ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Det är synd om Socialdemokraterna

På torsdagen gick Ulf Kristersson och Stefan Löfven till talmannen för att rapportera om det politiska läget. Rimligen sa de ungefär samma sak innanför som till reportrarna utanför dörren. 

Båda är beredda att bilda regering och båda är i händerna på framför allt Centerpartiets beslut om vilken väg de väljer.

Stefan Löfven upprepade för säkerhets skull sina förhoppningar om att han ska bilda en ”handlingskraftig regering”.

På torsdagen fick Di uppgifter om att Socialdemokraterna har gjort ett genombrott i förhandlingarna med Centerpartiet. Om det håller över helgens turer återstår att se. Det återstår också att se vilken regering Löfven tänker sig bilda.

En Löfven-regering med C, L och MP som grund kommer att vara bred men knappast handlingskraftig.

De låsningar som fanns mellan blocken under förra mandatperioden var ju inte på låtsas och de kommer nu att flytta in i regeringsarbetet. S är lika lite som L och C ett stafettparti som går att hyra in till vad som helst. De tycker i grund och botten olika i helt centrala frågor.

S, L och C har också känsliga väljarbaser. S gjorde ett rekorddåligt val och måste stoppa väljarflykten hos LO-medlemmar. Det gör man knappast med försämrad arbetsrätt och generös migrationspolitik. 

L har sårats svårt av vänstersvängen och måste under mandatperioden bevisa sin borgerliga integritet och karaktär. Det gör man inte med semesterveckor, höjd skatt på kapital och misstänksamhet mot välfärdsföretag. Den svåra splittring som finns i partiets syn i regeringsfrågan kommer att plåga partiet i många år.

C har vunnit väljare på att vara en tydlig motpol till SD. Men också mot S. Nu faller Lööf i armarna på den ena fienden, vilket gör henne mindre attraktiv för väljare som söker alternativ. Även hon kommer att tvingas visa i små och stora frågor att hon inte är en S-lakej. Och på den andra sidan finns MP som måste visa detsamma.

Den handlingskraft ett S-samarbete berömmer sig av bygger på att man förväxlar en majoritet med vilja. Partierna vill helt olika saker. Det enda de är överens om är att SD inte ska ha något inflytande. Det är det kanske svagaste ingångsvärde Stefan Löfven har haft under de fyra famlande år han har haft ansvar för regeringen.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies