1515

Brottslighet kräver mer än fler poliser

LEDARE. Efter en vår i skuggan av pandemin kräver den grova brottsligheten återigen sin plats på den politiska dagordningen.

KRIMINALITET. Regeringen har ett ensidigt fokus på antalet poliser för att stävja den grova brottsligheten. Åtgärder som möjliggör ökad lagföring kan inte vänta.
KRIMINALITET. Regeringen har ett ensidigt fokus på antalet poliser för att stävja den grova brottsligheten. Åtgärder som möjliggör ökad lagföring kan inte vänta.

Mordet på en tolvårig flicka i Botkyrka natten till den 2 augusti är en fortsättning på det skoningslösa våld som under en tid letat sig allt längre in i samhället, bort från en dunkel periferi. Efter dådet har ilskan och kraven på förändring varit unisont. Samtidigt blir de dödliga skjutningarna allt fler. Att tvinga tillbaka den grova kriminaliteten har visat sig lättare sagt än gjort.

Regeringen har varit tydlig med sin lösning. Det handlar om polisen. Inrikesminister Mikael Damberg menar att polisnärvaron har stärkts, men ser det som sitt ”viktigaste uppdrag” att fortsätta att se till att polisen byggs ut. Det är ett steg på vägen, men den grova kriminalitetens framgångar och motgångar kan inte enbart förklaras utifrån antalet poliser. En sådan ansats vilar på en orealistiskt grund problembild.

I fallet med flickan i Botkyrka har polisen vädjat till allmänheten att den som besitter information måste träda fram och vittna. Justitieminister Morgan Johansson stämde in med den retoriska frågan ”ingen kan väl vara så rutten att man vill skydda en gärningsman som har dödat en 12-årig flicka?”.

Om regeringen förlitar sig på att människor ska vittna enbart på grund av att det är moraliskt riktigt, skulle det kunna vara en förklaring till varför arbetet mot den grova kriminaliteten gått i stå. I många fall hemmahör och florerar den grova kriminaliteten i utsatta områden där polisens våldsmonopol konstant undermineras. Om de som begår grova brott besitter ett våldskapital som polisen inte rår på, vem kan då skuldbelägga den som inte vågar vittna?

En tidigare studie från Brottsförebyggande rådet (Brå) anger att nära 70 procent av de boende i socialt utsatta områden anser att kriminella påverkar människor, framför allt till att inte vittna. Men det är inte enbart rädslan för kriminella som hämmar vittnesmål. I de utsatta områdena är förtroendet för polisen och rättsväsendet lågt, något som i sin tur påverkar sannolikheten att vittna.

Att polisen lyckas med sitt uppdrag har därför sällan varit viktigare. Men om problemet är att polisväsendet saknar tillräckligt med information och insyn för att lösa grova brott kan svaret inte gärna begränsas till fler poliser. I botten finns en struktur bland kriminella som måste adresseras.

Tystnadskulturen bland kriminella är hederskod, men kan också användas mot dem genom att förvränga incitamenten som står i vägen för rättskipning. Ett system med kronvittnen bygger på att en misstänkt person kan få strafflindring om den lämnar uppgifter och bidrar i brottsutredningar om andra misstänkta. Vid hårda straff finns det därför avsevärda vinster med att vara den som först bryter tystnaden.

Ett annat hinder för rättskipning är oviljan att vittna mot de kriminella som besitter våldskapital, och som använder det för att avskräcka vittnen från att berätta vad de vet. Möjligheten att vittna anonymt finns bland annat i Danmark och Norge, och borde bli en av Sveriges åtgärder för att få vittnen att våga träda fram mot grovt kriminella.

Som en del av regeringens 34-punktsprogram mot gängkriminaliteten tillsattes 2019 en utredning om kronvittnen och anonyma vittnen som ska redovisas senast i maj 2021. Huruvida det blir politiska förslag återstår att se. Utredningsdirektivet konstaterar att anonyma vittnen har ”berörts i flera utredningar”, något som uppenbarligen varit resultatlöst. Den pågående utredningen ska ”analysera om det finns ett behov av och är lämpligt att införa” anonyma vittnen och kronvittnen. Att så är fallet borde redan vara klarlagt.

Åtgärder som möjliggör ökad lagföring av grovt kriminella kan inte vänta. De kriminella strukturer som slagit rot i utsatta områden är en skymf mot rättsstaten, och underminerar tilltron till polisens och rättsväsendets förmåga att utföra sina uppgifter. För att trycka tillbaka brottsligheten räcker det inte med viljelösa utredningar, det krävs kraftfullt agerande och framför allt ett skyndsamt genomförande.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?