Den inre marknaden måste återupprättas

LEDARE. Den 25 mars 1957 var en historisk dag för Europa. Då samlades företrädare för Italien, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike och Tyskland i Rom för att underteckna det som kom att kallas Romfördraget.

STÄNGDA GRÄNSER. För att hindra spridning av coronaviruset har flera länder stängt sina gränser eller infört gränsrestriktioner. Det har inneburit stora påfrestningar för den inre marknaden.
STÄNGDA GRÄNSER. För att hindra spridning av coronaviruset har flera länder stängt sina gränser eller infört gränsrestriktioner. Det har inneburit stora påfrestningar för den inre marknaden.Foto:Michael Sohn

Med det lades grunden till den framgångssaga och långlivade fredsprojekt som EU-samarbetet har kommit att bli. Målet var en gemensam marknad som skulle öka det europeiska välståndet och skapa en ”allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken”.

Successiva framsteg gjordes genom åren, tills dess att målet fullbordades 1993 genom den inre marknaden. Denna ger fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor inom unionen. Förutom de mänskliga fördelarna har dess ekonomiska förtjänster varit enorma.

1957 hade nog få föreställt sig att EU-kommissionens ordförande, nästan på dagen 63 år efter Romfördragets undertecknande, i ett videomeddelande skulle behöva vädja till medlemsstaterna att öppna den inre marknaden, som nu i praktiken har stängts av dem själva.

I sina desperata försök att begränsa en redan existerande inhemsk smittspridning, har samtliga länder förutom Irland antingen stängt sina gränser eller infört gränsrestriktioner. Effekten för vägburen varutransport, som utgör 75 procent av all frakt, har varit påtaglig. Milslånga köer har sträckt ut sig vid europeiska gränsövergångar.

Föga förvånande har konsekvensen av dessa varit förseningar, när det inte varit tal om regelrätt förhindrade, av leveranser av bland annat skyddsmasker och annan nu nödvändig utrustning. Köerna har till och med blivit en humanitär olägenhet. Med väntetider på uppemot 18 timmar har Röda korset varit på plats vid den tysk-polska landgränsen för att bistå med mat och vatten. Det europeiska landskapet är helt enkelt inte anpassat för fysiska interna landgränser.

Efter uppmaningar från kommissionsordföranden Ursula von der Leyen har situationen förbättrats. Kötiderna är nu enbart ett fåtal timmar, men problem kvarstår och samarbetet fortsätter att halta. I bakgrunden fortsätter EU-kommissionen komma med åtgärder för att hjälpa de något ovilliga medlemsstaterna.

I måndags ombads medlemsstaterna att skyndsamt införa ”gröna filer” som ska tillåta varutransporter att passera fritt, med en maximal väntetid på 15 minuter. Kommissionen har även tagit fram beslut om harmoniserade standarder för ny skyddsutrustning, något många inhemska marknader just nu skriker efter. I onsdags presenterade den riktlinjer om screening av utländska investeringar, som får ökad betydelse när många europeiska tillgångar blir billiga samtidigt som behovet av likviditet ökar.

På torsdagseftermiddagen möttes EU:s stats- och regeringschefer över videolänk. Agendan var uteslutande dedikerad till coronakrisen. Sverige gick dit med en föredömligt rationell linje som måste få gehör i Europa, även efter mötet.

”Flera länder har agerat självständigt och själviskt genom att förhindra export av skyddsmaterial och på andra sätt förhindra den fria rörligheten. Det är på sikt förödande för den inre marknaden”, sa Stefan Löfven på onsdagens sammanträde i EU-nämnden inför toppmötet.

Han menar att de ekonomiska frågorna måste vara högre upp på dagordningen. Krisen måste hanteras på ett sätt som värnar människors hälsa, men ”utan att riskera ett fritt fall för Europas ekonomi”. Det skulle i sig vara ett långtgående hot mot såväl människors hälsa som länders välstånd. För att säkra att detta inte händer måste vi ” på sikt öppna upp våra samhällen igen”.

Det är ett perspektiv som med fördel och i större utsträckning borde genomsyra det svenska smittskyddsarbetet, men framför allt våra europeiska grannländer. Det som står på spel är förtroendet för och integriteten hos det europeiska samarbetet. Den inre marknadens roll i detta går inte att överskatta, och blir dessutom viktigare när ekonomierna stannar av.

Det samhällsbygge som påbörjades för 63 år sedan i Rom måste värnas. Att få 27 länder att fungera till synes sömlöst skedde inte på en dag, utan har byggts upp över årtiondenas gång. Förstörelse går inte lika långsamt.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?