Dags att ta tillbaka konservatismen

Framväxten av den reaktionära nationalismen i västvärlden utmanar liberalismen och vänstern. Men den utgör ett större hot mot den klassiska konservatismen. Det skriver tidningen Economist (6/7). Skälet är att den infiltrerar och kapar konservativa partier.

I Storbritannien har Tories blivit ett oansvarigt Brexitparti, som svarar mot en upplevd folkvilja. Men att kasta sig handlöst ur ett partnerskap som man haft under närmare ett halvt sekel, och på vilket landets ekonomi vilar, går tvärtemot traditionell konservativ hållning. 

Att vara konservativ är att vara försiktig. Det är att hålla fast vid och vilja bevara det bestående och hävdvunna; att vara motståndare till förändringar och i grunden samhällsbevarande, högersinnad. En reaktionär är däremot bakåtsträvare, vilket är något helt annat.

Dagens Toryledare, Boris Johnson, är väsensfrämmande för, och saknar stöd hos, sina egna parlamentariker. Likadant är det i USA. Donald Trump är ingen traditionell republikan. Han är sin egen ideolog. Med sina politiska framgångar har han dock fått med sig mer opportunistiska delar av partiet, även om många vrider sina händer. 

Ett parti som låter sig infiltreras förlorar sin själ, sina ideologer och sina kärnväljare. Det blir till slut ett hot mot dess existens. För de konservativa är det ironiskt att väljarna sökte, och hos nationalisterna fann, något som konservativa partier tidigare har erbjudit, som kontinuitet och nationell sammanhållning.

Economist slår fast att flykten till nationalismen inte huvudsakligen handlar om ekonomiska klyftor. Arbetslösheten är låg i flera länder där den har vunnit mark, som Storbritannien, USA, Polen och Ungern. Det handlar mer om den känsla av främlingskap som socialliberalernas öppna gränser-politik har skapat. Det gäller både flödet av varor och människor. En ilska mot eliterna.

Eliter har alltid funnits, inte minst i det klasstyrda Storbritannien. Men den gamla överklassen och lägre klasser delade ett viktigt intresse, nationen. Det är inte så länge sedan de stred sida vid sida. Framväxten av en global elit, som inte är så intresserad av den enskilda nationen, har eroderat kittet och tilliten mellan klasserna.

På samma tema har den brittiska tankesmedjan Onwards i en färsk rapport kommit fram till att Tories har blivit för mycket libertarianer. Enkäter visar att britterna inte vill ha mer individuell frihet, de vill ha trygghet. Det budskapet bör även svenska borgerliga partier ta till sig.  Det handlar inte om ökade bidrag, utan värdegemenskap, och värdighet, som den gamla M-ideologen Hans Zetterberg talade om.

Traditionella konservativa, som värnar familj, traditioner och en stark nation, måste se till att bevara sin särart, och inte låta sig blandas ihop med de aggressiva, exkluderande och ofta rasistiska nya nationalisterna. Man kan fortsätta värna familjen, men inte på bekostnad av kvinnors och barns frihet och rättigheter. Man bör ha ett försvar som kan garantera nationens säkerhet, det ligger i alla medborgares intresse, oavsett politisk hemvist. För många människor är Gud svaret på existentiella frågor, men vetenskapen bör lämnas åt naturvetare.

När svenska politiker säger att det inte finns några särskilda svenska normer slår stora delar av folket bakut, de vet ju att det är struntprat. KD har på senare år lagt större vikt vid sin konservativa identitet, och vunnit viss framgång med det. Även M bör vårda sina konservativa rötter. 

Konservativa partier måste ta till sig är att även många vänsterväljare är konservativa. Det är därför både Tories och Republikanerna, till vänsterns stora frustration, har visst stöd i arbetarklassen. Författaren/forskaren Johan Wennström uttrycker det som att konservatism inte är en politik utan en tankeram, ett förhållningssätt. Fredrik Hultman, internationell sekreterare i MUF, skrev nyligen under rubriken ”M är ett konservativt parti på villovägar” (Timbro 8/7). Han konstaterar att när det gällde försvarspolitiken, migrationen och kulturpolitiken övergav Reinfeldts regering den konservativa linjen. Det kostade de borgerliga valsegern 2014. 

De reaktionära nationalisterna må ha klivit fram. Men de kommer inte kunna leverera den trygghet de har lovat sina väljare. För protektionism minskar välståndet, och ökar konfliktrisker. Det minskar tryggheten.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från ForenaAnnons

Forena vill göra privat pensionssparande förmånligt – för alla

Bildtext: Anders Johansson, förbundsordförande Forena
Bildtext: Anders Johansson, förbundsordförande Forena

Pensionsnivåerna sjunker för varje årskull som går i pension. Tjänstepensionen har blivit en nödvändighet snarare än en guldkant på ålderns höst, men detta till trots saknas stimulansåtgärder som uppmuntrar och underlättar för privat pensionssparande. Det vill försäkringsbranschens fackförbund Forena ändra på. 

Pensionerna är en kärnfråga för det svenska samhället, oavsett politisk hemmahörighet. I takt med att befolkningen åldras och att pensionssystemet inte täcker upp i den mån som var avsett, riskerar vi att hamna i en framtid där våra äldre tvingas förlita sig på bidrag för att ens överleva.

– Hela 450 000 anställda saknar tjänstepension. Samtidigt arbetar runt 500 000 kvinnor deltid, 120 000 personer är småföretagare och vi har stor inflyttning. Vi pratar om över en miljon människor som behöver få chansen att spara ikapp, säger Forenas förbundsordförande, Anders Johansson.

Ett ointresse kring förändring

Det är dock en komplex fråga. I dag premieras till exempel företagare med förmånliga skatteregler för att avdrag vad gäller avsättning till tjänstepensionen. Yrkesverksamma som tjänar över 45 000 i månaden kan löneväxla förmånligt, men för 90 procent av dem som jobbar ges inga förmåner. 

– Det är överraskande att politikerna är så ointresserade av att förändra situationen. Istället gömmer de sig bakom Pensionsgruppens oantastlighet och ser en konflikt mellan subventionerat pensionssparande och konsumtion för tillväxt. Därtill finns en missuppfattning om att subventioner bara skulle leda till ökat pensionssparande hos höginkomsttagare, något som inte alls stämmer.

Tre reformförslag

Anders, som själv har lång erfarenhet från försäkringsbranschen, konstaterar att det i realiteten finns ett stort intresse från svenskarna att pensionsspara, men att de reducerade avdragsmöjligheterna har satt käppar i hjulet för andra.

– Därför presenterar vi tre reformförslag; till att börja med borde det införas matchat sparande, där staten matchar en viss procent av allt man månadssparar. Det är enkelt och man kan delta på den nivå man väljer själv.

Det andra förslaget är att öppna möjligheter för att man själv ska kunna göra insättningar till premie- och tjänstepension. Infrastrukturen för en sådan här modell finns redan i många andra länder och fungerar väl.

 – Det tredje förslaget är att låta äldre som säljer sina bostäder få omvandla reavinsten till livränta. Då får pensionärer pengar som förstärker pensionen samtidigt som vi ökar rörligheten på bostadsmarknaden.

Mycket på agendan

Medan pensionerna är en central fokuspunkt för Forena arbetar fackförbundet hårt även med en mängd andra sakfrågor. Högaktuellt just nu är exempelvis förhandlingarna mellan Svenskt näringsliv, LO och PTK kring LAS, omställningsfrågor och A-kassefrågor. 

– Förhandlingarna beräknas vara klara i slutet av september och det är mycket spännande. Vi berörs förvisso inte direkt av diskussionerna, men kommer ändå att påverkas av resultatet. Nu i oktober påbörjar vi också våra löneförhandlingar, så det finns mycket på agendan, avslutar Anders.

FAKTA OM FORENA

Forena är försäkringsbranschens fackförbund. Vi jobbar för ett tryggt och utvecklande arbetsliv för anställda inom försäkring och finans. Våra medlemmar finns inom alla yrkesroller på försäkringsbolag, banker som ägs av försäkringsbolag och hos försäkringsförmedlare. Forena är det största facket bland akademiker och chefer i försäkringsbranschen och vi ansluter studenter, yrkesverksamma och chefer. 

Läs mer om Forena

Mer från Forena

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Forena och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?