Annons

Det är fri press som är demokratiskt omistlig

I Tidöavtalet, som styr politiken de kommande åren, anges att public service-mediernas oberoende ska bestå och deras långsiktiga finansiering vidmakthållas. Tydligt och klart.

MÅNGFALD. Många medier upprätthåller den demokratiska funktionen att granska makten och hålla allmänheten informerad. Det är inte bara SVT och SR som fyller den uppgiften. Man ska vara försiktig med att låta public service expandera genom att gå vid sidan om sitt ursprungliga uppdrag.
MÅNGFALD. Många medier upprätthåller den demokratiska funktionen att granska makten och hålla allmänheten informerad. Det är inte bara SVT och SR som fyller den uppgiften. Man ska vara försiktig med att låta public service expandera genom att gå vid sidan om sitt ursprungliga uppdrag.Foto:Johan Nilsson

Ändå framställs det emellanåt som om public service är under förnyat hot. I ett debattinlägg på DN:s kultursidor står att tre av fyra partier i regeringsunderlaget vill skära ned eller detaljreglera public service. Och att Liberalerna inte vill det. Om nu denna förenklade beskrivning av partiernas ståndpunkter stämmer, så har i så fall det fjärde partiet (L) ju segrat. 

Men det är som om det är en viktig identitetsfråga att public service ska påstås vara hotat. Public service-debatten har för övrigt pågått på slående likartat sätt i decennier.

Debattinlägget i tisdags, underskrivet av bland andra tidigare TV4-chefen Jan Scherman och tidigare SVT-chefen Christina Jutterström, avslutas med utropet att public service ”är en omistlig del av vår demokrati”. 

Ett nytt sändningsavtal ska börja gälla 2026 och inför det kan vi vänta oss ännu mer av den här varan, med diskussion om finansiering och uppdrag, exempelvis begränsningar för hur mycket textartiklar som SVT och SR får publicera. Man kan räkna med överdrifter om public services betydelse och oblygt spridande av felaktigheter om hur mediemarknaden fungerar. Det finns därför anledning att klara ut övergripande saker på detta område.

—> Public service är ett begrepp som gäller etermedier, alltså sändningar med stort genomslag som traditionellt har varit dyra att upprätthålla och där det har funnits ett intresse att skydda detta både från kommersiella och direkt statliga intressen. I tv-mediets barndom fanns ytterligheterna i USA, där privata mediebolag tidigt tog över tv-marknaden, samt i diktaturer som använde tv för propaganda.

Stora delar av västvärlden inrättade public service-system, i olika omfattning. Flera länder införde en obligatorisk tv-avgift, vid sidan om statsbudgeten, för att finansiera denna verksamhet. Åtminstone i Sverige användes det faktum att avgiften var separat som ett argument för att public service är fredat från nedskärningar och inte är så utsatt för ingrepp från politiker.

Public services uppdrag är alltså radio- och tv-sändningar och inget annat.

* Mediemarknaden är i stark förändring. Tv-tekniken har blivit billigare, liksom distributionen. Etervågor ersätts av fiber. Tablå-tv, alltså traditionella kanaler, tappar betydelse till förmån för streamade program, poddar och filmer. Gränserna suddas ut beträffande vad som är tv, och vad som är radio - särskilt som public service-bolagen också finns i streamingvärlden.

* Public service bygger på obligatoriska avgifter eller skattemedel. Övriga mediemarknaden är i huvudsak marknadsutsatt. Gränsdragningen för public service är viktig för att övriga medier ska kunna överleva. Det gäller inte minst SVT:s och SR:s kostnadsfria tidningsliknande artiklar på nätet, som direkt konkurrerar med inte minst lokalpressens betalartiklar.

* Public service-företrädare har sitt egenintresse. Varje nedskärning kan drabba den egna verksamheten. I andra medieföretag fungerar det inte så att man har en garanterad totalsumma som utgångspunkt, och sedan är frågan hur man ska spendera den. Det är så man ska förstå kraven på att public services finansiering ska låsas fast i grundlagen.

* Public service har bidragit med högkvalitativ journalistik och förstklassig underhållning i decennier. Kritiken mot det som public service producerar är ofta överdriven. Men det bästa skyddet för att denna verksamhet behåller sin funktion, kvalitet och relevans är inte statliga avtal utan journalisternas och redaktörernas integritet – samma sak gäller här för SR/SVT som för andra mediebolag. 

Public service är inte garanten för demokratin. Det är fria medier i bred mening som bidrar till folkbildning, granskning av missförhållanden och möjliggör ansvarsutkrävande. Att säga att det är just public service-journalistik som är oumbärlig för den svenska demokratin är inte bara missvisande. Insinuationen i DN-texten om att nedskärningar av public service föreslås för att ”gynna privata intressen” är ett indirekt underkännande av den publicistik som utförs av tusentals journalister på privatägda medier, exempelvis samtliga dagstidningar i Sverige.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera