1515
Annons

Diktaturen förlorar i krig och epidemi

På onsdag kväll svensk tid riktas alla blickar mot Federal Reserve och en trolig amerikansk räntehöjning. Men ser man till ekonomin och världen är en annan utveckling ännu viktigare, nämligen diktatorers kriser.

SNART SLUT. Trots sina olika projekt har Putin och Xi ett gemensamt - oförmågan att klara samhälleliga komplexa uppgifter. Diktaturen kan inte föra ett modernt krig och inte bekämpa en epidemi.
SNART SLUT. Trots sina olika projekt har Putin och Xi ett gemensamt - oförmågan att klara samhälleliga komplexa uppgifter. Diktaturen kan inte föra ett modernt krig och inte bekämpa en epidemi.Foto:Yin Bogu

Trots att historien staplat bevis på hög för att diktaturer till sist går under trodde många att det inte skulle gälla i Ryssland och i alla fall inte det ekonomiska undret Kina. De var övertygade om att resultatet är det enda som räknas, som i västerländska näringslivet.

Med kriget i Ukraina och Kinas desperata Covid-nedstängningar brast till slut alla illusioner. Det finns inget fungerande alternativ till den västerländska komplicerade ordningen, ingen enskild ledare eller mäktig invasionsstyrka som kan visa den handlingskraft och de under som den folkvalda makten och det fria näringslivet ibland tycks oförmögna att leverera.

I både Ryssland och Kina syns nu följderna av envälde, utan gränser, tydligt. Makthierarkierna där ingen till sist vågar tala om för envåldshärskaren hur det ligger till. Osäkerheten som drabbar både företagande och barnafödande. Evigt hunsade medborgares nedärvda uppfattning att den enskilda människan aldrig kan påverka något genom att protestera, bara hålla sig undan, sköta sitt. Och, framför allt, instabiliteten som följer när härskaren försöker åstadkomma omöjliga resultat eller blanda bort korten, bara för att hantera egna bakslag och legitimera sin makt.

Det kan faktiskt räcka med en slumpartad pandemi för att stjälpa hela lasset.

Tydligast syntes detta efter pandemin i Ryssland då överfallet på Ukraina kom. Enligt brittiska uppgifter har mer än 15000 ryssar redan dött i strid, enligt ukrainska 22000. Minst 1600 pansarfordon har förstörts, liksom dussintals flygplan och flottans flaggskepp. Anfallet mot Kiev misslyckades och grymheterna mot civila bara tilltar, ett säkert tecken på inte bara militär inkompetens.

I lördags undkom ryske generalstabschefen Valerij Geramisov med nöd och näppe ukrainsk bombning av en rysk militärbas i Ukraina. Att Geramisov, nummer tre i den ryska militärhierarkin efter Putin och försvarsministern, tog risken vid fronten, understryker hur dålig beslutsgången är och hur illa ute ryssarna är. Tio generaler lär redan ha dött.

För Ryssland är bakslagen en katastrof. Nu framstår inte bara den ryska råvaruberoende ekonomin som svag, utan även militären och den strategiska förmågan, den sista kvarvarande stoltheten från Sovjettiden. Blir kriget och sanktionerna långvariga väntar svåra umbäranden för ryssarna, som vanligt.

Vilken roll covid spelat för att Putin gick i krig vet man ännu inte, bara att den ryska överdödligheten är en miljon och att han sett allt mer isolerad ut vid sitt långa mötesbord.

Kinas diktator däremot tycktes länge klara pandemin retfullt enkelt. När spridningen i Europa våren 2020 verkade helt utom kontroll lyckades Kina kväsa den snabbt med hårda nedstängningar. Det stärkte bilden av president Xi Jinping som hård men kompetent.

Därför framstår bakslaget som genant när den mer smittsamma varianten omikron sedan mars tvingat landet till nya brutala nedstängningar av totalt 345 miljoner människor i 46 städer. För diktatorer blir sådant en fråga om personlig prestige. I jättestaden Shanghai har befolkningen klagat högljutt eftersom de hungrar. Rent pinsamt blir det när nedstängningarna når Peking.

I Shanghais enorma hamn saktar aktiviteten åter in och i västvärldens kvartalsrapporter tar vart och vartannat bolag höjd för nya förseningar och sämre konjunktur, Apple, Coca-Cola, General Electric, ABB, Volvo Cars, till exempel. Nyligen justerade IMF ned Kinas tillväxtprognos för i år.

Något alternativ till återkommande drakoniska ”lock downs” syns inte, utom import av utländskt vaccin, en kovändning som Xi Jinping verkar ovillig att göra. I höst ska han ju befästa sin makt med en tredje presidentperiod. I kulisserna viskar seniora makthavare, rådgivare och affärsmän om hans halsstarrighet.

På börsen säger man ofta att det inte går att ta hänsyn till geopolitiska händelser, eftersom de är så svårförutsägbara. Men för den som är rädd om sina ekonomiska värden är nedgången och kraftlösheten i dessa båda diktaturer sannolikt den viktigaste faktorn att ta med i beräkningen. Vad räntan hamnar blir ju bara en konsekvens av hur Putin och Xi ställer till med när de trängts in i varsitt hörn.


Skandal om C stöder vänsterns pensionsidé

Två förslag till pensionshöjningar ligger på riksdagens bord. Regeringens (S, V, MP) och oppositionens (M, SD, KD, L). Inget av dem är billigt, 9,4 miljarder kronor (regeringen) respektive 14,4 miljarder (oppositionen).

SÄG NEJ. Martin Ådahl, ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet, har ännu inte gett besked om partiet tänker motsätta sig regeringens pensionsförslag eller inte. Det borde vara enkelt att säga nej med tanke på den omsorg om pensionssystemet som Martin Ådahl hyser.
SÄG NEJ. Martin Ådahl, ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet, har ännu inte gett besked om partiet tänker motsätta sig regeringens pensionsförslag eller inte. Det borde vara enkelt att säga nej med tanke på den omsorg om pensionssystemet som Martin Ådahl hyser.

Regeringens förslag innebär en helt ny komponent i pensionssystemet – ”garantitillägg”. Man har nödtorftigt försökt dölja att det är just ett nytt inslag genom att säga att det är en del av det befintliga bostadstillägget, fast det inte är det.

Oppositionens pensionsförslag respekterar pensionssystemet mer, och lägger betoningen på skattesänkningar och på att en ”gas” ska användas i pensionssystemet, på motsvarande sätt som det redan finns en broms. Även i oppositionens förslag finns en höjning av garantipensionen, men här försämras inte kopplingen mellan arbete och pension lika mycket.

Regeringen vill införa nya permanenta lagregler för sitt pensionsförslag, och dessa ska beslutas redan i samband med vårbudgeten i mitten av juni. I oppositionens förslag finns inga lagförslag, det som riksdagen beslutar om är endast ett tillkännagivande.

Vänsterförslaget är en uppenbar valmuta som ska betalas ut i augusti. Oppositionens förslag innebär en plan att det ska införas i oktober (vissa delar) och efter årsskiftet (skattesänkningsdelen).

Regeringsförslaget har mötts av mycket negativa remissvar. Pensionsmyndigheten har formulerat skarp kritik, som politiskt tillsatta ledamöter i myndighetens styrelse strök bort från remissvaret. Regeringen har inte ändrat något väsentligt efter remisskritiken. Oppositionens förslag har inte lika många problem, och det ska dessutom gå på remiss innan lagstiftningen ändras.

Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Martin Ådahl är kritisk mot regeringens pensionsförslag. Ändå kan han inte ge besked om att hans parti tänker rösta emot det. Svaret är viktigt eftersom C-rösterna är tungan på vågen. I en artikel i måndagens Di säger han i stället att det viktiga är att Pensionsgruppen blir kvar som beredningsorgan i dessa frågor.

Omsorg om pensionssystemet är givetvis en legitim prioritering. Men om Pensionsgruppen och systemets principer är det viktigaste för Centerpartiet borde det vara enkelt att utesluta ett ja till regeringens pensionsförslag.

Att Martin Ådahl inte kan säga rakt ut att partiet tänker motsätta sig regeringsförslaget avslöjar att han även har andra prioriteringar.

I november lade Centerpartiet ned sina röster i budgetvoteringen, vilket ledde till att högeroppositionens budget vann. För vänstersidan i svensk politik är det förstås viktigt att det inte händer igen. Regeringen har bakat in pensionsförslaget i vårpropositionen, för att det ska ses som ett enda paket och för att Centerpartiets pris för att gå emot det ska höjas.

Centerpartiet har förhandlat med regeringen under våren om krisstöd till bönderna och ett sådant finns också med i vårbudgeten. Det är alltså med regeringen som Centerpartiet förhandlat om bondestöd, inte med Moderaterna och de andra partierna till höger.

Man har alltså valt sida. Detta är rimligen förklaringen till att partiet ännu inte har gett besked huruvida man tänker rösta ja eller nej till vänstersidans pensionsförslag.

Centerpartiets agerande är avgörande. Oppositionens motförslag kommer att vinna i Finansutskottet, eftersom M, SD, KD och L har majoritet bland ledamöterna där. Det blir i kammaren som det avgörs. Om Centerpartiet lägger ned sina röster vinner oppositionens budget och pensionsförslag. Om Centerpartiet däremot stöder regeringens budget och pensionsförslag går dessa igenom med en rösts marginal.

Centerpartiet verkar försöka vinna tid genom sina principiella resonemang men man tar inte konsekvenserna av dessa principer. C vill värna pensionssystemet men kan ändå inte säga att man tänker motsätta sig det förslag som allra mest strider mot det nuvarande systemet.

I det spel om makten som C är del av framstår partiets resonemang om pensionssystemets principer mest som hyckleri.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?