Partiets omedelbara problem är att det befinner sig i opposition. Det finns dessutom två försvårande omständigheter.
Den första är att partiet ska opponera mot en regering som har ungefär den ideologiska inriktning i den ekonomiska politiken som Centerpartiet självt har. I sitt första tal slog Muharrem Demirok fast att hans parti är borgerligt och liberalt. Med tanke på att en hel del väljare, trots SD:s inflytande, nog anser att den nuvarande regeringen är hyfsat borgerlig och liberal kommer det att bli ett utmaning i längden för centerledaren att förklara vad han är i opposition mot, åtminstone i den ekonomiska politiken.
Det andra problemet är att partiets mandat förmodligen aldrig kommer att behövas under resten av denna riksdagsperiod. Även om regeringen skulle få problem är det inte sannolikt att C ens då får en roll. Skulle det uppstå en spricka mellan regeringen och SD beträffande nationellt viktiga frågor kommer nog Socialdemokraterna få en roll, men C-mandaten behövs inte. M plus S har egen majoritet i riksdagen (det har även SD plus S, för övrigt).
Det enda läget då C kan få en matematisk roll är om några ledamöter från det nuvarande regeringsunderlaget skulle hoppa av till andra sidan eller bli vildar - då kan det öppna upp för en S-ledd regering, alltså den konstellation som förlorade valet. Denna händelsekedja är dock inte sannolik.
Med andra ord – det enda Muharrem Demirok kan göra är att förbereda sitt parti för nästa val. Det måste ske genom att klargöra partiets plats på den parlamentariska kartan. Politiken har återigen delat upp sig i vänster och höger, som var det vanliga mönstret i Sverige i decennier. Och när det gäller den ekonomiska politiken, som ju är viktigast, hör C rimligen hemma mer högerut än vänsterut.
Begrepp som ”den breda mitten” har fått underkänt av väljarna. Dessbättre använde sig Muharrem Demirok inte av det uttrycket. Däremot talade han om att regeringen måste kompromissa med partier som C i energifrågan. I bästa fall är det ett sätt att inför partivänner skyla över det egna partiets numerärt marginella roll. I värsta fall är det början på en ny charad om att ett parti kan bestämma över politiken enbart för att man uppfattar sig som en mittenkraft.
