Annons

Det moderata ansvaret

Fram till januari i år bildade svensk demokrati höger- eller vänsterregeringar. Antingen leddes regeringen av Socialdemokraterna eller av något av de stora borgerliga partierna, på 1970-talet Centerpartiet, sedan 90-talet av Moderaterna.

SAMLINGSPARTI. Bland de borgerliga partierna är det bara M som kan ta det tunga och breda ansvaret i viktiga frågor. Och det är bara M som orkar välkomna alla partier att dela det ansvaret.
SAMLINGSPARTI. Bland de borgerliga partierna är det bara M som kan ta det tunga och breda ansvaret i viktiga frågor. Och det är bara M som orkar välkomna alla partier att dela det ansvaret.Foto:Fredrik Sandberg/TT

Detta regeringsbildningsmönster har tjänat landet väl, bland annat för att motståndarna står ut med varandra. En S-ledd regering tenderar att höja skatten och öka jämlikheten. En M-ledd regering tenderar att sänka skatten och öka friheten. De gör självklart många andra saker också, men huvudmålen för de båda konkurrerande blocken, jämlikhet och frihet, är eftersträvansvärda mål.

I och med Januariöverenskommelsen fick Sverige ett annat mönster. Högerblocket vann med nära 60 procent men de nyliberala partierna gick ihop med S för att utesluta det nya stora högerpartiet, SD, från inflytande. Sakinnehållet i överenskommelsen domineras av högermajoritetens uppfattningar och en del kommer att bli bra. Men de politiska riskerna är betydande. S undermineras då man inte kan vara sig själv och Jimmie Åkesson får rollen som oppositionsledare, vilket märktes i onsdagens partiledardebatt i Riksdagen. De två statsbärande partierna försvagas och alternativen är ofärdiga och oklara.

Ingen kan säga att det moderata uppdraget i detta läge är lätt när partiet på torsdag inleder sin stämma i Västerås. Men det kan underlättas av att ta fasta på ett tredje mönster som alltid legat som en underström i svensk politik och som är en undervärderad potential i dag. Orsaken till Socialdemokraternas historiskt starka stöd långt in i tjänstemannafacken var inte att halva befolkningen var utopiska socialister utan att många väljare tyckte att S skötte regeringsmakten på ett ansvarigt sätt. Palme äventyrade den bilden, Göran Persson återställde den, Löfven försöker rädda den.

För att Moderaterna ska lyckas måste partiet erövra det ansvarsfulla tolkningsföreträdet i viktiga frågor och vara den kraft som gör skillnad på rätt och fel. Den tidigare ledarduons succé, Reinfeldt&Borg, hade precis den kvaliteten, särskilt i arbetsmarknadsfrågor, välfärdsfrågor och i den ekonomiska politiken. I migrationsfrågan tog ideologi över, vilket blev ödesdigert.

M har sedan dess erövrat tolkningsföreträdet i kriminalpolitiken med ett gediget och vältänkt program som driver resten av riksdagen framför sig. Detsamma gäller i försvarspolitiken där M efter en lång förtroendesvacka la ett förslag 2017 som fortfarande stakar ut linjen för landets egentliga försvarspolitiska inriktning.

Gemensamt för de båda programmen är att de är utförliga, genomförbara och har hög kvalitet. Gemensamt är också att de hanterar frågor som pressas av olika aspekter av globaliseringen. Detsamma gäller migrationspolitiken där utrymmet för hemkokta lösningar är minimalt och där M nu tycks ta höjd, skippar de ideologiska brösttonerna och tänker mer rätt än fel.

En globaliseringsfråga med förbättringspotential är miljö- och klimat. Den kommer att vara en hygienfaktor för varje regering framöver och det är farligt för M att stå svarslöst eller hänvisa till utlandets ansvar. Om man vill sänka bensinskatten måste partiet ha en alternativ elbilspolitik, till exempel de förbudszoner som Moderaterna i Stockholms Stad projekterar, annars blir det avgaspopulism. Om man grälar på bidragsprogram som Klimat- och Industriklivet måste man ha ett eget genomförbart svar till de nu ganska många företag som tar hjälp av staten i omställningen. Att i varje läge göra sig till motpol till Mp är onödigt och otaktiskt, bland annat för att M och Mp samarbetar i Stockholm, men också för att det gröna väljarmandatet är viktigt och måste bli en del av M:s politik. Då kan man inte gå i barndom och bli ett utsläppsbilparti.

Ulf Kristersson avslutade onsdagens partiledardebatt i Riksdagen med att Moderaterna ska bli samlingspartiet för de som vill ta tag i landets svåra problem. Det är en elegant mening som kan utvecklas, också i maktfrågan. På den borgerliga sidan är det bara Moderaterna som kan ta det breda och tunga ansvaret. Till den rollen hör att välkomna alla partier som vill bidra och ta ansvar.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?