ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Det våras för kärnkraft

Var i världen har man snabbt lyckats fasa ut smutsig kolkraft, ännu smutsigare torveldning och drastiskt minskat oljeanvändningen? Svar: Sverige under 1970-talet.

Med start 1972 då kungen invigde den första reaktorn i Oskarhamn byggde svenska Asea Atom och amerikanska Westinghouse i rask takt 12 reaktorer på fyra platser längs landets kust. Den sista reaktorn blev klar 1985 i Forsmark och kärnkraften stod då för hälften av Sveriges elproduktion.

Sedan dess kan Sverige berömma sig för att ha en unikt klimatvänlig energimix. Det är nästan bara fordonssektorn som fortfarande använder fossila bränslen, resten är vattenkraft, kärnkraft och nu på senare år alltmer vindkraft.

Den snabba utbyggnaden var ingen svensk företeelse. Under 1980-talet byggdes en ny reaktor var 17:e dag, främst i USA, Frankrike och Japan. 

En så snabb omvandling stöter så klart på motstånd, särskilt i det febriga Sverige som lätt fångas av utopier. Den historien kan vi utan och innan. Men den andra historien, kärnkraftens mycket snabba utbyggnad och den lika snabba avvecklingen av fossila bränslen, borde få förnyad kraft.

Under slutet av förra året drog en ny kärnkraftsdebatt i gång i västvärlden. Överallt höjdes röster för att de gamla kärnkraftsländerna bör behålla sina reaktorer, ompröva tidigare avvecklingsbeslut och bygga nytt samt att främst Indien och Kina bör storsatsa på kärnkraft. Bland de mest uppmärksammade var Bill Gates som använde sitt nyårsbrev för att argumentera för kärnkraft.

Bakgrunden är IPCC:s senaste klimatrapport där man mycket tydligt pekar på mer kärnkraft som villkor för att klara både 2-graders- och 3-gradersmålet. Sol och vind kommer att spela en allt större roll, men på de flesta energimarknader krävs en baskraftkälla och där är kolkraften ohotad och under utbyggnad. För att på allvar ändra på det krävs kärnkraft.

Det andra skälet är en ökad global elkonsumtion. IEA:s senaste Energy Outlook spår en ökning på 25 procent de kommande åren till följd av högre levnadsstandard, ökad befolkning, urbanisering, elektrifiering av bilparken, kanske flyget, och elanvändning i industriprocesser som i dag har kol som energikälla. Den överetablering av energiproduktion som finns på många håll och vars prisbilder lätt blåses sönder av vindkraften kan snart vändas till elbrist.

Det tredje skälet är en successiv omvärdering av kärnkraftens risker. De nya reaktorer som byggs i dag är säkrare än 80-talets och om man lyckas med den så kallade fjärde generationens reaktorer, som kyls av flytande bly och kan köras på avfall, blir kärnkraften nästan riskfri i förhållande till de fossila kraftslagen. Avfallsproblemet reduceras betydligt. De mycket svåra olyckor som har inträffat, Tjernobyl i Ukraina 1986 och Fukushima i Japan 2011, var lokala katastrofer men fick inte de stora konsekvenser man tidigare befarat. Dödstalen var relativt få och strålskadorna mindre än man trott.

Den stora invändningen mot kärnkraft är ekonomin. Kraftbolagen är generellt skeptiska till stora investeringar. Det som rosar marknaden just nu är naturgas och små- och medelstora vindkraftsparker. De statligt reglerade priserna som gällde under de stora kraftbyggenas tid är borta. Elpriset är därför svårt att beräkna, särskilt för en lång period framåt. Att räkna på en kärnkraftsinvestering 40 till 50 år in i framtiden är omöjligt. De nybyggen som gjorts i EU, Finland, Frankrike och Storbritannien, har alla haft problem med finansieringen.

I Sverige är det gamla avvecklingsbeslutet i praktiken upphävt i och med energiöverenskommelsen 2016. Det är fritt fram att uppgradera och ersätta gamla reaktorer med nya, om nu kraftindustrin vill. Hittills har den visat sig mycket tveksam, främst av ekonomiska skäl. Det politiska problem som finns kvar är en motsägelsefull formulering i energiöverenskommelsen om att all elproduktion ska vara "förnybar" 2040. Och dit räknas inte kärnkraft som är en ändlig energikälla.

Sverige kommer dock att behöva mer elproduktion för att klara omställning av transportsektorn och ta bort kolanvändning från särskilt stål och cementproduktion. SSAB i Luleå och Cementa på Gotland vill bli fossilfria. Och då krävs el.

På den politiska nivån ser det ljust ut för kärnkraft. S-ledaren gammal kärnkraftsvän. L, SD och M har inga problem med kärnkraft, tvärtom. C har gett upp sitt gamla motstånd. Men det är typiskt nog den mycket receptiva KD-ledaren som lyckades göra den nya kärnkraftstrenden het.

Svenska politiker bör inte inlåta sig i statliga prisregleringar eller en nygammal kraftsocialism, men de kan göra mycket annat, kanske främst genom att anamma den inställning som Ebba Busch Thor visar. Se till att få bort alla rester från det gamla förbudet för kärnkraftsforskning. Visa samma intresse för fossilfritt som förnyelsebart i de nationella forskningsprogrammen. Öka kunskapen kring fjärde generationens reaktorer. Var stolt och berätta historien om hur ett litet industriland i norr inom loppet av tio år fick bort alla fossila bränslen för elproduktion. Det är just nu världens bästa story.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies