Om man bestämmer sig för att införa en regel måste man ha en gränsdragning. En tvingande regel har ofta en sanktion, och då måste en rättsstat ha tydliga definitioner på vad ett regelbrott är. Det går inte att bötfälla människor bara lite hur som helst.
I Norge, som har lagstiftad resekarantän, blev detta tydligt när Spanien nyligen återupptogs på listan över länder med karantänsplikt. Karantänen skulle gälla från kl 24 natten mellan i fredags och lördags. Norska medier gjorde stor sak av att två flygplan, från SAS respektive Norwegian, stressflög från Spanien för att hinna fram till Gardermoen före midnatt. Det sista av de två landade 23.51. Därmed slapp resenärerna karantän. Så här blir det när en lagstadgad regel måste ha tydliga gränser.
Men resenärerna var förstås varken mer eller mindre i behov av karantän för att de landade före midnatt. En absurd effekt av en regel.
I Sverige finns framför allt en coronarestriktion som politikerna har valt att göra regelbaserad. Det är förbudet mot ”allmänna sammankomster och offentliga tillställningar” med fler än 50 personer. Det blir alltså varken Håkan Hellström eller Prideparader i år. Det är förstås rimligt, ingen ser för sig att det går att hålla avstånd i sådana sammanhang.
Förbudet gjordes i ordningslagen som är förberedd för epidemibegränsningar. Problemet är dock att det framstår som märkligt, i coronahänseende, vilka saker som omfattas av ordningslagen. Eftersom ”tivolinöjen och festtåg” finns med där får Liseberg, Gröna Lund och Skara sommarland inte öppna. Kolmården, Leksands sommarland och High Chaparral får däremot ha öppet. Astrid Lindgrens värld har fått stänga eftersom polisen räknar samman parkens olika scener – där barn kan lyssna på berättelser – och slagit fast att det inte får vara fler än 50 åhörare totalt sett vid scenerna, enligt Aftonbladet.
Det här väcker frågor om rättssäkerhet och näringspolitik.
Allvarligast är dock att det kan påverka trovärdigheten i coronapolitiken. Smittrisken ska inte bedömas utifrån om en verksamhet listas i ordningslagen eller inte. I början var det befogat att ta den snabbaste vägen, via befintlig lagstiftning. Men för varje månad som går kräver situationen ett regelverk som kan framstå som mer legitimt.
Varför är tivolin förbjudna i lag, medan djurparker, tågträngsel och köpcentrum inte är det?
