1515

C måste ta ansvar för kommunernas migrationskostnad

Klyvnad mellan stad och land är ett politiskt växande tema. Urbaniseringen är stark i hela världen, så också i Sverige. Ungdomar lämnar landsbygden och flyttar till högskolestäder och ut till kusterna. Kvar blir äldre och allt fler flyktingar som flyttar in i tomma bostäder.

Av Sveriges 290 kommuner är 197 landsbygdskommuner med 34 procent av landets befolkning. 1 miljon personer bor i samhällen med färre än 1000 invånare. Det är en viktig väljargrupp.

När Centerpartiets styrelse på tisdagen presenterade sina förslag till partistämman senare i september klappade hjärtat extra för landsbygden. C anser att landsbygden behöver ”frihetsreformer”. Tonen i förslagen är lyrisk. Centerpartiet ser en uppdämd kraft i nejden som politiken kan förlösa.

Men om man tittar närmare på C-förslagen handlar det snarare om undantagsreformer för landsbygden som ska ha särregler.

Om man flyttar till landsbygd ska man få studielånet avskrivet.

Beskattningen på bensin och diesel ska vara lägre på landsbygd.

Hushåll i landsbygd ska inte tvångsanslutas till kommunala VA-nät.

Gleshet i bebyggelse ska ges en större vikt i det kommunala utjämningssystemet.

Fastighetsavgiften ska slopas om man köper ett hus i landsbygd som stått öde.

Grundavdraget på inkomstskatten ska höjas om man bosätter sig i landsbygd.

Det offentliga Sverige ska införa en ”landsbygdssäkring” av alla beslut som tas i kommuner, regioner, i riksdag och regering. Idén är hämtad från tvingande konsekvensbeskrivningar för jämställdheten.

En del landsbygdskommuner har riktigt dålig ekonomi men inte alla. Bland de 69 kommuner som gick back redan 2018 finns kranskommuner till storstäderna och ganska stora städer som Nyköping, Eksjö, Karlshamn, Trollhättan och Motala. Antalet kriskommuner väntas växa till över 110 i år. Ska de också ha särregler?

Kommunerna pressas av en åldrande befolkning, samt av ett växande ekonomiskt ansvar för flyktinginvandringen. Den mycket stora migrationskostnaden som föll på staten, 70 miljarder under toppåret 2016, hamnar successivt i kommunerna då statens ersättning tar slut efter två år och flyktingar har svårt att få jobb. En oproportionerligt stor andel har hamnat i kommuner med lediga bostäder. Detta finns överhuvudtaget inte med i C:s problembeskrivning av den glesbygdskommunala verkligheten.

Det är faktiskt en stötande ignorans.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?