Annons

Diktatursjuka är värre än corona

Kina har de senaste åren prickat av en rad av de klassiska tecknen på diktatur. Det är ett större problem än Coronaviruset. 

HÄLSODIPLOMATI. WHO-chefen Tedros Adhanom Ghebreyesus var full av lovord efter att ha diskuterat hanteringen av Coronaviruset med Kinas president Xi Jinping i Peking i tisdags.
HÄLSODIPLOMATI. WHO-chefen Tedros Adhanom Ghebreyesus var full av lovord efter att ha diskuterat hanteringen av Coronaviruset med Kinas president Xi Jinping i Peking i tisdags.Foto:Naohiko Hatta

I torsdagskväll, när världshälsoorganisationen WHO utlyste internationellt nödläge, fick makthavarna i Peking beröm för sin hantering av Coronaviruset. ”Insatsen görs inte bara för det kinesiska folket, det de gör skyddar hela världen. Jag har aldrig sett något liknande, och det är presidenten själv som leder arbetet”, sa generaldirektören Tedros Adhanom Ghebreyesus.

För den kinesiske presidenten Xi Jinping kommer WHO-direktörens beröm lägligt. Med ens framställs centralmakten åter som kapabel och kraftfull. När Kina växte som snabbast var det många som till sist började tro att enpartistaten var bättre på att lösa problem än demokratier. WHO-chefen gav dem vatten på sin kvarn. 

Men respiten är tillfällig. Ghebreyesus ville nog mest dämpa oron. När han uttalade sig hade han just varit i Kina och träffat Xi Jinping. Tecknen radar upp sig på att Kina är på väg att göra samma klassiska misstag som alla andra enpartistater i historien. Till och med när det gäller hanteringen av Coronaviruset finns det anledning att tvivla.

Trots att viruset upptäcktes redan den 8 december dröjde det ända till den 20 januari innan det officiellt tillkännagavs. Meddelanden om viruset blockerades och reportrar från Hongkong som åkte till Wuhan greps av polisen, berättade Di i onsdags. Borgmästaren i Wuhan säger att han var tvungen att vänta på tillstånd innan han fick offentliggöra sanningen om virusutbrottet. 

Att straffa budbäraren är ett klassiskt tecken på diktatursmitta. En hel rad andra är redan avbockade. 

Straffa godtyckligt för att skrämmas: fängslandet av svenska bokförläggaren Gui Minhai, till exempel, 

Slå ned oro och protester: Hongkong. 

Fångläger: uigurerna. 

Försöka skrämma till tystnad: kinesiska ambassadören i Stockholms hot mot pressen. 

Övervakning: enorma satsningar på bland annat ansiktsigenkänning. 

Svag äganderätt: superentreprenören Jack Mas böjliga deklaration att han i varje ögonblick kan tänka sig att överlämna makten över jätteframgången Alibaba till staten. 

Tämja eliten: se ovan om kontrollen av borgmästaren i Wuhan och tidigare rättegångar mot politiska konkurrenter. 

Propaganda och omskrivning av historien: allt oblygare kampanjer om president Xi Jinpings kvaliteter och omvärdering av Mao. Och så vidare. Listan kan bli lika lång som den på FN:s mänskliga rättigheter. Diktatursjuka är helt enkelt värre än Coronavirus. 

Länge såg det ut som Kina skulle gå en annan och modernare väg än Franco och Mao med entreprenörskap, utbildning och täta kontakter med omvärlden. Kineserna skickade barnen till utländska skolor och utlandskineser investerade. Kinesiska företag samarbetade med utländska och lärde sig snabbt allt dessa kunde. Eftersom utvecklingen både sammanföll med och var en del av allt snabbare teknisk utveckling och globalisering blev multiplikatoreffekter enorma, både i Kina och för världen. Hundratusentals lyftes ur fattigdom. Kina blev motor och näst mäktigast i världen.

Nu har Kinas ekonomi gått in i en ny fas. Då räcker inte det personliga utrymmet i enpartistaten längre till. I takt med att ekonomier växer och mognar ökar kraven på kunskap och kreativitet. Då måste människor få tänka fritt och riskera att göra fel utan att ständigt att vara rädda att straffas. De behöver gå sin egen väg och göra det som få andra tror på, eller någon uppifrån godkänt. Och så måste de våga ta ekonomisk risk. För att göra det krävs äganderätt. 

Kanske räcker det för Alibabas Jack Ma att ha blivit världskändis och del av det kinesiska toppgarnityret men för att skapa volym och uthållighet i det kinesiska näringslivet krävs ekonomisk handlingsfrihet. Inget slår privat ägande.

Det innebär inte att västvärldens företagsledare och politiker ska ge upp och dra sig tillbaka. Att träffas och jobba ihop är fortfarande det överlägset bästa sättet att påverka även diktaturer.  

När WHO-chefen pratade i torsdags ville han inte begränsa resande eller handel med Kina. Kineserna ska inte straffas med restriktioner som förvärrar de ekonomiska och sociala konsekvenserna, förklarade han.

Det är klokt, så länge inte effekterna av viruset blir värre. 


Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?