ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Blix har rätt: världen behöver kärnkraften

  • HISTORISK UPPGIFT. ”Sannolikt min sista tjänsteresa”, sa Hans Blix till Aftonbladet i Tjernobyl. Han var där i onsdags för att övervaka förseglingen av den nya sarkofagen. Foto: NILSSON NILS PETTER/Aftonbladet/TT

LEDARE. Klimatproblemet kan inte lösas utan kärnkraft. Den är mänsklighetens räddning. Hans Blix debattartikel i onsdagens Dagens industri har väckt uppmärksamhet.

Han skriver att det är en ofullständig bild att kärnkraften är under avveckling på ett globalt plan. Han välkomnar att Kina och Indien satsar stort på kärnkraft.

Han anser att mänsklighetens framtid står på spel i och med klimatkrisen, men att det finns tillgängliga och verksamma räddningsmetoder – mer kärnkraft.

Att just Hans Blix säger detta är intressant. Inte bara för att han är senior toppdiplomat och mångårig chef för FN:s atomenergiorgan IAEA. Utan för att han är den som kanske mest av alla har arbetat för att åstadkomma och upprätthålla ett internationellt engagemang för att begränsa riskerna från den havererade reaktorn i Tjernobyl. Han var första västerlänning på plats efter olyckan, och cirkeln slöts när han i onsdags symboliskt överlämnade ansvaret för reaktorn till Ukraina och dess nyvalde president Volodymyr Zelenskyj. Under åren har Hans Blix lett den grupp av länder som har finansierat den sarkofag som nyligen blev helt färdigställd.

Han vet alltså mer än de flesta om den allvarligaste kärnkraftsolyckan. Ändå säger han att risken är mycket liten att den händer igen. Ett villkor för att Hans Blix grupp skulle finansiera sarkofagen var att de övriga tre reaktorerna i Tjernobyl stängdes. Reaktorer på annat håll som är av samma modell som i Tjernobyl har antingen stängts eller modifierats för att en liknande olycka inte ska kunna hända där.

Efter Tjernobyl blev säkerhetskulturen i kärnkraftsproduktionen global. En av de tydligaste lärdomarna av Tjernobyl var att tystnad dödar.

Den mest akuta följden räknat i människoliv var de strålskadade bland räddningsarbetarna. Men de flera tusen barn som fick sköldkörtelcancer hade klarat sig om de sovjetiska myndigheterna genast hade informerat om olyckan och uppmanat allmänheten att inte dricka mjölk, ett rutinmässigt råd vid risk för radioaktivt nedfall.

Diktaturen var mer dödlig än kärnkraften.

Hans Blix påpekar att bortsett från Tjernobyl har kärnkraften inte stått för några dödsfall på grund av strålning. Detta samtidigt som kolbrytning och dammbyggande är livsfarliga verksamheter.

Miljöpartiet skriver på sin webbplats: ”Nu. Klimatet kan inte vänta. Vi ska kunna titta våra barn i ögonen och säga att vi gjorde allt vi kunde.”

Menar de vad de säger? Om de gör det måste dessa miljöpartister berätta för sina barn och barnbarn varför de bekämpade en säker, fossilfri energiform som kan bidra med baskraft. Och just stabil baskraft behövs för att klara elektrifieringsrevolutionen. Hur ska SSAB:s masugnar kunna ställa om från kol till el om energiförsörjningen inte är tillförlitlig? Hur ska fordonsflottan kunna elektrifieras? Hur bra blir det om Sverige tvingas importera fossilproducerad el från kontinenten?

Hans Blix sätter fingret på de svenska kärnkraftsmotståndarnas kanske vanligaste argument, att kärnkraften inte är lönsam. För den som anser att klimatfrågan är en ödesfråga i ordets rätta bemärkelse borde det vara futtigt att hänvisa till lönsamhet. Vilka andra klimatåtgärder ska vi i så fall avstå från för att de inte är företagsekonomiskt lönsamma?

För övrigt kan uppgifterna om kärnkraftens olönsamhet bara avgöras om den övriga energimarknaden fråntas sina subventioner.

Den svenska kärnkraftsdebatten är i ett låst läge sedan 1970- och 1980-talen. Attityden i stora delar av miljörörelsen är djupt problematisk. Kärnkraften är miljöfarlig a priori, det behöver liksom inte bevisas. Det innebär att när någon påpekar att kärnkraften behövs för att klara klimatmålen – då måste denna ståndpunkt bekämpas.

Ett exempel är de långtidsscenarier som utarbetats av FN:s klimatpanel IPCC. I dessa scenarier ingår kärnkraft. Både Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen har påstått att detta bygger på en vantolkning av IPCC. Men det är bara att läsa innantill, och konstatera att det inte går att räkna bort kärnkraften och samtidigt klara klimatmålen.

Sverige behöver en miljörörelse som bygger på upplysning, inte på låsta positioner.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies