1515
Annons

Bister vinter inte bara på ambassaden

Hur ska vi få råd att betala för telefonen? Och säkerställa att det kommer vatten, och att avloppet blir betalt? Har vi råd att gå till doktorn? Och finns det pengar att laga våra bilar?

Foto:Jessica Gow

Kriget påverkar på många sätt – utöver det mänskliga lidandet är det ofta svårt att tillgodose basala behov. Om infrastrukturen fungerar så ska man också ha råd att betala för den. Vissa saker blir svåra att prioritera, som att se till att hissar fungerar och att fordon besiktas.

Det här är inte läget i Ukraina, där är det allvar, ett land som lider under Rysslands anfallskrig.

Nej som beskrivs ovan är den situation som råder på Rysslands ambassad på Kungsholmen i Stockholm. I en ansökan till svenska staten begär ryska UD att få sända mer pengar från Moskva till ambassadens bankkonto i SEB. I gårdagens tidning rapporterade Di om denna ansökan, som är den fjärde i ordningen sedan kriget inleddes. Sanktionerna hindrar pengar från att föras över från Ryssland. Myndigheten Kommerskollegium övervakar detta och kan bevilja undantag. Där handläggs nu telefonräkningarna, vårdfakturorna, hisservicen och annat på ryska ambassaden och handelskontoret.

Vintern kan alltså bli bister på ambassaden, som har sitt eget dieseleldade uppvärmningssystem. Parallellen med katastrofen i Ukraina är tydlig. Vintern är ungefär lika kall i Kiev och Charkiv som i Stockholm. 

Men mikrokaoset på Kungsholmen sätter även fingret på något annat. Hur fungerar samhället i Ryssland nu under sanktionerna? Tänk om det är så att det inte bara är på handelskontoret i Stockholm som hissarna kostar pengar? Tänk om det inte bara är de ryska ambassadbilarna i Sverige som har problem med servicen?

Sanktionerna mot Ryssland ställer till enorma problem, enligt en uppmärksammad rapport som Yale University nyligen publicerade. Sektorer som är beroende av utländska komponenter har drabbats av extrema prishöjningar. Den ryska industrin står still.

Så när vi nu ser att sanktionerna tydligt försvårar tillvaron till och med på ambassaden i Stockholm, att det till och med är svårt att hålla i gång en sådan verksamhet – då får vi en indikation på att åtgärderna slår.

Kommerskollegium bör utreda den ryska ansökan omsorgsfullt. Ingen brådska.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera