1515

Därför tjänar demokratin på misstroendet

LEDARE. Så har processen om misstroendeförklaring tagit flera steg till. Efter att Vänsterpartiet preciserat sitt ultimatum om las har nu KD beslutat sig för att vara med och väcka misstroende,´.

Ebba Busch (KD) gav besked i ett tal på fredagen.
Ebba Busch (KD) gav besked i ett tal på fredagen.

Moderaterna har också bekräftat sin ambition att rösta för misstroende om frågan kommer upp. Därmed finns det inte längre något utrymme för den egna tolkning som centerledaren Annie Lööf gjorde i Ekots lördagsintervju, att M skulle rösta nej till en misstroendefråga som ligger på riksdagens bord.

SD ansluter också.

Nu hänger det först och främst på om V kommer att vilja fullfölja sitt hot i ett läge då partiet anser att svaret från regeringen om las är otillräckligt. Om inte V vill, finns ingen matematisk mening för de andra oppositionspartierna att agera.

Stefan Löfven har varnat Vänsterpartiet att agerandet ger högerpartier mer makt. Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Annelie Karlsson undrar om det är rätt tid nu, under pandemin, att kasta ut Sverige i kaos.

Som vid tidigare liknande situationer uppstår just kritiken om kaos. Och är det inte grälsjukt att ropa misstroende när politiken inte passar? Och vad ska det leda till – ingen annan än Stefan Löfven kan ju aktivt utlysa extraval? Kontentan av dessa invändningar är att det är ett okynnesbeteende att väcka misstroende och att det sker till ett högt pris – demokratin förlorar på det.

Men det är precis tvärtom.

Misstroendeförklaring (och hot om detsamma) är ett av de legitima instrument som riksdagen har för att utöva parlamentarismen, alltså den ordning där en regering är beroende av stöd från ett parlament. Denna kontrollmekanism är bra för demokratin. Den tvingar regeringen att anpassa sin politik så att den kan tolereras av en riksdagsmajoritet. Det borde alla partier anse som hälsosamt, även de som för tillfället utgör regeringsunderlaget.

De fyra januaripartierna gör anspråk på regeringsmakten fast de saknar tillräckligt antal riksdagsmandat. De släpptes fram med förbehåll av Vänsterpartiet. De fyra partierna tillträdde med utgångspunkten att de fyra oppositionspartierna sinsemellan har så motstående ideologier att de aldrig skulle kunna enas om en gemensam linje för att fälla regeringens förslag. Att detta inte var en riktig bedömning har bevisats otaliga gånger vid det här laget.

För parlamentarismen är det som pågår nu ett hälsotecken. 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?