ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Det våras i skogen

  • I RÄTT RIKTNING. Sveriges skogsägare har länge levt med bristande rättssäkerhet när staten inventerar skyddsvärda områden. Några nya domar tycks leda till en stärkt äganderätt i skogen. Punkt 24 i januariöverenskommelsen inger också hopp. Foto: Terje Bendiksby

LEDARE. I förra veckan kom fem domar där skogsägare fick rätt mot staten. Det är historiska beslut som måste få stora konsekvenser för synen på äganderätten i skogen.

Det handlade om avslag på avverkning som Skogsstyrelsen hade beslutat om för stora skogsområden i södra Lappland. Enligt domarna, från Mark- och miljööverdomstolen, måste staten ersätta ägarna för att de inte kan använda sin skog.

Det kan låta som en självklarhet att staten måste kompensera den som på grund av statens agerande inte kan bruka sin egendom. I själva verket har skogsägare i många år levt i något som gränsar till ett rättslöst tillstånd.

Det största problemet har varit nyckelbiotoper, alltså skyddsvärt område. Det handlar om att Skogsstyrelsen gör en inventering av skyddsvärda skogsområden, något som leder fram till en markering på kartan. Den som har fått skog klassad som nyckelbiotop kan inte sälja sitt virke eftersom uppköparna följer en miljöklassificering som utesluter skyddsmärkt skog. En markering om nyckelbiotoper är inte ett statligt beslut som går att överklaga, men det får dramatiska konsekvenser för skogsägarna.

I Januariöverenskommelsen handlar punkt 24 om en kursändring av skogspolitiken, vilket sannolikt är Centerpartiets förtjänst. Rättssäkerheten för skogsägare ska utredas och stärkas. Och den utökade nyckelbiotopsinventeringen, som stoppades redan med M/KD-budgeten 2018, ska inte återupptas. Ordet ”utökad” syftar på att inventeringen har skett inte bara inför avverkning utan när som helst.

Grundproblemet med nyckelbiotopsmärkningen finns kvar, även om inventeringen inte längre ska genomföras i stor skala. Om en tjänsteman från Skogsstyrelsen ändå gör en inventering och hittar sådana biotoper, då blir märkningen kvar med stora konsekvenser för ägaren. Lantbrukstidningen ATL uppmärksammade nyligen att nyregistreringar av nyckelbiotoper hade minskat kraftigt 2019 från året innan. Men i ett område inom Skogsstyrelsen, Norrtälje, ökade i stället antalet registreringar. Två skogsägare intervjuas och berättar hur de utsatts för inventeringar mitt i deras respektive ägarskiften. Det resulterade i biotopmärkningar och säljkalkylen ändrades i grunden.

Några av inventeringarna i Norrtälje genomfördes i sällskap med en anställd på Naturskyddsföreningen, vilket Skogsstyrelsens ansvariga beklagar i ATL-reportaget. De märkningar som är gjorda kvarstår dock, och det gäller inte bara dem i Norrtälje, utan alla som har gjorts i landet genom åren.

Problemet är inte ambitionen att skydda arter, utan att den här typen av intrång i äganderätten inte har gett rätt till ersättning. Det finns dock flera andra sätt att skydda känslig skog från avverkning – klassas något som naturreservat och eller om det upprättas ett så kallat naturvårdsavtal har skogsägaren rätt till ersättning.

Som en följd av januariöverenskommelsen utreds nu äganderätten i skogen. Arbetet ska vara färdig till sommaren, efter endast ett år, och det skulle inte förvåna om utredningen får mer tid. Utredningsdirektiven uttrycker kritik mot nyckelbiotopssystemet. Det konstateras att en registrering av en nyckelbiotop ”inte nödvändigtvis” innebär ”att hotade eller sällsynta arter finns i området. Registreringen innebär endast en indikation på att sådana arter kan förekomma i området.”

Så lättvindigt har alltså äganderätten behandlats genom åren.

Men även när det gäller nyckelbiotoper rör det på sig. Förvaltningsrätten i Malmö konstaterade nyligen att en registrering är ett sådant ingrepp i äganderätten att den kräver stöd i lag eller förordning (vilket alltså inte är fallet i dagsläget).

Utredningen ska nu hitta lösningar på ersättningsfrågan och också belysa de målkonflikter som finns i skogspolitiken (även om den sistnämnda frågan borde vara lätt att lösa: lita på skogsägarna).

Det är vid första påsyn en brist i direktiven att en grundlagsförändring för att stärka äganderätten inte får föreslås. Men äganderätten i skogen har varit akut hotad, och det är inte rätt strategi att ta vägen via en grundlagsändring. Den rättstillämpning som hotar äganderätten i skogen, eller exempelvis via strandskyddet, måste kunna ändras snabbare än så, på politisk väg.

Att en grundlagsändring är tidskrävande har visat sig tydligt det gångna året. I juni i fjol beslutade en riksdagsmajoritet att en stärkt äganderätt i grundlagen ska utredas. S, V och MP röstade emot, och ännu har riksdagsbeslutet inte verkställts.

Starka krafter i statsapparaten arbetar med instinkten att skogsbruk är ett miljöproblem, inte bara när det gäller sällsynta arter utan också i klimathänseende. Statens skogsutredare ifrågasatte till och med för några år sedan privat ägande ”av en så viktig naturresurs” på ett Almedalsseminarium, något som hon senare backade från. Att detta kunde sägas är dock betecknande för en djupt rotad skepsis mot skogsägare inom den statliga miljövården.

De 300.000 skogsägarna är Sveriges största miljörörelse. I sakta mak förstärks äganderätten i skogen genom domstolsbeslut. Det borde inte finnas någon väg tillbaka.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer