1515
Annons

Bygg en Baltic Dome

Enligt sägnen ska Ronald Reagan ha bestämt sig när han på radarskärmen såg ett litet propellerplan, troligen lastat med kokain, över Mexiko på väg in mot USA.

PÅ KRYSS. Ett ryskt fartyg avfyrar den nya supersnabba kryssningsmissilen i Medelhavet. Väst har än så länge inget motmedel.
PÅ KRYSS. Ett ryskt fartyg avfyrar den nya supersnabba kryssningsmissilen i Medelhavet. Väst har än så länge inget motmedel.Foto:Nataliya Vasilyeva

Han besökte ett luftövervakningscenter i Colorado och frågade personalen vad man kunde göra om det hade varit en kärnvapenmissil på väg in mot LA. Svaret var: vi kan inte göra någonting.

Sedan dess har USA återkommande tagit initiativ för att skydda sig mot missiler och lika återkommande lagt ner försöken. Reagans Strategic Defense Initiative, i folkmun ”Stjärnornas krig”, bröt mot kalla krigets logik om ömsesidig förstörelse och bidrog till att knäcka diktaturen i Sovjetunionen. Men det blev aldrig något av det.

Clinton försökte halvhjärtat med något mer markbaserat men gav upp. George W Bush gjorde däremot slag i saken. Han hänvisade till hotet från skurkstater som Nordkorea och Iran, sa upp det begränsande ABM-avtalet och byggde en robotsköld mot ballistiska missiler med stödjepunkter i Polen och Tjeckien. Ryssland ogillade det skarpt och började leta motmedel.

Under Obama-administrationens åtta år utvecklade USA ingenting. På senare år har försvaret fått mer pengar för att möta även nya hot. Men intill denna dag har USA ett svagt skydd mot missiler, särskilt sådana som flera gånger ljudets hastighet följer jordytan på låg höjd, så kallade supersonic.

Om man ska peka på någon enskild teknisk förändring som förändrat västs strategiska läge så är det den ryska missilutvecklingen. Man ska vara försiktig med ryska uppgifter om ryska försvarssystem, men kriget i och omkring Syrien har varit ett fullskaligt test för Rysslands nya supersnabba kryssningsmissiler. De ser ut att ha lyckats. Missilerna kan avfyras från små enheter, lastade på civila fraktfartyg, traditionella örlogsfartyg, ubåtar, lastbilar och har en räckvidd på uppåt 200 mil.

Väst har inget motmedel, vilket är en förklaring till USA:s plötsliga passivitet i världspolitiken. Det finns så klart fler förklaringar. Men fram till 2010-talet kunde amerikanska hangarfartyg ohotade röra sig över världshaven, skyddade mot alla andra makter. Nu kan de sänkas.

Det är en väsentlig förändring. Men inte bara för USA. Tanken på att Ryssland med precision och utan att använda traditionella kärnvapen kan slå ut mål i hela Europa präglar tänkandet i alla huvudstäder. Man har förlorat sin strategiska frihet, blivit rädd för den stora världen och har mardrömmar om att ryssarna styr deras demokratier med lömska påverkansoperationer. Trots att den ryska ekonomin bara utgör åtta procent av EU:s och trots att Ryssland hittills inte lyckats få fram ett enda globalt varumärke eller en enda techjätte har Moskva i alla fall lyckats med att skrämmas och skapa en strategisk depression i Europa. Det är mest jämmer och elände överallt.

I Sverige har förändringen fått mycket stort genomslag. I det nya försvarsbeslutet som ska klubbas före jul tänker man sig ett försvar som ska hålla sig utspritt i skogen en bra bit upp i landet för att invänta hjälp från USA. Så har Sverige under sin säkerhetspolitiska 1000-åriga historia aldrig tänkt. Med hjälp av pålsund, örlogsfartyg, undervattensmurar, skansar, allt bättre kanoner och till slut flyg har svenskarna alltid tänkt sig att möta fienden så långt ut i havet som möjligt.

När USA:s presidenter trycker på för att Europa ska ta större ansvar menar de inte bara ökade försvarsanslag. De vill ha kvalificerad hjälp med att ta sig ur den strategiska jämmerdalen.

Exemplet Israel visar att även små stater kan tänka stort. Israel kan av lätt insedda skäl inte slarva med sitt försvar och har aldrig förlitat sig på utländsk hjälp. De har genom åren mött varje militärteknisk förändring i omvärlden och är nu världsledande på missilförsvar. Man har i praktiken spänt ett skyddsnät, kallat Iron Dome, över landet och tänker sig kunna skjuta ner varje inkommande missil. Om Iron Dome klarar av även de ryska nya missilerna är okänt men man kan vara helt säker på att Israel utvecklar sin teknik för att göra det. Ryssland har nämligen exporterat en supersonic-variant till Iran och för säkerhets skull till Syrien.

Sverige bör ta initiativ för att tillsammans med allierade utveckla något liknade för Östersjöregionen och norra Europa. (Patriotsystemet duger inte och ett tynande EU-initiativ ”Twister” samlar mest damm.)

Några av stjärnorna står just nu helt rätt. Tyskland har aviserat kraftigt höjda försvarsanslag för att bekräfta den transatlantiska länken, men vet ännu inte riktigt vad man ska satsa på. Frankrike trycker på för europeisk strategisk autonomi. Storbritannien har nyligen presenterat stora investeringar i försvaret med tydlig högteknologisk inriktning. Finland ska snart ta beslut om sitt framtida luftförsvar. Sverige och våra försvarsindustrier behöver en högre strategisk nivå.

Sverige ligger som en lång vall mitt i regionen. Bygg tillsammans med så många som möjligt en Baltic Dome för skydd mot det nya missilhotet. Hyr in israelerna för expertkunnande. Spänn den successivt över större områden.

Det skulle inte bara skapa en ny friskhet i tänkandet utan också kasta om styrkeförhållandena mellan demokratierna och den ryska regimen. När Ronald Reagan gjorde det tog kalla kriget slut. Det är dags att göra samma jobb igen.


En hållbar linje mot och med Turkiet

Sveriges märkliga politik mot Turkiet får nu allt djupare konsekvenser.

Turkiets president Erdogan på Natomötet i mars.
Turkiets president Erdogan på Natomötet i mars.Foto:Markus Schreiber

Förra veckans förväntade snabbspår in i Nato blev ett tvärstopp. Helgens telefonsamtal mellan president Erdogan och statsminister Magdalena Andersson tycktes inte mildra Turkiets kritik. På måndagen talade initierade bedömare om att processen man nyss trodde skulle ta veckor kan ta flera månader.

Och vad värre är, Finland börjar med all rätt tycka att Sverige är en fripassagerare som inte förstår sin situation. Tonen från Stockholm är att Turkiet bluffar, att USA får fixa en överenskommelse och att man själv knappt har något ansvar. Socialdemokraterna närstående röster som Aftonbladets ledare låter som om man ångrar att ansökan skickades in.

Det duger inte. Ett svenskt och finländskt samtidigt och snabbt medlemskap i Nato är av yttersta vikt. Sverige måste ta ansvar för sin egen politik och för det vi kan påverka.

Den svenska regeringen kan och ska inte i en politisk förhandling utlämna personer som fått asyl. Men en del av de andra frågorna borde gå att reda ut. Att Sverige har hårdare vapenexportrestriktioner mot Turkiet än vad alla andra har är i längden ohållbart. I och med Natointrädet bör vi tillämpa samma regelverk som andra alliansmedlemmar. Svensk vapenexport till Turkiet var mycket liten, så det är mest en symbolisk fråga.

Sverige ska inte heller ha en egen bilateral politik för självstyre i nordöstra Syrien, vilket det principvidriga avtalet med den politiske vilden i riksdagen Kakabaveh stipulerar. Det rimliga för Sverige är att stötta FN:s process för Syriens framtid. Den andra delen av Kakabaveh-avtalet, att Sverige ska ha egna exklusiva utrikesrelationer med den kurdiska väpnade gruppen YPG, bör också rivas upp. YPG var utan tvivel viktiga i kampen mot IS, men Sveriges utrikespolitik kan inte och bör inte styras av ett avtal med en enskild riksdagsledamot.

Kravet att Sverige försvårar möjligheterna för terrororganisationer att samla in och tvätta pengar bör inte heller vara något problem, tvärtom. Det är ett arbete vi kan och ska göra bättre.

I Natoprocessen framåt behöver svensk politik hänga ihop. I värsta fall kommer parlamentariska minimala särintressen att skada Sveriges viktigaste partner i en historiskt ömtålig och farlig situation. Det är dags att Stockholm inser brådskan och sitt ansvar.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?