Annons

Elevernas uppgift är inte att producera jämlikhet

Låt oss ta Ludvika som exempel. 

SKOLA FÖR ALLA. En utredning föreslår åtgärder för en mer allsidig elevsammansättning och vill försvåra elevers val och byte av skola.
SKOLA FÖR ALLA. En utredning föreslår åtgärder för en mer allsidig elevsammansättning och vill försvåra elevers val och byte av skola.Foto:Henrik Montgomery/TT

Här har Asea, sedan ABB, numera Hitachi ABB Power Grids, sin klassiska tillverkning av elutrustning för industrin. Hela elektrifieringen av svensk tillverkning har gått genom Ludvika. Om du är maskiningenjör i svensk storindustri är det lätt hänt att du under några år bor där, kanske i skarven mellan jobb i Tyskland och Kina.

Och om du ska bo där och har familj vill du att skolan ska vara bra. Det är trevligt med det billiga villaboendet, de vackra sjöarna, att slippa köa till tennisklubben och all vintersport, men skolans kvalitet är faktiskt det enda som betyder något. Du och din partner, som också är universitetsutbildad, har ambitioner med barnens utbildning och du vet hur flitigt de tyska eleverna studerar. Och av olika skäl fungerar den kommunala skolan inte riktigt som du har tänkt dig.

Om man sitter i en sådan situation någonstans i Sverige funderar man varje dag på att flytta. Flytta familjen till en större ort med fler valmöjligheter och arbetspendla till Ludvika. Eller flytta helt och hållet och byta jobb. Eller flytta barnen till den hägrande Engelska skolan som enligt rykten ska komma till stan. Den har i alla fall internationell standard.

En sak man inte funderar på är på vad sätt ens barn främjar en allsidig elevsammansättning i Ludvikas skolor. Ludvika tog i likhet med Borlänge ett stort ansvar under flyktingkrisen. Här finns ganska många barn till föräldrar som inte har någon utbildning och de har statistiskt stor risk att misslyckas i svensk grundskola. Barn till föräldrar med akademisk utbildning utgör däremot ett elevmaterial som klarar allt och en klass som blandar elever får därför ett jämnare resultat.

Men det är inte där man har fokus som förälder. Snarare är man stressad över att undervisningen sackar efter och i alltför hög grad anpassas till elever som inte hänger med. Men du tar en termin till. När så skolans bästa matematiklärare slutar för att ta tjänst i Västerås tappar du tålamodet. Tidigare under terminen har rektorn sagt upp sig. Nu gäller det att snabbt byta skola.

Björn Åstrands utredning om en mer likvärdig skola, som hade remissfinal i måndags, är besatt av denna process. Utan omsvep konstaterar man att den stora migrationen till Sverige är den största ojämlikhetsskapande faktorn. Utredaren konstaterar att lärare och rektorer flyr från skolor med det man kallar integrationsproblem.

Utredningens lösning är att en allsidig social sammansättning av elever ska absorbera problemen. Det är premissen för de sakförslag som sedan kommer, som slopad möjlighet att ställa sig i kö. Vårt föräldrapar i Ludvika ska inte kunna köa till något bättre utan hoppas på en lottvinst. Fram till dess ska deras barn användas för att öka likvärdigheten i Ludvika.

Denna tankefigur har diskuterats för lite. Är det rimligt att elever via en mer ”blandad elevsammansättning” ska förmå lärare att stanna och elever med sämre förutsättningar att fungera bättre? Är inte det skolans uppgift?

En elevsammansättning består av individer som behöver hjälp och stöd. Även elever till föräldrar med akademisk utbildning behöver hjälp och stöd, särskilt om de ska kunna konkurrera med de tyska och kinesiska jämnåriga som snart blir ingenjörer. 

Man kan inte ålägga barn att vara producenter av jämlikhet. Det är inte deras ansvar. Om de ska ta detta ansvar bör de tillhöra den pedagogiska personalen och få betalt.

Det finns något häpnadsväckande kallsinnigt i synen på skolelever. Först kör man en revolutionär migrationspolitik som knäcker skolorna i mindre orter och i storstädernas förorter. Sedan ska eleverna ta smällen för att skolorna inte klarar sina uppgifter.

Om man hade resonerat så om lärarna och försvårat deras byte av skola för att främja en mer allsidig sammansättning av bra och dåliga lärare hade lärarfacken sagt stopp. Men elever kan man ge sig på.

En av landets första friskolor var för övrigt ABB Industrigymnasium i Ludvika som startade 1994. Industrin ville ha bättre kvalitet och öppnade eget. Den är en av Dalarnas verkliga pärlor.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera