ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Brasilien har rätt att bruka sin skog

  • FÖRYNGRINGSYTA. Nyplantering av skog i nordöstra Brasilien. Med rätt ekonomiska incitament kan man stoppa illegal avverkning och få fram en hållbar förvaltning, även av regnskog.

Tre promille av den svenska skogsmarken är urskog, mest i de fjällnära områdena, det vill säga av människan helt orörd och obrukad skog. Resten brukas, och numera med den äran.

Skogsarealen är historiskt stor i Sverige, liksom mängden lövträd. Det så kallade virkesförrådet är i dag dubbelt så stort jämfört med förra sekelskiftet då skogen var under stark press från moderna sågverk, den växande massaindustrin och allmän uthuggning för bränsle och jordbruksmark.

Sveriges resa till ett väl förvaltande skogsland är en hållbarhetssuccé. Staten tog ett resolut grepp i lagstiftning och i utbildning av skogsvårdsexperter men socialiserade aldrig skogen. Bara 15 procent av skogen ägs i dag av staten. Majoriteten skog ägs av drygt 300 000 enskilda, vilket gör skogsägande till en av de större småföretagarbranscherna. 25 procent ägs av skogsbolagen. Till en början var de ekonomiska argumenten för skogsvård och återplantering de viktigaste. I dag har de kompletterats med olika miljöhänsyn, men ekonomin är fortfarande helt central. Det har gått bra att kombinera ett alltmer hållbart skogsbruk med privat ägande, stora skogsbolag och storskalig export.

Sverige slåss återkommande om rätten att bruka sin skog. Kontinentaleuropéerna, som i hög grad och för länge sedan avverkat sina skogar och ersatt dem med vackra kulturlandskap som Toscana och Provence, har en mer statisk syn på skog. De vill bevara vad som finns kvar och betraktar skogen på den skandinaviska halvön som den sista stora europeiska vildmarken. Svenskar och finländare vill hugga ner, exportera virke och plantera nytt. De tycker att en timmerstapel doftar gott och friskt och ger löften om tillväxt. Tyskar och fransmän ser den mer som en naturkatastrof.

Att bruka skog i tropikerna är annorlunda än i barrskogsbältet, men om man vill spetsa till det kan man säga att den nu omdiskuterade brasilianska regeringen har en mer svensk syn på skogen. Brasilien har också långtgående skogsskyddslagar, krav på återplantering och på att avsätta en mycket stor andel av marken till urskog. Problemet är att de inte alltid följs, dels på grund av korruption, dels på grund av desperation hos fattiga. De illegala avverkningarna tycks vara de stora problemen och de är i hög grad kopplade till fattigdom.

Men avverkning i sig behöver inte vara ett hot och omvärlden kan inte kräva att Brasilien slutar med skogsbruk. Det går att återplantera regnskog och det går att plantera skog på stäppland. Världens sammanlagda skogar växer på grund av ett mer effektivt jordbruk och ambitiösa planteringsprogram. Den asiatiska skogsarealen ökar, liksom den europeiska och nordamerikanska. I Sydamerika ökar den inte, bland annat på grund av den omfattande skogsavverkningen i Brasilien. Men det går att ändra på.

Vad starka skogsländer som Sverige kan göra är att bidra med kunskapsöverföring, forskning samt framhäva sitt goda exempel av mixen mellan ekonomiskt välstånd och ett hållbart skogsbruk. Det gör man också. Nästan 200 år av svensk jägmästarutbildning har fostrat fram en numera mycket internationellt verksam yrkeskår. Svenska skogsexperter arbetar överallt i världen, dels via de stora skogsbolagen, dels via forskning och biståndsprojekt.

En annan sak som omvärlden kan bidra med är handel med Brasilien och resten Sydamerika. Brasilien behöver tillväxt för att bekämpa fattigdom och ha råd att spara skog. De röster som höjs nu om bojkott och till och med att välta det helt nya frihandelsavtalet mellan EU och Mercosurländerna, (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay), är miljöpolitiskt destruktiva. Handelsavtalet är en framgång för bättre miljöstandarder, bland annat inom skogsförvaltning.

Skogen är politiskt och mänskligt känslig. Även Sveriges skogshistoria har kantats av dramatiska utsagor, hemska bränder, flammande opinioner och snarstucken nationalism. En så långsam cykel som ett skogsbestånd är beroende av flera generationer och deras skiftande politiska preferenser. Men det långsiktigt hållbara har visat sig vara rätten att bruka skog.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer