1515
Annons

De tre stora har ansvar för demokratins anda

Valresultats matematik är en sak. Det är valnattens fokus. En siffra ger svaret.

STÖRST. Andersson, Kristersson och Åkesson har chansen att stärka och vitalisera svensk demokrati.
STÖRST. Andersson, Kristersson och Åkesson har chansen att stärka och vitalisera svensk demokrati.Foto:TT Nyhetsbyrån

Valdebattens karaktär är en annan sak. Den anger vilka frågor som troligen och rimligen kommer att dominera nästa mandatperiod. Valvindens egentliga budskap är en tredje sak.

Tillsammans ger de underlag för en regering.

På onsdag kommer siffrorna. Just nu lutar det åt en knapp högerseger och maktskifte. Om inget ändras i räkningen kommer Ulf Kristersson att få talmannens uppdrag att bilda regering.

Den regeringen kommer att ligga i fas med valdebatten som helt och hållet handlade om högerpartiernas frågor. Folket kommer att kunna se en klar koppling mellan de maktägande partiernas valmanifest, vad de har fokuserat på i kampanjerna och den förda politiken. Det finns ett stort värde i det. Ett av problemen med Januariavtalets grundkonstruktion var att det klippte bandet mellan ord och handling. S-väljare kunde till exempel inte se något samband mellan Socialdemokraternas kampanj och januariavtalets ambition att slopa anställningsskydd, hyresreglering och värnskatt.

Valvindens egentliga budskap kräver en viss musikalitet för att uppfatta men är viktig då det ger legitimiteten. I söndagens val ökade SD, MP och S. De andra minskade. C mest och M minst. Sverigedemokraterna ökade mest och därtill för fjärde valet i rad. På 12 år har partiet gått från ingenting till 20 procent. Motståndet har varit stenhårt men väljarna har ändå strömmat till. I en mening är SD:s frammarsch ett kvitto på att den svenska folkstyrelsen fungerar. Den förda migrationspolitiken var under lång tid en fråga som inte hade folkligt stöd, vilket 2010 förde in SD i riksdagen och gjorde det än större 2014, 2018 och 2022. Det är en historiskt unik framgång.

Men det ger inte SD legitimitet att dominera regeringsbildningen. Den legitimiteten har M-ledaren. Han har format ett lag som samlat över hälften av rösterna. Ingen annan på högersidan har den rollen. Att SD blev en procentenhet större kvittar. Kristersson är lagledare. Men SD måste räknas till laget, det är ett av valets olika budskap.

Fram till och med nu har de andra partierna försökt att bortse från valets egentliga budskap och bildat regering med utgångspunkt att isolera SD. Det har milt uttryckt varit demokratiskt stötande. Nu vill högersidan att SD ska inkluderas och få inflytande. Också det är ett tecken på att folkstyrelsen fungerar och att partierna mognar.

Valets största förlorare, C, ansåg på valnatten att man i detta läge återigen bör bilda en regering som utesluter SD från inflytande. Det är att göra våld på demokratins anda och föder instabilitet. SD har haft de största framgångarna, valdebatten har handlat om deras frågor och valvinden har varit ihållande till deras fördel. I mängder av sydsvenska kommuner är SD nu största parti. I den symboliskt viktiga kommunen Sölvesborg, där SD har haft posten som kommunstyrelseordförande, ökade partiet med tio procentenheter till 39 procent. Årets statsbudget har förhandlats med SD. I svensk politisk vardag är SD en integrerad del av det demokratiska arbetet.

Moderaterna, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har 70 procent av väljarna bakom sig. De tre är nu de stora partierna med ett särskilt ansvar. S och M har haft den rollen länge, vilket fostrat dem. SD har fått den nu.

Ulf Kristersson och Magdalena Andersson har särskilt under valrörelsens slutskede haft en respektfull ton emellan sig. De investerar förtroende i varandras roller eftersom de behöver varandra, i sakfrågor som Natoprocessen, men också för att värna den demokratiska kulturen. Om Andersson förlorar måste hon hedra regeringen och tvärtom.

Jimmie Åkesson måste göra likadant. Att vinna val är stort, att styra ett land är större. Om M bildar regering kommer Åkesson att leda ett stort och viktigt riksdagsparti i centrum av svensk politik. Han har ansvar för något större än sitt eget parti. Det gör att han bland annat måste ta ansvar för laget och se till helheten, men också att värna oppositionen. Det hätska maktspråk som S använde mot honom får inte bli hans. Det hatspråk som används i SD:s mediekanaler måste bort. Sverige behöver ett nytt ledarskap men också en ny ton. Kristersson, Andersson och Åkesson har chansen att stärka och vitalisera svensk demokrati.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera