De senaste dagarnas utbredda protester är ett sundhetstecken. De är en signal om att allmänheten har fått nog av regimens hårdföra covidpolitik, som har pågått i tre år. Att vara föremål för en pandemipolitik utan slut är inte lockande, även om sjuk- och dödstalen sannolikt skulle öka om den nuvarande policyn skrotas. Kineserna vill också gå vidare.
Det ökade folkliga missnöjet med president Xi Jinpings hantering av pandemin bör mana till eftertanke för alla västerländska företag, inte minst svenska, som gör affärer i landet. Kina är inte längre bara en marknad med stor potential. Även riskerna är enorma. Vad händer om Xi Jinping slår ned demonstrationerna på samma våldsamma sätt som regimen gjorde 1989 på Himmelska fridens torg?
Kina-risken måste ha en framskjuten plats i alla västerländska företags styrelserum. Det handlar inte bara om covidhanteringens alla följder, som exempelvis stängda fabriker, långa leveranstider och brist på insatsvaror, utan också om geopolitik.
Mellan Kina, EU och USA pågår en strategisk positionering som inbegriper branscher där svenska företag är ledande, exempelvis telekom, verkstad och fordon. Affärer med Kina har blivit storpolitik.
Det värsta som skulle kunna inträffa är att Xi Jinping gör allvar av sina hot om att införliva Taiwan i Kina. En västerländsk sanktionskampanj, som svar på kinesisk aggression, skulle skapa vittgående störningar i världsekonomin.
Alla västerländska bolag i Kina måste försöka förstå och anpassa sig till detta skifte.
Att lämna landet är en möjlighet. För detta talar fler skäl än bara de ökade politiska riskerna. I takt med att välståndet har ökat i Kina har kostnaderna för att producera i landet blivit högre. Kina är inte längre ett låglöneland. Samtidigt har konkurrensen från inhemska företag ökat, vilket märks inte minst i bilbranschen.
Stellantis, med varumärken som Opel, Peugeot, Fiat och Jeep, överväger att avveckla alla sina fabriker i Kina. Produktionen av Jeep i landet har redan upphört. Det har delvis med geopolitiken att göra, men beror också på att bolagets varumärken möter allt tuffare inhemsk konkurrens.
Även inom andra branscher sker ett skifte. Dator- och mobiltelefontillverkaren Apple har flyttat delar av sin tillverkning från Kina till Indien. Konfektionsföretaget Nike har förlagt produktion till Vietnam istället för Kina.
Synen på Kina har över huvud taget försämrats bland utländska företag. I en undersökning från den europeiska handelskammaren i Kina vittnade 60 procent av medlemmarna om att affärsklimatet i landet blivit mer utmanande. Många utländska företag har flyttat hem personal.
Men ett stort multinationellt företag har samtidigt svårt att komma runt Kina. Att klippa banden helt är otänkbart. Landets 1,4 miljarder invånare blir allt rikare. De står för mellan 30 och 40 procent av världens samlade försäljning av exempelvis bilar, konfektion, halvledare, smycken och anläggningsmaskiner. Att inte vara på den marknaden skulle få kännbara konsekvenser för H&M, Volvo Cars VOLCAR B +1,97% Dagens utveckling , SKF och Atlas Copco.
Världen kan inte sluta göra affärer med Kina. Det finns till och med goda skäl att vara på plats och försöka påverka situationen, exempelvis genom att vara en bra arbetsgivare med värderingar förankrade i västerländsk demokrati.
Samtidigt går det inte blunda för allt som går åt fel håll i Kina. Det är illa nog att landet stänger ned vid varje utbrott av covid. Kina-risken är större än så. Den handlar också om geopolitik och mänskliga rättigheter. Hur Xi Jinping väljer att svara på protesterna blir avgörande. Om regimen tar till omfattande repressiva åtgärder ställs frågan om företagens närvaro på sin spets.
