ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS
Partiledarval i Liberalerna

Det bästa som kan hända svensk politik

  • Foto: Oskar Omne

Det var klokt av Erik Ullenhag att återkalla sin kandidatur till partiledarposten i Liberalerna. Ett av hans mål med att ställa upp i ordförandevalet var att ena partiet. Med sitt beslut att hoppa av bidrar han till just det. Situationen riskerade annars att förbittras genom en öppen strid på landsmötet.

Konflikten handlade inte endast om vem av kandidaterna som skulle vara bäst för partiet, utan också om hur partifolkets vilja bäst skulle uttolkas. Denna tvådelade oenighet skulle kunna skapa långvarig split genom att en del av partimedlemmarna dels kände att fel kandidat utsågs, dels att processen hade varit odemokratiskt hanterad.

Nu finns förutsättningar inte bara att partiet ska vara enat, utan också att det ska växa.

De sakpolitiska skillnaderna mellan Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni är ytterst små. Men de respektive kandidaterna förknippades med olika parlamentariska vägval – det vägval som gjordes i och med januariöverenskommelsen.

Liberalerna har tappat i väljarstöd det senaste halvåret och det är svårt att tro att det har med något annat att göra än att en betydande andel av sympatisörerna ogillar samarbetet med den S-ledda regeringen.

Nu är Nyamko Sabunis uppgift att få så stort genomslag som möjligt för Liberalernas politik men också att öka väljarstödet. Som tur är går dessa mål att förena.

Nyamko Sabunis självklara utgångspunkt är den framförhandlade överenskommelsen med S, MP och C. Här finns en rad åtaganden som regeringen ska uppfylla. Nyamko Sabuni bör skruva upp trycket på Socialdemokraterna så att de verkligen förstår innebörden av de punkter i januariöverenskommelsen som går i liberal riktning.

Samtidigt bör hon göra vad hon kan för att återknyta kontakten med de partier som står Liberalerna närmast; de partier som styrde landet i åtta år tillsammans med Liberalerna. I fråga efter fråga hamnar de borgerliga partierna på samma ståndpunkt. Det gäller energipolitiken, det gäller konstitutionella frågor, det gäller synen på privat företagande, skatter, rättsväsende.

Och grundsynen på försvaret är densamma, men där har budgetsamarbetet med regeringen bakbundit L och C. Försvarspolitik handlar trots alla ofta om ekonomi.

Ett ledarskifte brukar öka nyfikenheten på ett parti. Och med just Nyamko Sabuni kommer Sverige att få en partiledare med ett uttalat mål att leverera svar på de samhällsutmaningar som är som störst, antingen det är klimatet eller integrationen. Och en partiledare som inte definierar sig utifrån vilka partier man är emot utan efter vilken politik man själv står för. Sådana ledare behöver alla partier. Det vore det bästa som kan hända svensk politik.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies