ANNONS:
Till Di.se

Decemberöverenskommelsen måste få ett slut

  • AGERA. Annie Lööf och Jan Björklund bör använda budgeten för att lägga fram sin egen och alliansens politik. Foto: Stina Stjernkvist/TT

LEDARE. Det finns knappast några politiska ledare som längre försvarar decemberöverenskommelsen. Ändå fick samma anda fortsätta råda under hela förra mandatperioden. Nu när en ny riksdag är på plats gäller det att partierna visar att de inte på nytt vill ha ett DÖ-liknande arrangemang. Tydligast ligger denna bevisbörda på Centerpartiet och Liberalerna.

Decemberöverenskommelsen handlade om att den största ”konstellationen” skulle få igenom sin budget. För att undvika att riksdagsmajoriteten skulle ge utslag i budgetomröstningen lovade den näst största konstellationen att inte rösta för ett eget gemensamt budgetalternativ. Dessa konstellationer var den S-ledda respektive den M-ledda.

På debattplats i torsdagens Dagens industri beskrev Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson hur de ser på budgetarbetet i riksdagen. Deras viktigaste budskap var att Moderaterna tänker lägga fram en motion som svar på övergångsregeringens budgetproposition. Denna skuggbudget ska grunda sig på Moderaternas och alliansens politik.

Centerpartiet och Liberalerna bör ansluta sig till denna budgetmotion. Att inte göra det är samma sak som att lägga grunden för en ny decemberöverenskommelse.

Finansminister Magdalena Andersson redogjorde i veckan för vilka principer som ska gälla för övergångsregeringens budgetproposition. Det blir en budget utan nya reformer men också utan nya besparingar. Undantaget är sänkt skatt för pensionärer, något som partierna är överens om och som det är bråttom med för att Skatteverket ska hinna ta med det i skattetabellerna.

Man får utgå från att Magdalena Andersson ser en möjlighet i denna ”avskalade” budget, att det inte ska bli någon strid om den i riksdagen. Det var gissningsvis därför som hon påpekade att en ny regering genast efter sitt tillträde kan arbeta fram en ändringsbudget med politiskt innehåll.

Men regeringen är avsatt av en riksdagsmajoritet och är av konstitutionella skäl förhindrade att driva politik. Och i riksdagen ska naturligtvis det politiska arbetet fortgå.

Socialdemokraterna i riksdagen är inte förhindrade att driva sin politik; det är bara övergångsregeringen som inte bör gör det. I själva verket vore det bra om S i en egen budgetmotion ger uttryck för vilka politiska prioriteringar som partiet vill göra.

Oavsett vilket ställningstagande S gör bör C och L antingen stödja Elisabeth Svantessons alliansskuggbudget eller lägga fram egna motioner. Allra märkligast vore om C och L röstar ja till övergångsregeringens budget (eller en eventuell S-motion). Den som hävdar att ett sådant ställningstagande skulle vara rimligt för att det ännu inte finns en regering har missförstått riksdagens roll. Parlamentarismen bygger på att partier lägger fram sin egen politik, kompromissar och i slutänden röstar på det minst dåliga förslaget.

Kärnan i decemberöverenskommelsen var att några partier skulle låta bli att agera för sin politik för att undvika att Sverigedemokraterna fick avgörandet. Därmed skulle dessa partier släppa fram en annan politik än den egna. Arrangemanget har i efterhand kritiserats över hela det politiska spektrumet, men följdfrågorna har i stor utsträckning uteblivit. Med andra ord: Vad menar politikerna när de kritiserar DÖ? Tänker de stå upp för sin egen politik, även om den löper risk att få stöd av Sverigedemokraterna? Agerandet i budgetprocessen kommer att ge svar på frågan.

Sent på torsdagen justerade riksdagens kulturutskott sitt betänkande om public service. Allianspartierna och Sverigedemokraterna gjorde gemensam sak och fällde den avgångna regeringens förslag om avtalstidens längd, en fråga med principiell innebörd.

I en lång rad sakfrågor under hela den gångna mandatperioden har alliansen och Sverigedemokraterna landat i samma slutsats. De fem partierna har därefter röstat på samma förslag i kammaren.

Alla partier borde redan i dag kunna ge besked om att de tänker lägga fram sina egna budgetförslag. Att strida för sin politik är det uppdrag de har fått av sina väljare.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies