1515
Annons

Dags att vända blad i relationen till USA

När Barack Obama tillträdde som president 20 januari 2009 hoppades de flesta i Europa att allt skulle återgå till det normala. Västvärlden skulle helas och freden återuppstå. Obama fick till och med fredspriset för att han ingav hopp.

SKIFTE. Sverige bör bidra till att EU fokuserar på tre frågor i relationen till den nya administrationen i Washington: klimat, handel och säkerhet.
SKIFTE. Sverige bör bidra till att EU fokuserar på tre frågor i relationen till den nya administrationen i Washington: klimat, handel och säkerhet.Foto:TT

Men Europa läste situationen fel. Obama hade ingen generalplan för oss. Han hade inget emot EU men vände sig successivt bort från det transatlantiska och mot Stilla havet. Han slarvade med kärnvapenpolitiken och signalerade svaghet.

Utan en egen strategi blev priset för Europa högt. Putin testade först det nya läget i Georgien 2008, gick sedan vidare till Krim 2014 och till Syrien 2015 med förödande verkan i regionen och en mycket stor flyktingkris. Och Kina bestämde sig för att avsluta den relativa liberaliseringen och konsolidera kommunistpartiets makt.

När Joe Biden på onsdagen tillträder som president gäller det för Europa att inte göra om samma misstag. Att bli av med Donald Trump är en stor sak, men det är inte en strategi.

Biden kommer att återföra USA till Parisavtalet och WHO, kanske till Iran-avtalet och sluta underminera WTO, Nato och EU. Men trots förhoppningar och nya tonlägen måste Europa nu se till sina egna intressen och inte tro att den nya administrationen arbetar för oss. För det gör den inte. Även Biden kommer att vara protektionist, särskilt i sin ekonomiska post-covid-politik. Även Biden kommer att koncentrera sig på Kina. Och även Biden leder ett i många avseenden problematiskt och splittrat parti i ett delat land.

Därtill tillträder han mitt i pandemins andra och kraftiga våg och de ekonomiska konsekvenserna vet vi än så länge lite om. Inköpschefsindex ser just nu bra ut men de stora förskjutningarna under 2020 är med besked till det sämre: sjunkande världshandel, sjunkande tillväxt, stigande arbetslöshet och snabbt stigande statsskulder plus ett svårt hälsoläge kommer att ta ut sitt pris. Det finns ingen så djup ekonomisk kris som inte har fått allvarliga politiska följder. Biden kommer att vara absorberad av amerikansk inrikespolitik.

Den europeiska allmänhetens inställning till USA har kraftigt försämrats under Trumps presidentperiod. En ny undersökning från tankesmedjan European Council on Foreign Relations visar att bara 10 procent av medborgarna i EU anser att USA är en pålitlig partner. 60 procent anser att det amerikanska politiska systemet är skadat. En bred majoritet vill att EU ställer sig neutralt vid en konflikt mellan USA och Kina/Ryssland. Särskilt den tyska befolkningen är djupt skeptisk. Alla siffror i undersökningen är faktiskt alarmerande för det transatlantiska partnerskapet.

Bland annat på grund av detta finns det nu ett tillfälle för EU att definiera sin egen roll och sina egna intressen och välja de områden där man vill ha fördjupat samarbete med USA. Sverige bör bidra till att EU fokuserar på tre frågor i relationen till den nya administrationen i Washington.

Ett område som är klart utvecklingsbart och där EU bör vara USA:s främsta partner är klimat och miljö. Joe Biden har aviserat en klimatplan med stora investeringar och mål om total fossilfrihet till 2050. Han ska ta initiativ till ett klimattoppmöte och planerar att avsätta en tredjedel av amerikansk mark och vatten till naturreservat. Riktningen passar den nya EU-kommissionen perfekt och bör välkomnas med öppnast tänkbara armar. För Sverige är ett klimat-Nato ett drömprojekt.

I handelspolitiken bör EU bestämt men försiktigt förmå USA att integrera Kina. Ett handelskrig med Kina eller olika techbojkotter för att försena kinesisk utveckling ligger absolut inte i EU:s intresse. Det bästa för oss är en fortsatt stark kinesisk tillväxt och att Kina växlar över till en allt grönare och tekniskt avancerad ekonomi. En konfrontation av ideologiska skäl är dömd att misslyckas och riskerar att lämna Europa fattigare och allt mindre relevant. Och att göra Kina till en osäker och skrämd jättevariant av Putins Ryssland tjänar ingen på.

Men det ligger också i EU:s intresse att stärka demokratierna inför hot från främst Kina och Ryssland. De demokratiska länderna på alla kontinenter behöver samarbeta för att stärka sitt försvar, men framför allt göra den egna läxan och inte lita till att amerikanska ungdomar i uniform alltid ska komma springande. Som nordeuropéer bör till exempel svenskarna engagera sig djupare i Natos engagemang kring Östersjön och visa den nya administrationen i Washington att man bidrar med stabilitet. Det är i grund och botten konstigt att Kanada har 540 soldater i Lettland och Sverige inte en enda öster om Gotland.

Det blir lättare att andas efter klockan 12 amerikansk tid och världen tar ett steg framåt när Biden stiger in i Vita huset på eftermiddagen. Vi har all anledning att lyxa med en dags eufori, eller två. Men denna gång ska vi därefter tänka själva.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från Corporate Fiber TechnologiesAnnons

5G inomhus kräver helhetsgrepp

Möjligheterna med 5G i fastigheter är stora redan idag men kräver ett helhetsgrepp om den digitala infrastrukturen. Det menar Corporate Fiber som hjälper sina kunder att framtidssäkra sina fastigheter med fiber och inomhusnät för 5G. 

– Ett bra nät är grunden till det mesta som ska fungera i dagens samhälle, det gäller givetvis även fastigheter, säger Andreas Boo, vd för Corporate Fiber och fortsätter:

–  Många fastighetsägare vill till exempel använda sensordata för att få ner energiförbrukningen och samtidigt möta användarnas ökade krav på mobiltäckning inomhus. För att göra det effektivt behövs en modern, välstrukturerad fiberinfrastruktur kombinerat med 5G-inomhusnät. Moderna 5G-lösningar kräver fibermatade radioenheter.

5G som möjliggörare

Inomhusnät för 5G behövs eftersom nya, energieffektiva byggmaterial inte släpper igenom 5G-signalerna tillräckligt bra. Många fastigheter har idag också en otillräcklig struktur i fibernätet vilket dels innebär att man inte kan utnyttja den explosionsartade ökningen av tjänster inom proptech, dels att man missar möjligheten att skapa en bättre upplevelse för användarna:

– Ett exempel på fördelar med 5G-inomhusnät är att trådlösa solcellsbatterier snabbt kan kopplas in för att jämna ut effekttoppar i fastighetens energiförbrukning, förklarar Andreas Boo. 

Passiv teknik begränsar

Dagens passiva teknik har dessutom stora begränsningar för inomhuspositionering, en teknik som efterfrågas alltmer av såväl fastighetsägare som hyresgäster inom exempelvis vård. Den gör det möjligt att veta var en patient eller utrustning befinner sig på meternivå.

Aktiva nät är framtiden

– Fibermatade, aktiva inomhusnät är utan tvivel framtiden och utvecklingen går rasande fort. Ju större helhetsperspektiv du har när du bygger infrastruktur, desto mer funktionalitet och värde får du ut av din fastighet, säger Andreas Boo och avslutar: 

– Flera av Sveriges största fastighetsägare anlitar oss redan som strategisk rådgivare och driftpartner för en öppen infrastruktur som framtidssäkrar fastigheten.

Om Corporate Fiber:

Corporate Fiber är marknadsledande med en hållbar, säker och värdeskapande plattform för infrastruktur. Vi möjliggör digitalisering för alla i fastigheten. 

Läs mer om Corporate Fiber här 

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Corporate Fiber Technologies och ej en artikel av Dagens industri

En ökad samling mot de ryska hoten

I dag, tisdag, avslutas folkomröstningarna i de rysk-ockuperade regionerna i södra och östra Ukraina som pågått sedan i fredags. Lokalbefolkningen tycks i hög grad ha stannat hemma, av förståeliga skäl.

MEDVIND. Kriget i Ukraina trappas upp efter Rysslands skenfolkomröstningar och mobilisering. Men president Zelensky har några månader på sig att utnyttja landets militära medvind innan de ryska förstärkningarna och vintern anländer. Ska det lyckas krävs fortsatt uppbackning från väst.
MEDVIND. Kriget i Ukraina trappas upp efter Rysslands skenfolkomröstningar och mobilisering. Men president Zelensky har några månader på sig att utnyttja landets militära medvind innan de ryska förstärkningarna och vintern anländer. Ska det lyckas krävs fortsatt uppbackning från väst.Foto:Jason DeCrow

Att rösta nej till rysk annektering har varit detsamma som att skriva upp sig på listan över fientligt inställda personer. 

Alla är dessutom medvetna om att utgången redan på förhand var given: Cherson, Zaporizjzja, Donetsk och Luhansk kommer att införlivas i Ryssland, oavsett valresultat eller valdeltagande, i likhet med Krims öde 2014. 

Vladimir Putin väntas tillkännage annekteringen redan den här veckan.

Det innebär en tydlig eskalering av konflikten, ett nytt skede. Hädanefter kan Kreml hävda att ukrainska styrkor, med hjälp av väst, attackerar Moder Ryssland snarare än rysk-ockuperade områden – en mer direkt konfrontation mellan Nato och Moskva än hittills.

Putin har därmed skapat ett svepskäl för att trappa upp ”specialinsatsen” till ett regelrätt krig, både när det gäller vapen och manskap. 

Han har redan beslutat om en historisk mobilisering som enligt bedömare kan rymma närmare 1 miljon man. Senast det skedde var 1941, och innan dess 1914, vilket visar digniteten. 

Han skramlar också allt mer med landets kärnvapen. Enligt den ryska kärnvapendoktrinen krävs dock att den ryska statens existens är hotad för att kärnvapenarsenalen ska kunna tas i bruk.

Men inga doktriner i världen lär spela roll om Putin känner sig riktigt pressad. Han bör redan vara på god väg med tanke på Ukrainas imponerande militäroffensiv, västs outtröttliga uppbackning, vacklande stöd från ryssarnas viktigaste partners Kina och Indien och nu den egna befolkningens tydliga ovilja att engagera sig i kriget. 

Protesterna mot mobiliseringen sprider sig i Ryssland samtidigt som tusentals flyr landet medan de kan. Gränsen väntas stängas i veckan. 

Insikten om den ryska patriotismens begränsningar svider sannolikt allra mest.

För Europa är det dåliga nyheter. Eskalering innebär inte bara fortsatt skakiga börser och upptrissade råvaru- mat- och elpriser. 

En hårt pressad rysk diktator med tillgång till kärnvapen utgör också ett akut säkerhetshot, som inte kan avfärdas med rimlighetslära. Europeiska ledare måste vara beredda på att kriget kan sprida sig.

För Sverige borde den insikten innebära två saker. För det första, brådska att rusta upp försvaret i enlighet med 2-procentsmålet. Självklart är det viktigt att försvaret växer på rätt sätt, att beredningsarbetet görs grundligt. Men med tanke på världsläget och upprustningstempot i andra länder, som Polen, skulle det vara motiverat med ett snabbspår. 

Det är också bråttom att sätta ned foten om vilken roll vi vill spela i Nato.

För det andra sätter Rysslands upptrappning vår inåtvända inrikespolitiska debatt i nytt ljus. Istället för att peka ut fienden och demokratihot i Sveriges riksdag bör debattörer och vänstersympatisörer inse att de gör Putin en tjänst genom att spä på splittringen och människors oro om vad som sker på hemmaplan. 

De måste inse att det finns större hot mot Sverige än att en folkvald SD-ledamot blir andre vice talman. Detta självskadebeteende måste få ett slut.

Av samma skäl bör riksdagens största partier vara beredda att gemensamt ta ansvar för landet om kriget tar en ny vändning. Att döma av hur väl borgfreden fungerade under vårens Natoprocess finns goda förutsättningar.

Slutligen är det viktigt att stödet till Ukraina trappas upp, på alla plan, och snabbt. Det kommer att ta tid innan de ryska numerära förstärkningarna är på plats, och förhoppningsvis dröjer även vintern någon månad, vilket skapar ett fönster för de ukrainska styrkorna att utnyttja medvinden i den pågående offensiven.

Men om de ska lyckas måste ukrainarna känna att västs stöd inte sviktar. Det handlar både om att skicka fler och mer avancerade vapen, utökade militära utbildningsinsatser, hjälp med underrättelser och logistik, direkt finansiellt stöd och ett bibehållet sanktionstryck mot Ryssland.

Och varför inte löften om ett framtida ukrainskt Natomedlemskap? Det är svårt att tänka sig en markering som skulle ha större politisk tyngd i detta läge. 

I Ukraina skulle det uppfattas som det yttersta tecknet på västs långsiktiga stöd medan det i Ryssland skulle ses som ytterligare bevis på hur kontraproduktivt kriget är.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera