ANNONS:
Till Di.se

Bred ansats krävs för att stoppa pojkmorden

  • Foto: Johan Nilsson/TT

LEDARE. Under 24 timmar, mellan torsdag och fredag den gångna veckan, sköts fyra personer i Malmö, en person sköts till döds i Uppsala, och en skottskadades allvarligt i Göteborg. Samtliga är, eller var, unga män. 

De flesta som skjuts ihjäl är pojkar och män mellan 15 och 29 år. De är både offer och förövare. Men det är dags att börja kalla "skjutningarna" som de benämns i medierna, vid deras rätta namn. Begreppet är allt för svävande och avdramatiserande. Det handlar om allvarliga brott, mord och dråp, eller försök därtill.

Dessa mord och dråp, i statistiken kallade "skjutningar med dödlig utgång", har mer än fördubblats i Sverige mellan 2011 (17) och 2017 (40), det handlar inte om enstaka år som sticker ut, utan trenden är tydlig. Antalet dödsskjutningar ligger i topp i Europa, enligt WHO. Exempelvis är det tio gånger vanligare här, räknat per capita, än i Tyskland. 

Skälen till ökningen av mord och dråp med skjutvapen i Sverige de senaste tio åren är flera. Vapen har smugglats in i stora mängder från före detta Jugoslavien. De används vid olika kriminella aktiviteter, men framför allt droghandel. Brottsförebyggande rådets sexmånadersrapport visar att narkotikabrotten har stigit med 33 procent sedan 2009.

Migrationen har också bidragit till dagens situation. Sverige har under 25 år, långt innan flyktingvågen kulminerade hösten 2015, dels tagit emot stora grupper med låg utbildning, dels många unga män. De har ofta haft svårt att finna sig till rätta.

Sverige har också misskött integrationen. Nyanlända tonåringar fick ingen förberedande utbildning utan placerades direkt i sin årskurs. Många hade förstås inte en chans. Pojkar i tonåren som inte kunde språket kämpade med sin stolthet och sökte en roll. Det är en bidragande orsak till att allt fler går ut högstadiet utan gymnasiebehörighet, det vill säga utan att kunna grunderna i att läsa, skriva och räkna. Andelen som inte klarade sig var 2015 14,4 procent, och hade 2017 stigit till 17,5 procent.

De grupper som står utanför arbetsmarknaden har därför successivt ökat, vilket gör dem lätta att rekrytera till kriminella gäng. I en rad bostadsområden har maffia och knarkhandlare successivt tagit makten helt eller delvis de senaste åren. Det är ett stort svek mot dem som bor där, och inte har annat val, att samhällets institutioner låtit det ske. 

Kriminalitet är en egen bransch som frodas i ekonomiskt svaga områden. Gängledare erbjuder ett alternativt sätt att försörja sig. Ungdomar inleder sin karriär med att mot ersättning kasta sten och obstruera polisarbete, och sätta eld på bilar som en del av försäkringsbedrägerier. 

Gängen har, liksom Hjalmar Söderberg i "Doktor Glas", förstått människans behov att bli sedd. "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla."

Den gemensamma faktorn för narkotika- och våldsbrott är att de begås av lågutbildade arbetslösa unga män, eller snarast pojkar, i segregerade bostadsområden. Men det är ett vitt jobb som är nyckeln till ett nytt liv. Inte livslånga bidrag. Därför är Moderaternas förslag till bidragstak nödvändigt. Endast så blir det lönsamt att arbeta. Och för lågutbildad arbetskraft är okvalificerade jobb, eller lågkvalificerade i exempelvis tjänstesektorn, den enda möjligheten i ett första steg. På sikt kan de förhoppningsvis vidareutbilda sig. 

Samtidigt måste samarbetet mellan olika institutioner, polis, skattemyndigheter, kronofogde och socialtjänst intensifieras. Alla partier är ense om att polisens resurser måste öka, men innan vi har utbildat tillräckligt många måste vaktbolagen utnyttjas för patrullering och övervakning. Poliser och väktare ska störa kriminaliteten och öka risken att åka fast. Det finns inget annat sätt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies