Annons

Därför funkade inte las som liberal murbräcka

LEDARE. I måndags gick remisstiden ut för den statliga utredningen om arbetsrätten. Det förslaget skulle genomföras endast om arbetsmarknadens parter inte kom överens.

BÄTTRE BRA ÄN SNABBT. Nyamko Sabuni (L) och Annie Lööf (C) kommer att få vänta på liberalare arbetsrätt. Men när det väl sker kommer samtidigt ett bättre system för kompetensutveckling.
BÄTTRE BRA ÄN SNABBT. Nyamko Sabuni (L) och Annie Lööf (C) kommer att få vänta på liberalare arbetsrätt. Men när det väl sker kommer samtidigt ett bättre system för kompetensutveckling.Foto:Claudio Bresciani

Och det var det som hände för några veckor sedan. Parterna misslyckades och det var utredningen som skulle bli lag, allt enligt januariavtalet. Regeringen, som var klämd mellan Vänsterpartiet, LO och mittenpartierna tycktes bara ha ett sätt att vinna tid, att hänvisa till att utredningsförslaget först måste remissbehandlas ordentligt.

Och nu har alltså remissvaren kommit in, och nedräkningen till politisk konflikt borde därmed börja. Men under tiden försökte parterna igen, och nu finns ett nytt spår som på goda grunder förordas från flera håll: Gå vidare med parternas förhandlingsresultat i stället för med utredningsförslaget. Även om en viktig part saknas, LO, så kan man bygga vidare på detta spår eftersom halva arbetsmarknaden (tjänstemännen) redan sagt ja. Mittenpartierna L och C har accepterat detta vägval.

Plötsligt kan Stefan Löfvens regering vinna mycket mer tid. Med det nya spåret måste parterna få mer tid för att arbeta fram ett upplägg för hur förhandlingsresultatet ska kunna börja gälla trots att delar av arbetsmarknaden står utanför. Och detta upplägg kräver förändringar i lagstiftningen för att fungera. Det blir ett rätt omfattande arbete. Även om arbetet forceras bör man inte räkna med att det kommer i mål förrän mot slutet av nästa år.

Det innebär att tidtabellen i januariavtalet spricker.

Är det ett bakslag för liberal politik? Nej och ja.

Nej, eftersom arbetsrätten blir liberalare på det här sättet, och det blir dessutom bättre. Innehållet i parternas förhandlingsresultat innebär mer flexibilitet på arbetsmarknaden jämfört med utredningsförslaget. Att det tar tid att få de nya reglerna på plats är ett mindre problem för den som vill ha ett bra slutresultat.

Ja, eftersom C och L har investerat så tungt i förändrad arbetsrätt och att det skulle genomföras på det vis som januariavtalet stipulerade. De har varit stolta över att ha åstadkommit mer liberal politik på det här området än alliansen orkade med under sina åtta regeringsår. Men så misslyckas C och L med sitt tillvägagångssätt. Det är inte säkert att det går att åstadkomma politiska förändringar avtalsvägen, särskilt inte när det är komplexa sakfrågor som bevakas av starka särintressen. Det dyker upp hinder och nya förutsättningar längs vägen, som kräver att man justerar sin handlingslinje.

Nu drar det ut på tiden, och Stefan Löfven räddas nog. Det är bara att acceptera för C och L. Arbetsrätten passade helt enkelt inte som liberal kabinettsfråga.

Ett av arbetsmarknadens särdrag är att det är fack och arbetsgivare som gör upp om regelverket och staten hålls utanför.

Lagen om anställningsskydd, las, är en avvikelse från denna svenska modell. Las ger facket ett permanent övertag och är därför svår att avskaffa genom partsförhandlingar. Borde man helt enkelt inte ta bort las och låta parterna förhandla ”från början” igen? Principiellt borde man göra det, och det är viktigt att påminna om att denna makt faktiskt finns hos riksdagen.

Men arbetsmarknaden är ändå ett eget ekosystem som har visat sig bättre lämpat än staten att ta hand om vissa angelägenheter. Att liberalare uppsägningsregler bör växlas mot bättre omställningsmöjligheter är givet. Att arbetsmarknaden har ett starkt behov av kompetensutveckling är uppenbart.

Parternas förhandlingsresultat innebär väsentligt starkare regler om just vidareutbildning. Det innebär dessutom att detta ska utvidgas till att också gälla den som har en pågående anställning. Parternas trygghetsråd brukar uppvisa goda resultat. Om en större del av svensk yrkesutbildning flyttar från offentlig regi till arbetsmarknadens system är mycket vunnet, inte minst för integrationen.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera