1515
Annons

PM Nilsson: Dags att integrera SD

LEDARE. På måndag om fyra veckor utbryter den stora osäkerheten. Då är valet klart och mandaten fördelade men ingen kommer att veta vem som bildar regering, vilket förklarar den hittills lite avslagna valrörelsen. Orsaken är välkänd. De två blocken fungerar inte som maktverktyg och de tredje, SD, vill de andra partierna inte förhandla med.

VÄLJARE. Det enda säkra man kan säga om valet är att valvinden blåser till SD:s fördel. I höst kommer många hundra nya förtroendevalda ta plats för partiet och de måste ha relevanta kontakter med samhället. Bilden från Jimmie Åkessons sommartal i Sölvesborg i lördags.
VÄLJARE. Det enda säkra man kan säga om valet är att valvinden blåser till SD:s fördel. I höst kommer många hundra nya förtroendevalda ta plats för partiet och de måste ha relevanta kontakter med samhället. Bilden från Jimmie Åkessons sommartal i Sölvesborg i lördags.Foto:Johan Nilsson/TT

Hur länge läget kommer att vara låst vet ingen. Inifrån partierna viskas det om veckor och sedan kanske ett extraval.

Det enda man med säkerhet kan säga om valet är att Sverigedemokraterna är de stora vinnarna. Valvinden blåser rakt igenom M och S och fångas upp av SD i en historisk revolt mot de etablerade partiernas ignorans inför ett brett folkligt motstånd mot den generösa flyktingpolitiken. Partiet ser ut att återigen nästan fördubbla sina procentenheter. Minst 40 nya SD-riksdagsledamöter ska in, ta plats i utskott och få sakfrågeuppdrag.

Även i kommuner och landsting blir mobiliseringen stor. SD kommer att bli ännu större lokalt och behöver fullmäktigeledamöter därefter.

När andra partier säger att de inte ska förhandla med SD är det delvis vilseledande. Partierna förhandlar redan med SD, det kallas utskottssammanträden och sker varje vecka, något Tobias Billström opassande nog påpekade förra veckan i Di. Och i pauserna pratar till och med Centerpartiets ledamöter med Sverigedemokraternas under trevliga former. Riksdagsledamöterna vet ganska mycket om varandra och känner väl till ståndpunkter och uppfattningar hos andra partiers företrädare. S vet precis hur SD tycker i olika frågor och lägger förslag som de vet kan få SD:s stöd. Alliansen gör likadant för att stoppa regeringen.

SD:s inflytande under mandatperioden har varit starkt. Ett 13-procentsparti i vågmästarställning har mycket makt. Ett 23-procentsparti har mer, dels formellt i kraft av riksdagsmandaten men också som opinionsbildare. Den legitimitet som uppstår kring ett stort parti har hittills bara S, C och M fått åtnjuta och de glömmer det aldrig. Nu är det SD:s tur.

Men isoleringsretoriken kring SD gör att resten av samhället vet alldeles för lite om partiet. När avståndstagandet är så hårt och oresonligt blir organisationer och särskilt företag rädda för att ta kontakt, inte alla, men alltför många. Även pr-branschen lider brist på kvalificerad kunskap. Pr-byråerna brukar kunna erbjuda insiders från partierna, men inte från SD. Med redaktionerna är det av nöd bättre men även bland journalister betraktas SD fortfarande mer som en fiende än som ett parti som man ska ha en professionell relation med.

Resultatet är att Sverige har få kvalificerade bedömare av politikutvecklingen inom SD, vilket är en allvarlig brist redan nu och som blir akut efter valet. Debatten om SD skymmer också sikten då den mest sysslar med ideologiskt avståndstagande. Sådant är viktigt, men det är också viktigt att känna till hur SD tänker om den fjärde generationens kärnkraft, om förstatligandet av sjukvården och organisering av offentlig sektor, om skolan, om arbetsmarknadslagstiftningen, kulturpolitiken och förhållandet till Nato och EU.

För att förstå ett parti måste man prata med dess företrädare och ledning, det räcker inte att läsa. Om man till exempel genom decennierna hade tagit S enbart på orden skulle företagsamheten ha lämnat landet för länge sedan, men arbetsgivarorganisationer och företag hade alltid egna kontakter med S-ledningen för att kunna förstå och förutse, samt för att kunna påverka. Nyckelpersoner, viktiga utskottsledamöter och varje SSU-generation bjuds in till industrier och intressen i en ständig dialog om landets framtid. Samma sak med de andra partierna, men inte med SD.

Det är dags att ändra på det. Resten av samhället måste bilda sig egna uppfattningar om hur SD kommer att utvecklas i olika frågor, vem som egentligen bestämmer på vilka områden och hur man kan påverka partiet. Är det Oscar Sjöstedts marknadsliberalism och industrivänlighet som kommer att dominera? Hur dyrt blir partiets tilltagande sociala engagemang? Hur djupt sitter Jimmie Åkessons skarpa antipatier mot S? Vad vill Mattias Karlsson göra med sitt nationella kulturintresse? Kommer SD följa MP och skjuta EU-motståndet åt sidan? Kommer partiets försvarsintresse likt S förädlas till ett mer rationellt förhållande till Nato? Hur utvecklas ungdomsförbundet efter haveriet med det gamla?

Om sådant kan man kanske läsa i välinformerade tidningar, men det räcker inte. Inget parti är statiskt och särskilt SD har visat att man inte är sämre än att man kan ändra sig om argumenten är goda. Företag och intressen bör bjuda in SD-företrädare, inte bara tillsammans med andra partier, utan på egen hand, precis som med andra partier. Prata igenom sakfrågorna med respektive utskottsledamot när platserna blir färdiga i höst, håll koll på nya ledare i ungdomsförbundet, förbered ett kontaktnät för tiden då nuvarande ledning inte orkar längre.

SD har varit helt avgörande för att stoppa Löfven-regeringens planer på att stänga ner privata välfärdsföretag. Partiet kommer att vara viktigt i många, många frågor de närmaste fyra åren. Gör inte om LO-ledningens misstag. Att isolera SD är numera att isolera sig själv.


Väst måste bryta rysk matblockad

De ukrainska bönderna har trotsat kriget. Iförda skottsäkra västar och hjälmar har de berett marken och sått solrosor (för oljan), majs, korn och annat spannmål. Nästan 80 procent av en normal vårsådd har genomförts. Skörden blir sannolikt lättare eftersom den ryska armén har pressats tillbaka från de områden där en stor del av jordbruket bedrivs.

TROTSAR KRIGET. Ukrainas bönder har lyckats genomföra 80 procent av vårsådden trots kriget. Problemet är att få ut skörden från landet. EU bör göra ännu mer för att underlätta exporten.
TROTSAR KRIGET. Ukrainas bönder har lyckats genomföra 80 procent av vårsådden trots kriget. Problemet är att få ut skörden från landet. EU bör göra ännu mer för att underlätta exporten.Foto:ADAM IHSE

Jordbruket är en av Ukrainas viktigaste exportnäringar och stod för cirka 10 procent av landets BNP 2020. 70 procent av landets yta, omkring 40 miljoner hektar, består av jordbruksmark. Här finns den näringsrika svarta jorden som ger rika skördar. Här finns världens största genbank med 160 000 olika sorters grödor (som delvis har förstörts av ryskt artilleri). Ukraina är världens största exportör av solrosolja och den femte största exportören av vete. Hälften av all majs som EU importerar kommer från Ukraina.

Ukraina har en stor strategisk betydelse när det gäller Europas – och världens – livsmedelsförsörjning. 

Problemet är att jordbruksprodukter är skrymmande. Det bästa sättet att frakta dem är på fartyg. Men i Svarta havet ligger den ryska marinen. Ukrainas största utskeppningshamn, Odessa, är blockerad. Det går heller inte att lagra spannmålet. Landets silor är fulla av grödor som vid det här laget normalt skulle ha nått kunderna i Nordafrika, Europa och Mellanöstern. 

Att blockera exporten av spannmål är ett sätt för ryssarna att skada Ukrainas ekonomi.   

Men problemet är större än så. En global matkris hotar. McKinsey har räknat ut att 19 till 34 miljoner ton spannmål kan försvinna från exportmarknaden i år till följd av kriget. Ännu mer nästa år om kriget fortsätter. Vissa länder är särskilt utsatta. Egypten förlitar sig på Ukraina och Ryssland för 60 procent av sin import av spannmål.

Priset på vete har i år ökat med cirka 60 procent. Torka, ökade kostnader för el och gödsel samt ansträngda leveranskedjor har bidragit till att driva upp priserna. Läget har förvärrats av att Indien förbjudit export av vete till följd av den starka hettan som plågat landet sedan i mars. Risken finns att matkrisen utlöser protektionism bland andra producentländer.

Världen behöver alltså Ukrainas spannmål mer än någonsin. Ukrainas president, Volodymyr Zelenskyj, vill att väst vidtar åtgärder för att bryta blockaden av Odessa. Men att bryta hamnblockaden är omöjligt för EU och USA. Man skulle hamna i direkt konflikt med ryska flottstyrkor. Alltså återstår landvägen. Med lastbil och järnväg kan spannmålet fraktas till Polen för vidare transport till landets hamnar vid Östersjön. Utmaningarna är gigantiska. Köerna av järnvägsvagnar och långtradare vid gränsen till Polen är kilometerlånga. 

 EU har dock hörsammat Zelenskyjs vädjan. I förra veckan presenterades förslaget att skapa ”solidaritetsfiler” inom EU så att åtminstone 20 miljoner ton spannmål kan lämna Ukraina inom de kommande tre månaderna. Tanken är att byråkratin vid gränsövergångarna till EU ska minska. Ett logistikcenter ska inrättas för att matcha speditionsföretag med laster. Och lager ska upplåtas för ukrainskt spannmål.

Men EU bör göra ännu mer. Ukrainas mest akuta problem är järnvägen. Den är inte anpassad för att frakta jordbruksprodukter. Dessutom är landets spårvidd en annan än exempelvis Polens, vilket innebär att spannmålet måste lastas om när det når gränsen. I nuvarande takt skulle det ta två år att exportera landets lager av spannmål, enligt Ukrainas jordbruksdepartement. Här behöver Ukraina EU:s hjälp att bygga större knutpunkter för järnvägen och terminaler som kan påskynda lastning och lossning mellan järnväg och vägtransporter.

För att undvika en global matkris bör USA och EU också fundera på hur spannmålet används. Nästan 20 procent av all majs som odlas globalt går i dag till biobränslen, som etanol, enligt McKinsey. Även vete används för att framställa etanol.

Sverige har storstilade planer på biobränsle. Det är centralt för reduktionsplikten som innebär att inblandningen av förnybara bränslen i bensin och diesel ska öka. Etanol blandas dels in i bensin, dels utgör det merparten av innehållet i bränslet E85. 

Att upplåta stora arealer för att odla majs och vete som sedan ska hällas i tanken är i ljuset av den hotande matkrisen minst sagt tveksamt. Maten har blivit en del av Rysslands krigföring mot Ukraina. Väst kan kullkasta den cyniska planen. Skörden ska gå till mat, inte bränsle. Och den ryska spannmålsblockaden måste brytas.

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?