1515
Annons

Det våras i skogen

LEDARE. I förra veckan kom fem domar där skogsägare fick rätt mot staten. Det är historiska beslut som måste få stora konsekvenser för synen på äganderätten i skogen.

I RÄTT RIKTNING. Sveriges skogsägare har länge levt med bristande rättssäkerhet när staten inventerar skyddsvärda områden. Några nya domar tycks leda till en stärkt äganderätt i skogen. Punkt 24 i januariöverenskommelsen inger också hopp.
I RÄTT RIKTNING. Sveriges skogsägare har länge levt med bristande rättssäkerhet när staten inventerar skyddsvärda områden. Några nya domar tycks leda till en stärkt äganderätt i skogen. Punkt 24 i januariöverenskommelsen inger också hopp.Foto:Terje Bendiksby

Det handlade om avslag på avverkning som Skogsstyrelsen hade beslutat om för stora skogsområden i södra Lappland. Enligt domarna, från Mark- och miljööverdomstolen, måste staten ersätta ägarna för att de inte kan använda sin skog.

Det kan låta som en självklarhet att staten måste kompensera den som på grund av statens agerande inte kan bruka sin egendom. I själva verket har skogsägare i många år levt i något som gränsar till ett rättslöst tillstånd.

Det största problemet har varit nyckelbiotoper, alltså skyddsvärt område. Det handlar om att Skogsstyrelsen gör en inventering av skyddsvärda skogsområden, något som leder fram till en markering på kartan. Den som har fått skog klassad som nyckelbiotop kan inte sälja sitt virke eftersom uppköparna följer en miljöklassificering som utesluter skyddsmärkt skog. En markering om nyckelbiotoper är inte ett statligt beslut som går att överklaga, men det får dramatiska konsekvenser för skogsägarna.

I Januariöverenskommelsen handlar punkt 24 om en kursändring av skogspolitiken, vilket sannolikt är Centerpartiets förtjänst. Rättssäkerheten för skogsägare ska utredas och stärkas. Och den utökade nyckelbiotopsinventeringen, som stoppades redan med M/KD-budgeten 2018, ska inte återupptas. Ordet ”utökad” syftar på att inventeringen har skett inte bara inför avverkning utan när som helst.

Grundproblemet med nyckelbiotopsmärkningen finns kvar, även om inventeringen inte längre ska genomföras i stor skala. Om en tjänsteman från Skogsstyrelsen ändå gör en inventering och hittar sådana biotoper, då blir märkningen kvar med stora konsekvenser för ägaren. Lantbrukstidningen ATL uppmärksammade nyligen att nyregistreringar av nyckelbiotoper hade minskat kraftigt 2019 från året innan. Men i ett område inom Skogsstyrelsen, Norrtälje, ökade i stället antalet registreringar. Två skogsägare intervjuas och berättar hur de utsatts för inventeringar mitt i deras respektive ägarskiften. Det resulterade i biotopmärkningar och säljkalkylen ändrades i grunden.

Några av inventeringarna i Norrtälje genomfördes i sällskap med en anställd på Naturskyddsföreningen, vilket Skogsstyrelsens ansvariga beklagar i ATL-reportaget. De märkningar som är gjorda kvarstår dock, och det gäller inte bara dem i Norrtälje, utan alla som har gjorts i landet genom åren.

Problemet är inte ambitionen att skydda arter, utan att den här typen av intrång i äganderätten inte har gett rätt till ersättning. Det finns dock flera andra sätt att skydda känslig skog från avverkning – klassas något som naturreservat och eller om det upprättas ett så kallat naturvårdsavtal har skogsägaren rätt till ersättning.

Som en följd av januariöverenskommelsen utreds nu äganderätten i skogen. Arbetet ska vara färdig till sommaren, efter endast ett år, och det skulle inte förvåna om utredningen får mer tid. Utredningsdirektiven uttrycker kritik mot nyckelbiotopssystemet. Det konstateras att en registrering av en nyckelbiotop ”inte nödvändigtvis” innebär ”att hotade eller sällsynta arter finns i området. Registreringen innebär endast en indikation på att sådana arter kan förekomma i området.”

Så lättvindigt har alltså äganderätten behandlats genom åren.

Men även när det gäller nyckelbiotoper rör det på sig. Förvaltningsrätten i Malmö konstaterade nyligen att en registrering är ett sådant ingrepp i äganderätten att den kräver stöd i lag eller förordning (vilket alltså inte är fallet i dagsläget).

Utredningen ska nu hitta lösningar på ersättningsfrågan och också belysa de målkonflikter som finns i skogspolitiken (även om den sistnämnda frågan borde vara lätt att lösa: lita på skogsägarna).

Det är vid första påsyn en brist i direktiven att en grundlagsförändring för att stärka äganderätten inte får föreslås. Men äganderätten i skogen har varit akut hotad, och det är inte rätt strategi att ta vägen via en grundlagsändring. Den rättstillämpning som hotar äganderätten i skogen, eller exempelvis via strandskyddet, måste kunna ändras snabbare än så, på politisk väg.

Att en grundlagsändring är tidskrävande har visat sig tydligt det gångna året. I juni i fjol beslutade en riksdagsmajoritet att en stärkt äganderätt i grundlagen ska utredas. S, V och MP röstade emot, och ännu har riksdagsbeslutet inte verkställts.

Starka krafter i statsapparaten arbetar med instinkten att skogsbruk är ett miljöproblem, inte bara när det gäller sällsynta arter utan också i klimathänseende. Statens skogsutredare ifrågasatte till och med för några år sedan privat ägande ”av en så viktig naturresurs” på ett Almedalsseminarium, något som hon senare backade från. Att detta kunde sägas är dock betecknande för en djupt rotad skepsis mot skogsägare inom den statliga miljövården.

De 300.000 skogsägarna är Sveriges största miljörörelse. I sakta mak förstärks äganderätten i skogen genom domstolsbeslut. Det borde inte finnas någon väg tillbaka.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från AccentureAnnons

Bransch i omvandling: Det här krävs för partnerskap med den nya elkunden

Vinterns elpriser har, minst sagt, fått konsumenterna att lägga märke till sin elräkning. Nu måste elbolagen visa kunderna att de erbjuder något mer än bara en faktura, och det finns framförallt fem områden som krävs för att skapa partnerskap med den nya elkunden.

Läs mer om vad som krävs för att bli framtidens elleverantör 

Det är mycket el på agendan just nu. Efter en vinter med rekordhöga elpriser har Rysslands invasion av Ukraina satt kniven mot strupen på den europeiska energianvändningen, samtidigt som klimatkrisen kräver en omställning från fossila bränslen i varenda bransch, från transport till ståltillverkning.

– Energi är verkligen en bransch under stark omvandling, och det sker brett i hela samhället, konstaterar Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

– Framförallt ser vi att kunderna, oavsett om det är privatkunder eller företagskunder, i dag ställer helt andra krav på sin elleverantör än vad de har gjort tidigare.

Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.
Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

Rapporten ”The New Energy Consumer” från Accenture konstaterar att relationen mellan kund och elleverantör tidigare var i princip transaktionsbaserad. El kom ur två hål i väggen, räkningen betalades, ingen tänkte mer på det än så.

– Men både det höga elpris vi ser nu och den höga medvetenhet som finns kring hållbarhet har ändrat det här markant. Slutkunden idag vill vara med och bidra till energi-omställningen genom att köpa grönare el, men de vill också ha hjälp från elbolagen med att effektivisera sin egen elkonsumtion.

Perspektivskifte av stora mått

Och det här ställer elbolagen inför ett perspektivskifte av stora mått. Inte minst kräver det en ny syn på vad som egentligen skapar värde för både dem själva, och för kunden. Enligt rapporten är det framförallt fem områden som elbolagen behöver fundera över för att skapa en känslomässig, snarare än transaktionsbaserad, relation med sina kunder: Syfte, Produkter, Teknikplattformar, Talang och Partnerskap.

– Alla de här fem är lika viktiga, men att ha ett ambitiöst och genuint syfte som fylls med reellt innehåll snarare än floskler är grunden. Syftet skall sedan driva åtgärder, för det är utan tvekan så att kunder och företag vill köpa tjänster och produkter från företag som bidrar till omställningen kring hållbarhet.

Det är med ett tydligt syfte företagen kan hitta riktningen för att utveckla nya produkter och tekniska plattformar, det är med ett tydligt syfte de kan attrahera anställda och kunder, och det är med ett tydligt syfte de hittar de partnerskap som blir avgörande för att kunna bli en viktig spelare, inte bara på elmarknaden, utan i den energiomställning som nu sker inom hela samhället. Och här ser Fredrik Engdar att de svenska bolagen ligger bra till.

– Många svenska elbolag ligger redan långt framme, för de vet vad de vill åstadkomma och de verkar vara genuina i sin önskan att nå dit. Nu gäller det att ta nästa steg och fortsätta driva omvandlingen mot ett hållbart samhälle.

Rapporten visar även att konsumenterna vill ha hjälp att själva ställa om sin energikonsumtion. Dels via råd och tips, dels också via nya produkter och miljövänliga alternativ. 

– De svenska bolagen ligger bra till när det gäller att erbjuda grön el, men sen behöver de hjälpa kunderna i deras omställning och effektivisera elanvändningen. För att åstadkomma detta behövs både större insikt i kunders beteende och behov, samt nya typer av produkter. 

Nya former av partnerskap

En annan viktig aspekt av omställningen är nya former av partnerskap för att i nära samarbete med företagskunder och andra aktörer på marknaden förändra energianvändningen. 

– Partnerskap är en hjärtefråga för mig. Energiomställningen har redan lett till helt nya sorters gränsöverskridande samarbeten mellan branscher som vi inte har sett så ofta tidigare.

Till exempel möbelföretag som säljer solpaneler, snabbmatskedjor som blir laddstationer för elbilar, oljebolag som köper kraftbolag – kombinationerna är många, ibland överraskande och uppstår överallt.

– Det är den ökande kundinsikten, och självinsikten, som ligger bakom. Företagen inser att de inte kan göra allt själv, utan att de måste ingå partnerskap både med aktörer i andra branscher och med snabba, digitala startups som kan hjälpa till att utveckla nya förmågor och snabba på energiomställningen. De här konstellationerna kommer att vara avgörande för att klara av att vara relevant på den nya energimarknaden.

Läs mer om elbranschens omställning 

 

Mer från Accenture

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Accenture och ej en artikel av Dagens industri

SD måste hoppa på arbetslinjen

Sverigedemokraterna släppte under torsdagen en rapport om invandringens kostnader. Beräkningarna har utgått från befintliga forskningsstudier och modeller. Partiet har därutöver fyllt på med egna siffror från de senaste årens asyl- och anhöriginvandring. SD menar att invandringens kostnader varit drygt 100 miljarder per år under de senaste åren.

KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.
KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.Foto:Fredrik Persson/TT

Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. För drygt tio år sedan släppte det statliga expertorganet ESO ’’Invandringen och de offentliga finanserna’’. Redan då beräknades nettoskattekostnaden per år vara 63 – 84 miljarder kronor i dagens penningvärde. Även Pensionsmyndigheten har visat på högre kostnader för bland annat garantipension och bostadstillägg.

Debatten om asyl- och anhöriginvandring har därför svängt. Alla partier förutom V, MP och C är numera för en stram linje. Den stora frågan är i stället hur kostnaden framöver ska minska. SD:s idé verkar vara storskalig återvandring. Under tisdagen twittrade partiets rättspolitiska talesperson ’’Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!’’ med en bild på en tunnelbanevagn med SD-reklam. Budskapet är direkt motbjudande. 

I praktiken fungerar det heller inte. De flesta som kommit hit de senaste tjugo åren är numera svenska medborgare. Utvisningar hindras då av både Sveriges grundlag och internationell rätt. Storskaligt återvändande på frivillig basis har inte lyckats i något västland.

Lösningen är därför att få in invandrare i arbete. Enligt forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum tar det i genomsnitt mellan 12 och 13 år innan hälften av alla utrikesfödda uppnår självförsörjning. Det missförstås ibland som att alla därmed är självförsörjande efter dubbelt så lång tid, men i själva verket planar kurvan snabbt ut. Efter 20 år i landet är inte mer än 60 procent självförsörjande.

Det är välkommet med transparens kring invandringens kostnader. Men för att inte bara peka på problemet, utan även göra något åt det, behöver SD med full kraft omfamna arbetslinjetänket. Partiet har länge tvekat, men har med åren närmat sig de borgerliga. Det som saknas i den nya SD-rapporten är konkreta reformer. Bidragstak, lägre ingångslöner och krav på motprestation för att få bidrag vore en bra början.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera