1515
Annons

Den socialpolitiska mitten

Vandra med valfri vd över ett svenskt fabriksgolv och man känner igen stämningen direkt: vd stör arbetet, hur stor och mäktig och global han än är.

SOCIAL. Den socialpolitiska tyngdpunkten i en M-ledd regering kommer att hamna i mitten. Det är en klok avvägning som passar moderatledaren.
SOCIAL. Den socialpolitiska tyngdpunkten i en M-ledd regering kommer att hamna i mitten. Det är en klok avvägning som passar moderatledaren.Foto:Christine Olsson/TT

Det finns något vackert i det. Få anställda har en överdriven respekt för chefen, den måste han eller hon förtjäna.

Det finns också en ekonomisk effektivitet i den ordningen. Den högsta chefen vet ofta inte hur jobbet ska skötas och har ingen direkt makt över arbetet. Den är delegerad och därför flexibel. När amerikaner tar vd-jobb i Sverige blir de förbluffade av smidigheten i svenska företag. 

Denna arbetsplatskultur bygger till en del på traditioner, men också på två viktiga institutioner - anställningsskydd och a-kassa. Ingen är rädd för att på osakliga grunder få sparken och om man förlorar jobbet förlorar man inte hus och hem.

Anställningsskydd och a-kassa kan överdrivas så att arbetsgivaren inte kan leda och fördela arbetet och så att det inte lönar sig för arbetslösa att söka ett nytt jobb. Men i huvudsak tjänar arbetsgivare på en balanserad arbetsrätt och en stark a-kassa. Eftersom den enskilde löntagaren inte tar hela smällen för den ekonomiska omvandlingen blir företagen friare att ställa om och uppsägningar blir inte personliga misslyckanden.

Den M-ledda regering som förhoppningsvis tillträder efter att riksdagen öppnar den 26 september har via SD ett väljarstöd hos ovanligt många LO-medlemmar. Det kräver särskild politisk hänsyn. Och den behöver inte vara särskilt svår att ta.

I debatten blåser man gärna upp skillnaden mellan Moderaternas och Sverigedemokraternas syn på a-kassan. Men om man tittar på partiernas förslag i valplattformarna och i respektive höstbudget från förra året ligger partierna principiellt nära varandra. Båda delar principerna om att det ska vara skillnad i inkomst på att arbeta och att vara arbetslös, att nivån i a-kassan ska trappas ned efter 100 dagar och att det ska finnas en bortre gräns då den arbetslöse går vidare till andra program. SD delar alltså Moderaternas principer om arbetslinjen. S har haft mycket svårare att acceptera det.

Den skillnad som finns mellan M och SD gäller nivån på taket, det vill säga hur långt upp i inkomsttabellen som det statliga skyddsnätet ska gälla. SD täcker något fler lönegrupper, upp till 26 000 i månadslön, och deras a-kassa kostar därför mer i statliga utgifter.

Men skillnaden gäller inte arbetsmarknadens funktionssätt så länge arbetslinjens principer är intakta. Dessutom har staten inte längre makt över nivåerna i a-kassan eftersom en majoritet av löntagarna är inkomstförsäkrade via sina fackföreningar. IF Metall inkomstförsäkrar till exempel sina medlemmar upp till månadslöner på 50 000 kronor under de första 100 dagarna.

Det är dock vanligare med inkomstförsäkring hos tjänstemannafacken än hos LO-facken och därför är LO-medlemmarna mer beroende av den ordinarie a-kassans tak. Sådant förstår SD och självklart S. Men det är inte svårt för M att begripa och acceptera då kompromissen handlar om pengar och inte principer. Det kostar lite mer och utgifter kan man komma överens om.

Skillnaderna i synen på sjukförsäkringen är en annan myt. SD har rensat ut tidigare märkliga skrivningar om långtidssjukskrivning och accepterar karensdag - utom för personal i vård och omsorg. Partiet vill också i likhet med allianspartierna och till skillnad från S återinföra den bortre parentesen för sjukskrivning. Det finns alltså ingen principiell skillnad mellan SD och M.

I regeringsförhandlingarna gör Moderaterna klokt i att fokusera på väljarnas tydliga sakpolitiska mandat - brottsbekämpning. Vid sidan av att återinföra de helt nödvändiga kostnadsspärrarna karensdag och bortre parentes finns det inget politiskt eller sakligt tryck på att i grunden reformera socialförsäkringssystemet och a-kassan. Kostnaderna ökade något under pandemin men är nu under kontroll. I förhållande till BNP faller utgifterna sedan 1990 och närmar sig nu 4 procent. Det finns heller inget tryck på att återigen börja riva i anställningstryggheten. Låt den vara nu.

Skatterna bör justeras i några viktiga delar. M, KD, L och SD (och C) är till exempel helt eniga i synen på att sänka kapitalskatter och att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Men det nuvarande skattesystemet har legitimitet och har inga större negativa konsekvenser för ekonomins drivkrafter. Det viktiga var att få bort vänsterhotet mot kapitalbildningen. 

Den socialpolitiska tyngdpunkten i en M-ledd regering kommer att hamna i mitten. Det är en klok avvägning som passar moderatledaren. Om regeringsbildningen lyckas kommer vi för första gången någonsin ha en borgerlig statsminister som har en gedigen socialpolitisk bakgrund och ett starkt engagemang. Hans koalition - KD, L och SD - delar engagemanget. Det är ett politiskt tillfälle han bör ta till vara.

Sverige får en höger som i socialpolitiken mer liknar den tyska än den anglosaxiska, mer det gamla folkpartiet än de gamla moderaterna. Kristerssons mandat är att värna en vital marknadsekonomi, bygga en stark rättsstat och ett starkt försvar och säkra ett starkt socialt ansvarstagande.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera