1515
Annons

Dags att ta tillbaka konservatismen

Framväxten av den reaktionära nationalismen i västvärlden utmanar liberalismen och vänstern. Men den utgör ett större hot mot den klassiska konservatismen. Det skriver tidningen Economist (6/7). Skälet är att den infiltrerar och kapar konservativa partier.

I Storbritannien har Tories blivit ett oansvarigt Brexitparti, som svarar mot en upplevd folkvilja. Men att kasta sig handlöst ur ett partnerskap som man haft under närmare ett halvt sekel, och på vilket landets ekonomi vilar, går tvärtemot traditionell konservativ hållning. 

Att vara konservativ är att vara försiktig. Det är att hålla fast vid och vilja bevara det bestående och hävdvunna; att vara motståndare till förändringar och i grunden samhällsbevarande, högersinnad. En reaktionär är däremot bakåtsträvare, vilket är något helt annat.

Dagens Toryledare, Boris Johnson, är väsensfrämmande för, och saknar stöd hos, sina egna parlamentariker. Likadant är det i USA. Donald Trump är ingen traditionell republikan. Han är sin egen ideolog. Med sina politiska framgångar har han dock fått med sig mer opportunistiska delar av partiet, även om många vrider sina händer. 

Ett parti som låter sig infiltreras förlorar sin själ, sina ideologer och sina kärnväljare. Det blir till slut ett hot mot dess existens. För de konservativa är det ironiskt att väljarna sökte, och hos nationalisterna fann, något som konservativa partier tidigare har erbjudit, som kontinuitet och nationell sammanhållning.

Economist slår fast att flykten till nationalismen inte huvudsakligen handlar om ekonomiska klyftor. Arbetslösheten är låg i flera länder där den har vunnit mark, som Storbritannien, USA, Polen och Ungern. Det handlar mer om den känsla av främlingskap som socialliberalernas öppna gränser-politik har skapat. Det gäller både flödet av varor och människor. En ilska mot eliterna.

Eliter har alltid funnits, inte minst i det klasstyrda Storbritannien. Men den gamla överklassen och lägre klasser delade ett viktigt intresse, nationen. Det är inte så länge sedan de stred sida vid sida. Framväxten av en global elit, som inte är så intresserad av den enskilda nationen, har eroderat kittet och tilliten mellan klasserna.

På samma tema har den brittiska tankesmedjan Onwards i en färsk rapport kommit fram till att Tories har blivit för mycket libertarianer. Enkäter visar att britterna inte vill ha mer individuell frihet, de vill ha trygghet. Det budskapet bör även svenska borgerliga partier ta till sig.  Det handlar inte om ökade bidrag, utan värdegemenskap, och värdighet, som den gamla M-ideologen Hans Zetterberg talade om.

Traditionella konservativa, som värnar familj, traditioner och en stark nation, måste se till att bevara sin särart, och inte låta sig blandas ihop med de aggressiva, exkluderande och ofta rasistiska nya nationalisterna. Man kan fortsätta värna familjen, men inte på bekostnad av kvinnors och barns frihet och rättigheter. Man bör ha ett försvar som kan garantera nationens säkerhet, det ligger i alla medborgares intresse, oavsett politisk hemvist. För många människor är Gud svaret på existentiella frågor, men vetenskapen bör lämnas åt naturvetare.

När svenska politiker säger att det inte finns några särskilda svenska normer slår stora delar av folket bakut, de vet ju att det är struntprat. KD har på senare år lagt större vikt vid sin konservativa identitet, och vunnit viss framgång med det. Även M bör vårda sina konservativa rötter. 

Konservativa partier måste ta till sig är att även många vänsterväljare är konservativa. Det är därför både Tories och Republikanerna, till vänsterns stora frustration, har visst stöd i arbetarklassen. Författaren/forskaren Johan Wennström uttrycker det som att konservatism inte är en politik utan en tankeram, ett förhållningssätt. Fredrik Hultman, internationell sekreterare i MUF, skrev nyligen under rubriken ”M är ett konservativt parti på villovägar” (Timbro 8/7). Han konstaterar att när det gällde försvarspolitiken, migrationen och kulturpolitiken övergav Reinfeldts regering den konservativa linjen. Det kostade de borgerliga valsegern 2014. 

De reaktionära nationalisterna må ha klivit fram. Men de kommer inte kunna leverera den trygghet de har lovat sina väljare. För protektionism minskar välståndet, och ökar konfliktrisker. Det minskar tryggheten.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från VerizonAnnons

Ny studie: Strategisk osäkerhet efter pandemin

Arbetslivet blir sig antagligen aldrig mer helt likt efter pandemin. För att kunna stå stark även framöver krävs flexibla och robusta företag, enligt en färsk studie.

Ta del av hela rapporten ”Business, reimagined” här.     

Sett i backspegeln gick övergången från kontors- till hemarbete under pandemin förvånansvärt smidigt. En studie från telekomjätten Verizon visar att 70 procent av tillfrågade tjänstemän ansåg att de var mer effektiva när de arbetade hemifrån. Även en majoritet av cheferna kände sig bättre rustade att fatta snabba och strategiska beslut och införa ny teknik som en följd av nyordningen på arbetsmarknaden.

Trots att pandemisituationen för tillfället är mindre akut än tidigare, har i stället en känsla av strategisk osäkerhet börjat infinna sig. Två tredjedelar av företagsledarna, 66 procent, hävdar att pandemin har blottlagt svagheter i deras strategi, medan 60 procent säger att de har svårt att hitta ett tydligt förhållningssätt till nya marknadsmöjligheter.

– Osäkerheten är inte förvånande. De flesta företagsledare såg inte pandemin komma, vilket påverkar människors förtroende. Men svaret är inte att eliminera osäkerhet – om det ens vore möjligt. I stället måste företagsledare bygga robusta organisationer som kan anpassa sig för att hantera chocker och överraskningar, säger entreprenören, CEO:n och managementprofessorn Margaret Heffernan, i rapporten.

”Många företag är lyckligt ovetande”

Teknik är viktigt för att skapa motståndskraft i en organisation som inte bara kan ta smällar, utan som kan blomstra och komma tillbaka ännu starkare. Molnbaserade lösningar har varit avgörande för att göra det möjligt för företag att snabbt bli mer flexibla – oavsett om de vill ta tillvara en möjlighet eller möta ett hot.

Rita McGrath, professor vid Columbia Business School, menar att företagsledare måste ställa sig ett antal frågor kring hur tekniken stödjer kundupplevelsen: 

– Var förbättrar den här tekniken upplevelsen för kunderna - och var gör den inte det? Problemet är att många företag implementerar teknik via dåligt designade system, samt att även om teknik kan erbjuda effektivitet, så fokuserar företag ofta mest på kostnadsbesparingar.

Negativa upplevelser, exempelvis utdragna supportsamtal och osmidig samtalshantering, kan tära ordentligt på kundlojaliteten.

– Många företag är lyckligt ovetande om vilken frustration de orsakar sina kunder. Här tror jag att företag helt enkelt gör felbedömningar. De vet inte ens om när de har förlorat en kund, säger Rita McGrath.

Företag står inför utmaningar som innefattar nya konsumentbeteenden, kompetensbrist och förändrade förväntningar från de anställda. Därtill tillkommer ekologiska omställningar, nya politiska riktlinjer samt den ständigt ökande takten av teknisk innovation.

I stället för att sticka huvudet i sanden menar Rita McGrath att ledare måste övervinna trögheten och påskynda sina organisationers transformationstakt. På så sätt det kan de definiera framtiden istället för att vänta på att framtiden ska definiera dem.

Här kan du ladda ner hela rapporten för att läsa mer    

Vill du veta mer? Följ Verizon Business på LinkedIn och Twitter:

VBG LinkedIn

VBG Twitter 

 

Mer från Verizon

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Verizon och ej en artikel av Dagens industri

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera