1515
Annons

Blackrocks modell ökar företagens risk

Bolag har i dag mer att förhålla sig till än att bara skapa bästa tänkbara avkastning för sina aktieägare. De förväntas också vara aktörer i samhället som gör gott på olika sätt. Det kan handla om att bidra till den gröna omställningen men också om att driva frågor som mänskliga rättigheter och mångfald.

AKTIVIST. Larry Fink, vd för Blackrock, vill att bolag tar mer aktiv del i samhället och ser till fler intressenter än bara aktieägarna.
AKTIVIST. Larry Fink, vd för Blackrock, vill att bolag tar mer aktiv del i samhället och ser till fler intressenter än bara aktieägarna.Foto:Evan Agostini

En inspirationskälla för många företag är en av de tyngsta kapitalförvaltarna i världen, Blackrock, vars vd Larry Fink har blivit något av frontfigur. I sitt nyss publicerade vd-brev lyfter han begreppet ”stakeholder capitalism”, ett slags kapitalism som involverar de intressegrupper som ett bolag identifierat och som de ska agera tillsammans med för att uppnå ett högre syfte än bara hög avkastning till ägarna.

”Vår övertygelse i Blackrock är att företag presterar bättre när de är tydliga med sin roll i samhället och agerar i linje med deras anställdas, kunders, samhällens och aktieägares intressen”, skriver Fink.

Det låter bra, eller hur? Men att agera i ”samhällets intresse” är svårt, inte minst för att agendan som styr samtalet i ett samhälle är föränderlig. Risken att företagen säger eller gör fel saker är stor, vilket även Fink påpekar i brevet: ”I denna polariserade värld kommer vd:ar alltid att ha en grupp intressenter som kräver att vi gör en sak, medan andra intressenter kräver att vi gör precis tvärtom.”

Det är alltså som gjort för att det ska bli fel.

Ta till exempel Arbetets granskning den 17 januari av Andra AP-fonden som enligt tidningen investerat över två miljarder kronor i statsobligationer och regionala obligationer utgivna av länder som klassas som diktaturer.

Andra AP-fonden bemannas av proffs. De förvaltar cirka 420 miljarder kronor av svenskarnas pensionspengar på ett framgångsrikt vis. Fonden har alla riktlinjer på plats och dess företrädare följer självklart gällande lagar och har långtgående policyer för sina investeringar. 

Men den kritik fonden får grundar sig just på att investeringarna inte anses rimma med det fonden säger sig stå för. Det är ett exempel på vad som sker när det uppstår ett glapp mellan handling och ord, mellan kärnuppgift och en vidare roll, ett slags ”stakeholder capitalism” om man så vill. 

Affärer är i grund och botten en positiv kraft: de lyfter individer ur fattigdom, ger dem tillgång till ny teknik och kunnande. Kapitalism fungerar som bäst när självständiga företagare fokuserar på huvuduppgiften: att skapa avkastning för aktieägarna.

Den som inbillar sig något annat bäddar för felsteg och kritik.

 


I ständig krigstid

Sällan har en författare haft sådan tur med utgivningen av en bok som Martin Kragh med ”Det fallna imperiet – Ryssland och väst under Vladimir Putin”.

RYSK RÄDSLA. Ryska ortodoxa kyrkans ledare håller ett tal utanför den nya kyrkan i Patriotparken, flankerad av president Putin och försvarsminister Sjojgu.
RYSK RÄDSLA. Ryska ortodoxa kyrkans ledare håller ett tal utanför den nya kyrkan i Patriotparken, flankerad av president Putin och försvarsminister Sjojgu.Foto:Alexei Nikolsky

När kriget bröt ut skulle boken just gå i tryck. Förordet, ändrat i sista stund, är daterat 26 februari, två dagar efter den ryska invasionen. Men så kan det bli, för den som skriver om ett viktigt ämne. Boken säljer som smör, och känns i dessa dagar som en thriller, eller en ödesmättad rysk roman full av maktmissbruk och lidanden, krig och fred.

Avstampet är 1945, och fokus på tiden från Rysslands självständighetsförklaring 1991 fram till krigsutbrottet. Det är en detaljrik skildring som både sätter de många välkända händelserna i sina komplexa sammanhang och lyfter fram mindre omtalade, som den arabiska vårens betydelse för Putins växande oro för inhemska protester och de stora klimatproblem som nu drabbar Ryssland, både i form av lokala katastrofer och när världen ställer om från olja, ryska regeringens svarta guld.

Intressantast är beskrivningen av den sovjetiska ekonomins sammanbrott, och svårigheterna för det nya Ryssland att komma vidare. För det var inte vilket imperium som helst som föll, utan ett 71-årigt kommunistiskt, det långvarigaste fullskaliga experimentet med renodlad planekonomi i modern tid. Ytterst är det följderna av detta som ukrainarna slåss mot, efterbörden av en grym ideologi, ett gammalt kommunistspöke.

I väst har marknadsekonomi och samarbete stått i centrum ända sedan andra världskrigets slut, de senaste 30 åren globalt och exponentiellt. Därmed har en fredlig identitet där det är ekonomiska framgångar som avgör vuxit fram, inte territoriella, även om protester mot globaliseringen på senare år bäddat för populister som Donald Trump och för Brexit.

I Sovjetunionens fall befäste i stället segern 1945 det planekonomiska systemet, som därmed fick fortgå i ytterligare 46 år. Staten både ägde företagen, eller produktionsmedlen som man sa, och bestämde priserna. Inget styrdes alltså av utbud och efterfrågan, eller kunniga och engagerade ägare.

Resultatet var en katastrof, och orsaken till att landet till sist bröt samman. Redan Chrusjtjov beklagade 1957 att ”ministerierna inte vet någonting om förhållandena i fabrikerna”.

När systemet väl skulle avvecklas visste ledarna inte hur de skulle göra. Till exempel öppnade Gorbatjov för kooperativt ägande utan att släppa prissättningen fri, skriver Kragh. Därmed kunde kooperativen köpa till låga priser och sälja vidare dyrt. Affärerna blev grundplåten för flera oligarker.

BNP-raset, osäkerheten och kriminaliteten som följde på 1990-talet när systemet löstes upp, samtidigt som oljepriset fortsatte att falla, blev en chock för ryssarna, vana vid statlig sysselsättning och subventionerad bostad och vård.

Den stora oredan, ett tema i rysk historia, var tillbaka, och statens sammanbrott framstod än en gång som farligare än en stark och oförsonlig stat. Fungerande institutioner och lagar hann aldrig komma på plats. Det var bäddat för en autokrat, sämre ekonomisk utveckling och odlandet av en traditionell nationell identitet.

Jordmånen var lika god som den ukrainska myllan. Precis som när de habsburgska och det ottomanska imperierna föll hamnade många tidigare medborgare utanför, i Rysslands fall 25 miljoner etniska ryssar, eller rysktalande som primärt identifierade sig med det gamla hemlandet. Ryssland är dessutom inte arvtagare bara till det sovjetiska imperiet utan även det tsarryska. Båda de tidigare statsbildningarna omfattade avsevärt större territorium.

Känslan av förlust, fantomsmärtorna efter det fallna imperiet, har för det ryska ledarskapet varit genuin, skriver Kragh. Västvärldens förringande uppförande och förolämpningar, verkliga och upplevda, har bidragit, liksom västs avsteg från sitt eget liberala system, till exempel den USA-ledda invasionen av Irak 2003 som genomfördes trots att FN:s säkerhetsråd var emot.

Fallna imperier har alltid haft svårt att växla spår, och för de som lyckats ställa om till demokrati och marknadsekonomi har det tagit tid. I Tyskland och Japan efter andra världskriget, var det sannolikt för att segrarmakterna höll i taktpinnen som omställningen var möjlig.

I Moskva invigdes den 9 maj 2020 en ny kyrka i Patriotparken, byggd på initiativ av försvarsminister Sergej Sjojgu och tillägnad segern i andra världskriget och andra militära prövningar som genom historien drabbat den ryska jorden. Platsen var symbolisk, skriver Kragh. Det var här som Röda armén pressade tillbaka tyskarna och räddade huvudstaden. Mittkupolen är 95 meter hög, vilket lär vara den tredje högsta ryskortodoxa kyrkan i världen. Huvudkupolens diameter mäter 19,45 meter, en anspelning på 1945. Klocktornets höjd är 75 meter, eftersom kyrkan färdigställdes 75 år efter krigets slut. Höjden på kyrkans minsta kupol är 14,18 meter, eftersom kriget pågick i 1 418 dagar.

En stor förlust krävs för att Ryssland ska kunna komma vidare och till sist få en fredlig identitet, efter en sådan Putinism.  


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?