ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Högern måste samla sig

  • NYCKELROLL. Ett starkt Moderaterna kan göra stor skillnad de kommande åren. Om SD tar rollen som största motpol mot S får Sverige ett mycket sämre politiskt klimat. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Den som rest i landet under sommaren kan ta på stämningsförändringen. 2014 hörde få någon som i förväg sa att de skulle rösta på Sverigedemokraterna. Inför detta valet hör alla det. Nästan hela befolkningen har vänner, grannar, kolleger, anställda eller familjemedlemmar som säger att de ska eller kanske ska rösta på SD.

Den sociala och politiska kraften i den förändringen är stor. Demoniseringen av partiet och dess väljare fungerar inte när så många har en så direkt kontakt med partiets sympatisörer. Ingen behöver heller ägna sig åt de senaste åtta årens gissningslekar om varför partiet växer. Det är bara att fråga någon man känner. SD har mer och mer karaktären av ett folkrörelseparti.

Och det är lätt att förstå spänningen. Jimmie Åkesson lockar fler åhörare till sina valmöten än någon annan partiledare. I tv-debatterna innebär hans närvaro en omedelbar konflikt. Han börjar också få en kvalitet som tar tid att uppnå. Svenska väljare brukar uppskatta politiker som står pall i motvind. Åkesson har stått i motvind under hela sitt politiska liv och tagit strider som få hade orkat med. Det inger till slut ett slags respekt.

Hur stor framgången blir är dock svårt att spå. Som Di rapporterar i dag skiftar opinionsmätningarna och oddsen. De institut som gissade bäst förra valet anger höga siffror för SD, med Yougov i topp på 24 procent och därmed största parti. I oddsen är det dött lopp mellan S och SD om vem som blir störst.

Å andra sidan kan den minskande skamfaktorn göra att de traditionella opinionsmätningarna ligger bättre till. Då hamnar SD kring 19 procent, det vill säga ett spann på 5 procentenheter.

Hos Moderaterna och Socialdemokraterna har man mentalt redan intecknat förlusterna. Förväntningarna är lågt ställda. Tidigare osannlika valresultat för S, säg 27 procent, anses nu vara en seger. Moderaterna håller på att konsolidera det faktum att SD kan bli större. Eftervalsanalyserna har redan börjat formuleras. Den stora striden om makten tycks komma efter valdagen.

Men väljarna har fortfarande makten och chansen och inte minst borgerligheten har skäl att samla ihop sig. Skillnaden mellan ett mycket stort SD och ett något mindre är stor.

Ett SD som blir största parti tar i praktiken över rollen som motpol till S. Sverigedemokraterna har varit det enda konsekventa oppositionspartiet under hela mandatperioden och nu vinner de. Om de vinner riktigt stort och på M:s bekostnad kommer Kristersson ha svårt att bilda regering. S kan då fortsätta med hjälp av någon DÖ-liknande överenskommelse och SD blir den stora oppositionen. Det politiska klimat som uppstår i dynamiken mellan SD och S blir helt annorlunda och kommer att försvaga Sverige. M har i ett kvarts sekel släpat och skjutit S framför sig och sänkt skatter, avreglerat telekom, flyg och välfärdsservice, gjort Sverige medlem i EU och vävt ihop landets säkerhet med andra demokratiers. SD:s projekt är ett annat.

Sverige kommer, oavsett regering, att fortsätta den strama migrationspolitiken. Axeln C-MP-V har inte en chans och det vet de. Migrationsverkets rapport från 29 juli ger en utförlig bild av vad som skulle hände om man gör som till exempel centerledaren vill, det vill säga släppa restriktionerna för anhöriginvandring och öka möjligheterna att få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Då går antalet asylsökande upp på 40 000 personer om året och ansökningarna om anhöriginvandring på över 50 000. I realiteten innebär det att dagens ansträngda läge i kommunerna förvärras, att budgetposterna för migration/integration ligger kvar på 45 miljarder om året och att bristen på SFI-lärare, grundskolelärare, socialsekreterare, poliser, bostäder och vettig sysselsättning kvarstår.

Men man ska inte förväxla öppenhet med asylinvandring. New York och Londons internationella folkmyller och rikedomar är inte ett resultat av generös asylinvandring, tvärtom, USA och Storbritannien har varit bland de snålaste. Sverige måste föra en restriktiv asylpolitik men lika viktigt är ett internationellt förhållningssätt. Sveriges ekonomi är helt beroende av omvärlden, med allt vad det innebär i form av handelsavtal, nya steg i EU, student- och forskarutbyten, internationella insatser och en intellektuell och politisk nyfikenhet på världen.

Sverige är också beroende av att nästa regering har legitimitet, ansvarskännande, kunnigt folk och erfarenhet av kris. Den långa högkonjunkturen tar rimligen snart slut och kommer att utlösa uppdämda reformbehov. Arbetslösheten hos nyanlända måste mötas med ökade incitament, inte omfördelning. Vänsterpartiets skadliga inflytande måste avbrytas. Nyckfullheten i Moskva och Washington ökar betydelsen av Sveriges EU-medlemskap. Klimatpolitiken måste vara rationell och tekniktillvänd.

I alla dessa stora och små frågor och ur en allmänborgerlig synpunkt har M bättre och mer genomarbetade förslag än SD. Ett starkt M kan göra stor skillnad de närmaste fyra åren, ett starkt SD har stort symboliskt värde men leder i värsta fall till att C och L skräms bort till S i en svag och politiskt diffus Löfven II. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies