1515
Annons

Ekström bör ta skolan på större allvar

LEDARE. Ifrågasatta Pisa-resultat pressar utbildningsminister Anna Ekström. Den här gången kan hon inte skylla på friskolorna.

Foto:Fredrik Sandberg/TT

Riksrevisionen presenterade på torsdagen en rapport som är starkt kritisk till regeringen och utbildningsminister Anna Ekström. Myndigheten har analyserat det stora bortfallet av deltagande elever i Pisa-undersökningen 2018. Den som gjorde ministern så glad, därför att den visade att svenska 15-åringar stiger i OECD:s internationella mätning av deras kunskaper i modersmålet, matematik och naturkunskap.

Undersökningen ifrågasattes dock direkt, av bland andra Expressen, för den exceptionellt stora andel elever - 11 procent mot 5,7 procent 2015 - som uteslutits ur resultatet på oklara grunder. Pisa tillåter bara en ”exkludering” på max 5 procent. Kriterierna är antingen funktionsnedsättningar som utgör hinder, eller att alla följande tre krav uppfylls: inte ha svenska som modersmål, ha begränsade kunskaper i svenska och fått mindre än 1 års undervisning i svenska. Men Skolverket och Anna Ekström viftade bort kritiken och lutade sig mot att OECD godkände urvalet. 

Riksrevisionen påpekar nu att antalet nyanlända faktiskt toppade 2015, och exkluderingen 2018 därför bara borde ha ökat marginellt, inte dubblats. De konstaterar att för många elever med svaga svenskkunskaper har exkluderats därför att skolsamordnare har missförstått kriterierna. (Vilket är märkligt för de är mycket tydliga.) Vid antagandet att de flesta av dem som uteslutits skulle ha gjort mycket dåligt ifrån sig skulle Sveriges Pisa-resultat i läsförståelse ha rasat från 506 till 466 poäng. Vi skulle då ha hamnat en bra bit under OECD-snittet 487.

Men Anna Ekström fortsatte vid torsdagens presskonferens att hävda att skolresultaten står sig, de är bättre än 2012. (Hon ignorerar att de är sämre än år 2000). Hon hänvisar till nio internationella studier, som dock ger svajigt stöd. Tre av kurvorna är Pisa 2018 och kan därmed skrivas av. En är ICCS, som är irrelevant eftersom den gäller demokrati/samhällskunskap. Två gäller åk fyra, där den ena, i naturkunskap, faller. De två som gäller åk åtta är oförändrade sedan 2015. Den enda kurva som stiger (läsning) slutar 2016.

Anna Ekströms budskap var på torsdagen att varken hon eller Skolverket gjort fel. Men Skolverket hade kunnat göra mer, och det ska de göra framöver. Oppositionen gick i taket, och SD vill att utbildningsministern avgår. Den centrala frågan är om Ekström aktivt har vilselett allmänheten. Hon bör i alla händelser ta barnens utbildning på större allvar och angripa verkliga snarare än ideologiska problem. Den här gången kan hon inte skylla på friskolorna. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera