Det statliga flygplatsföretaget Swedavia har sagt att man vill avveckla Bromma flygplats och skjuta på expansionen av Arlanda. Preem har dragit tillbaka sin omtalade ansökan om att utöka raffinaderiet av olja i Lysekil för att istället storsatsa på biobränslen. Vattenfall har aviserat att man vill lägga ned det stora nybyggda stenkolskraftverket utanför Hamburg. Volvo Cars sa i veckan upp 650 anställda på grund av kompetensväxling från förbränningsmotorer till eldrift. Skandia meddelade att man ska avyttra alla investeringar i företag som producerar fossila bränslen.
Krafterna och trenderna bakom besluten skiftar något men kan sammanfattas av två ord: klimat och miljö. De är nu de mest styrande faktorerna på marknaderna. De pressar branscher mot avveckling och lyfter nya och andra till skyarna.
De globala teknik- och marknadskrafterna är de viktigaste. Solcellsenergi är billigare än kolkraft och vindkraft är mycket konkurrenskraftigt. Vätgas har blivit mycket billigare att producera och görs alltmer storskaligt och ser faktiskt ut att kunna bli en stabilisator i ett system som vilar på sol och vind. Ett sådant energisystem ändrar en rad industrier, men för fordonssektorn innebär det att det blir billigare och bättre att köra elbil.
Nästa nivå som påverkar vår världsdel är EU:s utsläppshandelssystem och de alltmer skärpta kraven för fordons utsläpp av koldioxid. Utsläppshandeln pressar alla fossilbaserade kraftslag och utsläppskraven på bilarna går mot noll gram CO2 per kilometer. EU:s så kallade klimatpakt har också en styrande effekt då marknaderna vet att fler gröna politiska beslut med säkerhet kommer.
I den svenska politiska miljön spelar Miljöpartiets nu sexåriga regeringsinnehav roll. Det är lätt att irritera sig på MP, ofta med all rätt, men om man driver företag i Sverige är MP helt klart en kraft att förhålla sig till då partiet förstärker globala och europeiska trender. Preems beslutssituation var en ganska illustrativ bild. Styrelsen skulle förhålla sig till att trenderna på oljemarknaden är glasklara, att EU trycker på för att få bort fossila bränslen och att den svenska regeringen på grund av MP är mycket avvisande till utbyggnadsplaner. Så blev det som det blev.
När man pratar med bedömare i och nära industrin står det klart att Miljöpartiets gärning är betydelsefull. Av fyra skäl.
I botten ligger den svenska klimatlagen, genomdriven under S-MP-regeringens första mandatperiod. Den är ett styrdokument som anger riktning och ambition. Man kan naturligtvis välja att inte ta den på allvar, men alla partier har valt att stå bakom den.
Nästa kraft är Fossilfritt Sverige som inrättades av regeringen inför klimatmötet i Paris 2015. Fossilfritt Sverige har under åren arbetat fram 21 branschvisa färdplaner mot fossilfritt som täcker nästan hela näringslivet. 450 företag har frivilligt anslutit sig till initiativet. Att medverka i en färdplan har successivt kommit att bli en svensk kvalitetsstämpel för branscher och företag för att visa att man tar klimatfrågan på allvar. För investerare är det riskfyllt att sitta fast i företag som inte har anslutit sig.
Andra specifikt svenska pådrivande krafter är sådant som klimatklivet, industriklivet och reduktionsplikten som ger incitament för grön omställning och 50 miljarder i statliga gröna krediter.
Men man pratar också om att Miljöpartiets blotta existens i regeringen är en enskild faktor. Eftersom de globala trenderna är så tydliga finns det en fördel att den svenska politiska miljön är extra tydlig då den skapar försprång. Att ligga i framkant vad gäller grön teknik är inte bara ett sätt att vinna kunder utan just nu också det säkraste sättet att fånga och behålla investerarnas intresse.
Det var omskakande för en lång rad bolagsledningar runt om i världen när den amerikanska fondjätten Blackrock i vintras gav en skarp varning till alla företag som inte snabbar på omställningen till fossilfritt. Blackrock menar att den globala uppvärmningen är den största marknadsrisken man någonsin sett. I somras hotade man att avsätta ordförandena i 55 olika bolag, däribland Fortum och AB Volvo, för att de är för långsamma. I sådana lägen är svenska miljöpartistiska initiativ som klimatlag, fossilfria färdplaner, klimatkliv och reduktionsplikter ett stöd för svenska företag. De kan visa världens bankirer att de arbetar med en regering som ligger långt fram och hela tiden trycker på.
Denna omständighet ställer nya krav på oppositionen. Det håller inte att bara gnälla på detaljer i MP:s politik. Ett regeringsskifte är i realiteten en affärsrisk om det gröna trycket på näringslivet försvinner eller försvagas. M har störst ansvar här och bör i god tid uttala att nuvarande gröna policys i stort ligger fast.
För övrigt borde kungen kalla till klimatkonselj. Han har prioriterat miljöfrågan sedan 1970-talet. Bjud in ansvariga från valda delar av näringsliv och politik i olika omgångar under ett par år till slottet och låt dem informera om hur de arbetar med klimatfrågan.
