Trots att historien staplat bevis på hög för att diktaturer till sist går under trodde många att det inte skulle gälla i Ryssland och i alla fall inte det ekonomiska undret Kina. De var övertygade om att resultatet är det enda som räknas, som i västerländska näringslivet.
Med kriget i Ukraina och Kinas desperata Covid-nedstängningar brast till slut alla illusioner. Det finns inget fungerande alternativ till den västerländska komplicerade ordningen, ingen enskild ledare eller mäktig invasionsstyrka som kan visa den handlingskraft och de under som den folkvalda makten och det fria näringslivet ibland tycks oförmögna att leverera.
I både Ryssland och Kina syns nu följderna av envälde, utan gränser, tydligt. Makthierarkierna där ingen till sist vågar tala om för envåldshärskaren hur det ligger till. Osäkerheten som drabbar både företagande och barnafödande. Evigt hunsade medborgares nedärvda uppfattning att den enskilda människan aldrig kan påverka något genom att protestera, bara hålla sig undan, sköta sitt. Och, framför allt, instabiliteten som följer när härskaren försöker åstadkomma omöjliga resultat eller blanda bort korten, bara för att hantera egna bakslag och legitimera sin makt.
Det kan faktiskt räcka med en slumpartad pandemi för att stjälpa hela lasset.
Tydligast syntes detta efter pandemin i Ryssland då överfallet på Ukraina kom. Enligt brittiska uppgifter har mer än 15000 ryssar redan dött i strid, enligt ukrainska 22000. Minst 1600 pansarfordon har förstörts, liksom dussintals flygplan och flottans flaggskepp. Anfallet mot Kiev misslyckades och grymheterna mot civila bara tilltar, ett säkert tecken på inte bara militär inkompetens.
I lördags undkom ryske generalstabschefen Valerij Geramisov med nöd och näppe ukrainsk bombning av en rysk militärbas i Ukraina. Att Geramisov, nummer tre i den ryska militärhierarkin efter Putin och försvarsministern, tog risken vid fronten, understryker hur dålig beslutsgången är och hur illa ute ryssarna är. Tio generaler lär redan ha dött.
För Ryssland är bakslagen en katastrof. Nu framstår inte bara den ryska råvaruberoende ekonomin som svag, utan även militären och den strategiska förmågan, den sista kvarvarande stoltheten från Sovjettiden. Blir kriget och sanktionerna långvariga väntar svåra umbäranden för ryssarna, som vanligt.
Vilken roll covid spelat för att Putin gick i krig vet man ännu inte, bara att den ryska överdödligheten är en miljon och att han sett allt mer isolerad ut vid sitt långa mötesbord.
Kinas diktator däremot tycktes länge klara pandemin retfullt enkelt. När spridningen i Europa våren 2020 verkade helt utom kontroll lyckades Kina kväsa den snabbt med hårda nedstängningar. Det stärkte bilden av president Xi Jinping som hård men kompetent.
Därför framstår bakslaget som genant när den mer smittsamma varianten omikron sedan mars tvingat landet till nya brutala nedstängningar av totalt 345 miljoner människor i 46 städer. För diktatorer blir sådant en fråga om personlig prestige. I jättestaden Shanghai har befolkningen klagat högljutt eftersom de hungrar. Rent pinsamt blir det när nedstängningarna når Peking.
I Shanghais enorma hamn saktar aktiviteten åter in och i västvärldens kvartalsrapporter tar vart och vartannat bolag höjd för nya förseningar och sämre konjunktur, Apple, Coca-Cola, General Electric, ABB, Volvo Cars, till exempel. Nyligen justerade IMF ned Kinas tillväxtprognos för i år.
Något alternativ till återkommande drakoniska ”lock downs” syns inte, utom import av utländskt vaccin, en kovändning som Xi Jinping verkar ovillig att göra. I höst ska han ju befästa sin makt med en tredje presidentperiod. I kulisserna viskar seniora makthavare, rådgivare och affärsmän om hans halsstarrighet.
På börsen säger man ofta att det inte går att ta hänsyn till geopolitiska händelser, eftersom de är så svårförutsägbara. Men för den som är rädd om sina ekonomiska värden är nedgången och kraftlösheten i dessa båda diktaturer sannolikt den viktigaste faktorn att ta med i beräkningen. Vad räntan hamnar blir ju bara en konsekvens av hur Putin och Xi ställer till med när de trängts in i varsitt hörn.
