ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

C och L ingår nu i det nya vänsterblocket

Till skillnad från de olyckligt otydliga partiledarna för C, L och S var Jonas Sjöstedt kristallklar när han på onsdagen förklarade villkoren för att släppa fram Stefan Löfven i statsministeromröstningen på fredag. 

Anti-V-klausulen är i praktiken borta. Redan uppgjorda reformer som förhandlats med V ska ligga fast. Socialdemokraterna ska företräda även V i förhandlingarna med C och L. Och två konkreta reformer i januariöverenskommelsen ska dras tillbaka: marknadshyror i nyproduktion och undantag i turordningsreglerna.

Om regeringen gör som man har sagt, det vill säga för processen fram till ny lagstiftning om hyror och anställningstrygghet kommer V att väcka misstroendevotum. 

M, KD och SD meddelade omedelbart att de kommer att rösta bort regeringen om de får tillfälle. En opposition som inte vill fälla regeringen är ingen opposition.

Så ser villkoren ut för den regering som Jan Björklund och Annie Lööf bedyrade skulle stå fri från Vänsterpartiets inflytande. V är vågmästare.

Stefan Löfven bekräftade på sin presskonferens att Vänsterpartiet självfallet kommer att ha inflytande och att det är befängt att jämföra V:s ytterkantsstatus med SD:s.

För Socialdemokraterna är det en helt naturlig ståndpunkt. S och V har samarbetat under många decennier. De har ungefär samma väljarbas och väljarna rör sig lätt mellan partierna, liksom en del företrädare. De har ett gemensamt ideologiskt ursprung och fortfarande ett gemensamt ideologiskt mål, den demokratiska socialismen.

De principiella invändningarna mot V tar S numera mycket lätt på, liksom stora delar av den svenska samhällseliten. Att ha varit kommunist är ingen belastning om du senare i livet ska arbeta som politisk kommentator på Ekot, leda tunga statliga utredningar, vara minister i en S-regering, bli landshövding, göra akademisk karriär eller bli hög chef i försvaret. Till och med underrättelsetjänsten kan med gott mod ledas av personer som lutat åt mörkrött i ungdomen.

Hos V ligger kommunismen nära. Den tidigare partiledaren Lars Ohly kallade sig för kommunist. Tunga riksdagsledamöter definierar sig som kommunister. Gratulationsbreven till mycket destruktiva kommunistregimer sänds fortfarande i väg från Vänsterpartiets kansli.

Men väljare röstar som de vill. Partier har riksdagsmandat. Sakfrågor finner sina åsiktsgemenskaper. Man kan förhandla om glasögonbidrag och gratis kollektivtrafik på sommarloven med principiella kommunister. I riksdagen är V ett parti som alla andra, som Löfven helt riktigt uttryckte saken.

För partier som tidigare berömt sig för att hålla hårt på liberala ideal har kommunismen i V däremot varit ett problem, därav anti-V-klausulen i Januariöverenskommelsen. Men det gäller inte längre. Jan Björklund går med öppna ögon och armar rakt in i vänstersamarbetet. Han bryr sig inte om V:s krav och Löfvens hyllningar till V. Strunt samma, nu måste Sverige få en regering.

Därmed måste man konstatera att C och L i praktiken accepterar Vänsterpartiets inflytande. De väljer det. Och de väljer bort ett borgerligt alternativ.

Januariöverenskommelsen omfattar ett 70-tal punkter. De viktiga frågorna ska alla utredas. I praktiken är överenskommelsen en överenskommelse om att tillsätta 33 utredningar. De har lite olika startdatum men ska presentera förslag i slutet av mandatperioden. Lagförslag om friare hyressättning och uppluckrade turordningsreglerna ska komma 2021. Där går V:s röda linje. Andra makter i Socialdemokraternas närhet har dragit upp andra röda linjer. Och i grund och botten delar de socialdemokratiska väljarna och företrädarna och till och med partiordföranden ståndpunkt med V i känsliga frågor. Det är den förhandlingsmiljö som C och L nu ingår i. Vem tror att två små partier kommer att vinna?

Här ligger den stora och avgörande skillnaden med Kristersson-alternativet. En M-KD-regering är tveklöst beroende av SD:s acceptans, men den bygger på att M, KD, SD, och även C och L, tycker likadant i centrala frågor. Därtill tycker de likadant i för väljarna och för Sverige akuta frågor, främst kriminalpolitiken. Turordningsregler i alla ära, men det är inte där allmänhetens fokus just nu ligger.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer