1515
Annons

Dags att fasa ut även biobränslen

I förra veckan presenterade EU-kommissionen sitt omarbetade förslag till taxonomi, som ska definiera vad som ska anses vara hållbara investeringar inom unionen. 

Den första nivån av förordningen är tänkt att börja gälla vid årsskiftet följt av successiva upptrappningar kommande år.

EXKLUDERAT. Det omarbetade förslag till taxonomi som EU-kommissionen presenterade i förra veckan innebär ett hårt slag mot biobränslen, som utgör en viktig del av den svenska strategin för att minska utsläppen från transportsektorn.
EXKLUDERAT. Det omarbetade förslag till taxonomi som EU-kommissionen presenterade i förra veckan innebär ett hårt slag mot biobränslen, som utgör en viktig del av den svenska strategin för att minska utsläppen från transportsektorn.Foto:FREDRIK SANDBERG / TT

Tanken med taxonomin är på alla sätt god. Berörda aktörer välkomnar tydliga europeiska spelregler, vilket minskar risken för så kallad greenwashing. 

EU-kommissionen vill styra kapitalflöden till de verksamheter som man bedömer har bäst möjlighet att bidra till att EU som helhet uppnår temperaturmålet från Parisavtalet och koldioxidneutralitet till 2050.

I praktiken pekar EU-kommissionen ut vinnare och förlorare.

Insikten om de potentiella effekterna av det nu publicerade regelverket har sannolikt inte helt sjunkit in bland de berörda aktörerna, med tanke på den relativa tystnaden så här långt. 

Men det är bara en tidsfråga.

Ta kravet på nollutsläpp inom fordonsbranschen från 2026, vilket omfattar bilar och de flesta andra typer av fordon. I praktiken innebär det att hybridbilar inte kommer att ses som ”mörkgröna”, utan som en övergångslösning. 

Endast helelektriska och vätgasdrivna fordon kommer att klassificeras som hållbara. Och detta redan om fem år.

Det skulle innebära ett hårt slag mot biobränslen, som utgör en viktig del av den svenska strategin för att minska utsläppen från transportsektorn. Tack vare ett undantag från EU:s statsstödsregler har Sverige kunnat subventionera användandet av biodrivmedel.

Långt ifrån alla håller med om att biobränslen är en bra lösning, trots att de är fossilfria. Men faktum är att en stor majoritet av svenska stadsbussar i dag körs på biobränslen.

Tillverkning av en del biodrivmedel och biogas kommer visserligen att omfattas av taxonomin, så länge de inte baseras på åkergrödor som kan ätas av människor eller djur. 

Men frågan är vilka aktörer som kommer att vilja investera i biodrivmedel framöver om inte branschen lyckas få till en förändring av taxonomin. 

För kommer det ens att tillverkas fordon som kan använda dessa bränslen i framtiden?

Den frågan ställer sig sannolikt ledningen för Preem just nu. Drivmedelsjätten meddelade nyligen att man ska satsa 5 miljarder kronor på att framställa biobränsle från raps istället för den tidigare planen på att bygga ut oljeraffinaderiet i Lysekil – en verksamhet som alltså inte kommer att omfattas av taxonomin.

En annan kritisk fråga är om Sverige kan behålla statsstödsundantaget från EU-reglerna under de här omständigheterna, vilka ska uppdateras nästa år. 

Tas statsstödet bort är det högst troligt att priset på biobränslen kommer att stiga, vilket ytterligare lär öka incitamenten för operatörer att gå över till elbussar, trots att många redan i dag har en bussflotta som drivs av fossilfritt bränsle.

Den typen av förändring är välkommen, men kräver enorma mängder el för att förverkligas.

Med andra ord kan vi börja skönja den gröna union som EU-kommissionen föreställer sig, där personbilar, lastbilar och bussar i stadstrafik drivs av grön el, medan landsvägsbussar och lastbilar längs motorvägarna drivs av vätgas.

Inom överskådlig framtid är det en utopi. 

Men man ska samtidigt inte underskatta kraften när pensions- och försäkringsjättarna börjar uppdatera sina innehav i enlighet med taxonomin och när storbankerna publicerar listor med verksamheter som man inte lånar ut till.

Och redan utan taxonomin har vi sett hur bolag som anses väl framtidspositionerade belönats av finansmarknader och konsumenter. Det amerikanska elbilsbolaget Tesla är alltjämt ett tydligt exempel, med tanke på dess osannolika börsutveckling det senaste året och urstarka kvartalsrapport på måndagskvällen.

Trenden är tydlig och krafterna mycket starka. När super-reglerare som EU och den globala finansmarknaden går i samma riktning och förstärker varandra gör man klokt i att följa med. 

Fossila bränslen har sedan länge varit en affärsrisk. Nu hamnar biobränslen i samma kategori. 

Personbilsbranschen har snabbt fattat läget och investerar nu i el och vätgas. Den tunga fordonsindustrin bör göra detsamma.

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera