ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Dags att ta tillbaka konservatismen

Framväxten av den reaktionära nationalismen i västvärlden utmanar liberalismen och vänstern. Men den utgör ett större hot mot den klassiska konservatismen. Det skriver tidningen Economist (6/7). Skälet är att den infiltrerar och kapar konservativa partier.

I Storbritannien har Tories blivit ett oansvarigt Brexitparti, som svarar mot en upplevd folkvilja. Men att kasta sig handlöst ur ett partnerskap som man haft under närmare ett halvt sekel, och på vilket landets ekonomi vilar, går tvärtemot traditionell konservativ hållning. 

Att vara konservativ är att vara försiktig. Det är att hålla fast vid och vilja bevara det bestående och hävdvunna; att vara motståndare till förändringar och i grunden samhällsbevarande, högersinnad. En reaktionär är däremot bakåtsträvare, vilket är något helt annat.

Dagens Toryledare, Boris Johnson, är väsensfrämmande för, och saknar stöd hos, sina egna parlamentariker. Likadant är det i USA. Donald Trump är ingen traditionell republikan. Han är sin egen ideolog. Med sina politiska framgångar har han dock fått med sig mer opportunistiska delar av partiet, även om många vrider sina händer. 

Ett parti som låter sig infiltreras förlorar sin själ, sina ideologer och sina kärnväljare. Det blir till slut ett hot mot dess existens. För de konservativa är det ironiskt att väljarna sökte, och hos nationalisterna fann, något som konservativa partier tidigare har erbjudit, som kontinuitet och nationell sammanhållning.

Economist slår fast att flykten till nationalismen inte huvudsakligen handlar om ekonomiska klyftor. Arbetslösheten är låg i flera länder där den har vunnit mark, som Storbritannien, USA, Polen och Ungern. Det handlar mer om den känsla av främlingskap som socialliberalernas öppna gränser-politik har skapat. Det gäller både flödet av varor och människor. En ilska mot eliterna.

Eliter har alltid funnits, inte minst i det klasstyrda Storbritannien. Men den gamla överklassen och lägre klasser delade ett viktigt intresse, nationen. Det är inte så länge sedan de stred sida vid sida. Framväxten av en global elit, som inte är så intresserad av den enskilda nationen, har eroderat kittet och tilliten mellan klasserna.

På samma tema har den brittiska tankesmedjan Onwards i en färsk rapport kommit fram till att Tories har blivit för mycket libertarianer. Enkäter visar att britterna inte vill ha mer individuell frihet, de vill ha trygghet. Det budskapet bör även svenska borgerliga partier ta till sig.  Det handlar inte om ökade bidrag, utan värdegemenskap, och värdighet, som den gamla M-ideologen Hans Zetterberg talade om.

Traditionella konservativa, som värnar familj, traditioner och en stark nation, måste se till att bevara sin särart, och inte låta sig blandas ihop med de aggressiva, exkluderande och ofta rasistiska nya nationalisterna. Man kan fortsätta värna familjen, men inte på bekostnad av kvinnors och barns frihet och rättigheter. Man bör ha ett försvar som kan garantera nationens säkerhet, det ligger i alla medborgares intresse, oavsett politisk hemvist. För många människor är Gud svaret på existentiella frågor, men vetenskapen bör lämnas åt naturvetare.

När svenska politiker säger att det inte finns några särskilda svenska normer slår stora delar av folket bakut, de vet ju att det är struntprat. KD har på senare år lagt större vikt vid sin konservativa identitet, och vunnit viss framgång med det. Även M bör vårda sina konservativa rötter. 

Konservativa partier måste ta till sig är att även många vänsterväljare är konservativa. Det är därför både Tories och Republikanerna, till vänsterns stora frustration, har visst stöd i arbetarklassen. Författaren/forskaren Johan Wennström uttrycker det som att konservatism inte är en politik utan en tankeram, ett förhållningssätt. Fredrik Hultman, internationell sekreterare i MUF, skrev nyligen under rubriken ”M är ett konservativt parti på villovägar” (Timbro 8/7). Han konstaterar att när det gällde försvarspolitiken, migrationen och kulturpolitiken övergav Reinfeldts regering den konservativa linjen. Det kostade de borgerliga valsegern 2014. 

De reaktionära nationalisterna må ha klivit fram. Men de kommer inte kunna leverera den trygghet de har lovat sina väljare. För protektionism minskar välståndet, och ökar konfliktrisker. Det minskar tryggheten.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer