bör förvaltas klokt. De båda bör hålla fast i varandra i den nu gemensamma säkerhetspolitiken och fortsätta att utveckla den tillsammans. Om Rysslands krig ”mot väst” sprider sig eller om Ryssland går mot ett nytt och kanske farligt sönderfall är det centralt med en inre svensk säkerhetsallians som håller.

De bör också fundera igenom om samarbetet kan utvidgas till en ny riktning för försvarspolitiken, som lätt kidnappas av mindre partier, dåliga kompromisser, långsamma processer och intressen som handlar om annat än försvar. Statsministern har visat att hon kan se nyktert på läget i Europa och genomdriva stora förändringar. Erfarenheterna av kriget i Ukraina och Natomedlemskapet innebär ett nytt läge för Försvarsmakten och riktningen framåt behöver ett tungt politiskt mandat. Sverige kommer att få en ny roll i Nordeuropa och den behöver blocköverskridande stöd.

Ulf Kristersson och Magdalena Andersson ska snart gå till val som varandras huvudmotståndare. De erbjuder var sitt regeringsalternativ med olika mål och olika idéer, ett mer till höger och ett mer till vänster. Det bör de hålla fast vid och de bör hedra varandras roller. En fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt och tydliga alternativ bygger den svenska folkstyrelsen. Det är en ynnest att ha två regeringsbärande partier, beredda att ta ansvar.

Men i försvaret av Sverige bör Kristersson och Andersson även fortsättningsvis vara varandras främsta allierade.


Västs sanktioner måste vara smarta

Ryssland tvingades på söndagen att ställa in betalningarna av ränta på delar av utlandsskulden. Att detta skulle ske var väntat. Västs sanktioner, som infördes efter attacken på Ukraina, stänger i praktiken ute Ryssland från det globala finansiella systemet.

PRESSAD. President Vladimir Putin tonar ned effekterna av västs sanktioner men sanningen är att de allvarligt skadar Rysslands ekonomi. Nya sanktioner på landets guld- och oljeexport ökar pressen ytterligare.
PRESSAD. President Vladimir Putin tonar ned effekterna av västs sanktioner men sanningen är att de allvarligt skadar Rysslands ekonomi. Nya sanktioner på landets guld- och oljeexport ökar pressen ytterligare.Foto:Mikhail Metzel

Att landet inte kan fullgöra sina åtaganden för utlandsskulden är ett tecken på att sanktionerna biter. Det är också en prestigeförlust för Vladimir Putin, som gång på gång har tonat ned sanktionernas betydelse för landets ekonomi. Senast Ryssland befann sig i en liknande situation var under den ryska revolutionen 1918 när kommunistledaren Lenin vägrade betala det forna ryska imperiets utlandsskuld.

En betalningsinställelse försämrar också landets möjligheter att i en framtid utan sanktioner åter bli en del av de globala finansiella marknaderna. Skepsisen mot att göra affärer eller ingå låneförbindelser med Ryssland kommer att leva kvar länge även efter det att kriget i Ukraina har avslutats.

EU har infört sex sanktionspaket mot Ryssland, det senaste väntas strypa unionens ryska oljeimport med 90 procent. USA:s export, inklusive teknik som Putin behöver för att hålla igång sin krigsmaskin, har minskat med 97 procent, enligt Vita huset. Rysslands import från omvärlden har sjunkit med 40 procent. Inflationen uppgår till cirka 20 procent och BNP väntas i år sjunka med tvåsiffriga tal.

Den ryska industrin kämpar för att hålla igång produktionen. Bristen på komponenter gör att undermåliga produkter släpps ut på marknaden. Ta biltillverkaren Ladas nya modell Granta – ”anti-sanktions-bilen” som den kallas i Ryssland. Den saknar basal säkerhetsutrustning som krockkudde, låsningsfria bromsar och elektronisk stabilitetskontroll.

Och värre kommer det att bli för Ryssland. I helgen skrev USA:s president Joe Biden på Twitter att G7-länderna ska förbjuda importen av ryskt guld. Värdet på landets export av ädelmetallen uppgick 2021 till 15,4 miljarder dollar, enligt BBC. Ryssland är världens fjärde största exportör av guld. 

Ännu viktigare är diskussionen mellan länderna i G7 om hur man ska beröva Putin intäkterna från fossila bränslen. Trots att många EU-länder redan har börjat fasa ut den ryska oljan – oljeembargot har formellt inte trätt i kraft – har Ryssland inga problem att få avsättning för den. Kina är nu den enskilt största importören av landets olja.

Även om priserna på den ryska oljan är lägre än för den så kallade Brentoljan, som pumpas upp i Nordsjön, är Rysslands olje- och gasintäkter historiskt höga. Under krigets 100 första dagar sålde Ryssland olja och gas för närmare 100 miljarder dollar, enligt Centre for Research on Energy and Clean Air, en forskningsorganisation baserad i Finland. Ryssland är den nästa största exportören av råolja i världen.

Detta kapitalflöde till den ryska krigskassan måste strypas. G7-ländernas ledare vill därför införa ett pristak. Förslaget innebär att väst skapar en inköpskartell som sätter en gräns för vad den ryska oljan får kosta. Siffror som har nämnts är 30 eller 50 dollar per fat. Länderna bakom kartellen kan hota med att införa sanktioner mot köpare – som Indien och Kina – som är villiga att betala mer. 

Det är ett lovande förslag. Väst är redan hårt drabbat av höga oljepriser. Om den ryska oljan skulle försvinna från marknaden skulle utbudet minska och priserna bli ännu högre. Men med ett pristak försäkrar sig väst om att det ryska utbudet av olja inte stryps, samtidigt som Kremls intäkter sjunker. 

Detta kommer att kräva en justering av EU:s oljeembargo som innefattar ett förbud mot att försäkra sjötransporter av rysk olja. Förändringen skulle innebära att olja som säljs till priser beslutade av västs inköpskartell faktiskt kan försäkras och därmed skeppas ut från Ryssland.

Det kan tyckas som ett märkligt resonemang att Ryssland ska få fortsätta att sälja sin olja, om än till rabatterat pris. Men här är det nödvändigt att lyfta blicken. Att sanktionerna skadar Ryssland är ett faktum. Det var betalningsinställelsen på utlandsskulden en påminnelse om.

Sanktionerna får inte utformas på ett sätt som underminerar väst. Även fortsättningsvis bör EU, USA och Storbritannien agera pragmatiskt – och tillsammans. Bara finansiellt starka västländer kan vinna det ekonomiska kriget mot Putins Ryssland.

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?