1515
Annons

Bernie Sanders driver Joe Biden åt vänster

LEDARE. När Bernie Sanders hoppade av sin kandidatur inledde den kvarvarande demokratiska presidentkandidaten Joe Biden ett samarbete med honom. Det är ett högriskprojekt.

Foto:Evan Vucci

Den 8 april tillkännagav Bernie Sanders att han ger upp kampen om att bli Demokraternas presidentkandidat. Fyra dagar senare, 13 april, deltog han i den enda kvarvarande kandidaten Joe Bidens valmöte. Där berättade Sanders att han stöder Biden, men också att de två har beslutat skapa sex gemensamma arbetsgrupper inför partikonventet. 

Det var ett överraskande beslut. Men det är kompromissernas tid. Sanders släpps in i värmen i kraft av sin starka ställning i vissa väljargrupper: partioberoende, unga och spansktalande. Det har funnits en oro bland partistrateger för att Sanders anhängare skulle uppleva att han motarbetats och en seger för Biden var riggad. Det skulle kunna leda till att de inte röstade i presidentvalet. 

Genom att ge Sanders politiska idéer visst genomslag i presidentkampanjen försöker man undvika det. I samband med bildandet av arbetsgrupperna sa Biden att ”ett enat parti är förutsättningen för att besegra presidenten om sex månader, samt att föra vårt land framåt i en tid av exceptionell risk.”

De arbetsgrupper som nu initierats är inom utbildning, klimat, brott och straff, ekonomi, vård och migration. Här dyker en rad politiska kändisar upp. Som tidigare presidentkandidaten John Kerry och årets vänsterorienterade kandidat Alexandria Ocasio-Cortez. De blandas med experter, akademiker, fackliga toppar och medlemmar i Representanthuset. 

Det är förstås bra att Demokraterna vill ta tag i de stora frågorna. Men i många fall kommer det bli svårt att komma överens. Joe Biden och hans anhängare är klassiska demokrater som tror på kapitalism, men förstår att den inte löser alla problem. Bernie Sanders är en vänsterpolitiker, fram till 2016 kallade han sig ”oberoende”, som ser kapitalismen som ett samhällshot.

Möjligen kan krisen spela Demokraterna i händerna. En öppen, stigande, arbetslöshet på för närvarande nära 15 procent kommer kräva omfattande stöd och sociala reformer framöver om inte fattigdomen ska öka, och det är svårt att se att Trump leverera det. Han har också tappat stöd under Corona-krisen, till förmån för guvernörerna. 

Till vinnarna hör New Yorks Demokratiska guvernör Andrew Cuomo. Han håller presskonferens hemifrån varje dag och talar till folket som en landsfader. Det står i bjärt kontrast till Trumps illa underbyggda uttalanden och flykt från presskonferenser där han tappar kontrollen.

Enligt en enkät av Financial Times/Peterson har 71 procent av väljarna högre förtroende för sin guvernör än de har för presidenten. Även bland republikanerna hade hälften högre tilltro till guvernören. Det är en temperaturmätare inför valet som bådar illa för Trump. Men han har ett kort att spela. Socialistkortet.

Vid nyheten om att Biden bjudit in Sanders reagerade Republikanerna direkt med att kalla dem alla socialister. Det kommer de, med visst fog, att fortsätta göra genom hela valrörelsen för att skrämma upp mer konservativa väljare. Sanders förespråkar en form av löntagarfonder. Han har en omfattande och dyr reformagenda inom vård, bostäder och utbildning. För att kunna genomföra den krävs enorma skattehöjningar.

Sanders vill även häva alla gamla personliga skulder för högre utbildning och vård. Detta ska betalas med högre bolagsskatt, förmögenhetsskatt, extra skatt på storföretag där vd-lönen är mer än 50 gånger högre än arbetarnas löner, skatten på avkastning ska bli lika hög som på arbetsinkomster och en omsättningsskatt på handel med aktier och andra värdepapper införas. 

De närmaste månaderna kommer att visa hur pragmatisk Bernie Sanders är och hur mycket vänsterpolitik Biden och hans kampanj tål. Demokraterna är en bred kyrka, i än högre grad än det Republikanska partiet. De står inför ett historiskt viktigt presidentval och har mobiliserat allt de har för att slå Donald Trump. Det kan lyckas, men på sikt riskerar partiet att spricka i sömmarna om de ska omfamna allt från renodlad socialism till vad som i praktiken motsvarar den tidigare svenska allianspolitiken. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från WihlborgsAnnons

Wihlborgs inför pris på koldioxidutsläpp

Arvid Liepe (tv) och Staffan Fredlund (th).
Arvid Liepe (tv) och Staffan Fredlund (th).

Flera svenska företagsjättar har infört ett internt pris på koldioxidutsläpp. Nu hoppar Wihlborgs på tåget. ”Det känns roligt att vi kan driva utvecklingen i vår bransch”, säger miljö- och klimatchefen Staffan Fredlund.

Nu inför fastighetsbolaget Wihlborgs ett internpris på koldioxidutsläpp. Priset sätts till 1000 kronor per ton och kommer inledningsvis att testas vid investeringsbeslut kring renoveringar och hyresgästanpassningar. 

– Det här är en nyckel för att omsätta klimatpåverkan till ett finansiellt värde som vi kan använda i kostnadskalkylen. Tanken är att det interna priset ska underlätta för oss att fatta kloka och relevanta beslut, och premiera leverantörer som erbjuder det klimatbästa alternativet när vi genomför upphandlingar, säger Staffan Fredlund, miljö- och klimatchef på Wihlborgs. 

Verktyg för att nå halveringsmål

Genom införandet av internpriset på koldioxid lägger bolaget i en högre växel för att minska utsläppen som sker i samband med byggprojekt, det som räknas som indirekt klimatpåverkan i värdekedjan. 

För att pressa ner klimatpåverkan ytterligare sätter Wihlborgs även upp ett så kallat målgränsvärde vid nybyggnation av kontorsfastigheter. Gränsvärdet ligger på 270 kilo koldioxidekvivalenter per kvadratmeter.

Nyfiken på Wihlborgs klimatarbete? Ta reda på mer här. 

– Vi har liksom branschen i stort haft svårt att mäta och målsätta klimatpåverkan vid byggnation och renoveringar, alltså den del av vår verksamhet som har störst klimatpåverkan, säger Arvid Liepe, ekonomi- och finanschef på Wihlborgs, och fortsätter:

– Internprissättningen och målgränsvärdet hjälper oss att angripa detta. Förhoppningen är att satsningarna ska göra stor skillnad för de totala utsläppen och bidra till att vi uppnår vårt halveringsmål för 2030.

Tar steget – innan det blir ett hygienkrav

Arvid Liepe och Staffan Fredlund hoppas att verktygen kommer att användas brett i organisationen och i både små och stora projekt.

– Vi kommer att testa detta och utvärdera om det styr oss på rätt sätt. Genom att ta steget nu hinner vi också med en lärandeprocess kring intern prissättning innan den här typen av åtgärder blir ett hygienkrav på marknaden. Det känns roligt att vi kan visa ledarskap och driva utvecklingen i vår bransch, säger Staffan Fredlund. 

Om Wihlborgs
Wihlborgs är ett börsnoterat fastighetsbolag som erbjuder kommersiella lokaler till företag och organisationer i Öresundsregionen. Wihlborgs Fastigheter finns i Malmö, Lund, Helsingborg och Köpenhamn. Bolaget är marknadsledande i de tre svenska städerna. 

Läs mer om Wihlborgs fastighetsutveckling

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Wihlborgs och ej en artikel av Dagens industri

En höjd skatt leder inte till att en annan sänks

Fastighetsskatten tycks ha evigt politiskt liv. Trots att ingen av de potentiella regeringsbildarna påstår sig vilja ha en återinförd eller höjd fastighetsskatt har den blivit den mest omdiskuterade skattefrågan så här i början av valrörelsen.

FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.
FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.Foto:Fredrik Sandberg

Det började med att Moderaterna lät producera en valaffisch med budskapet att de fyra partierna till höger är överens om att inte återinföra eller höja fastighetsskatten - och underförstått att partierna på vänstersidan inte är överens om den saken.

Detta retade upp Socialdemokraterna som anklagade Moderaterna för fulspel - S vill inte alls återinföra eller höja fastighetsskatten, var svaret. (Detta trots att flera distrikt samt LO vill det.)

Bakgrunden är välkänd. Alliansregeringen avskaffade den dåvarande fastighetsskatten, och ersatte den med en ”kommunal fastighetsavgift”. Denna har ett tak, vilket gör att vänsterfolk brukar kalla skatten ”regressiv”, alltså att det är en mindre andel fastighetsavgift på dyra villkor än på billigare.

Ekonomskrået brukar förorda fastighetsskatt. Det beror på att det är en skattebas som är stabil, där skatten inte skadar ekonomins funktionssätt så mycket. En fastighetsskatt anses rättvis då den inte går att planera bort på samma sätt som en del andra skatter. Det finns också bostadspolitiska argument, om att det är för hög beskattning vid flyttning och för låg beskattning på den som bor kvar, vilket försämrar rörligheten på marknaden.

De som förordar fastighetsskatt brukar anse att detta ska ingå i en större skattereform, då man alltså överväger hela skattemixen för att göra den mer optimal eller enhetlig. 

På fredagsmorgonen medverkade professor Lars Calmfors i Sveriges Radio och argumenterade för fastighetsskatt. Han sa dock att han inte trodde att ”det politiska systemet” kommer ”att klara av” att införa en fastighetsskatt.

Den omständighet som ekonomerna ofta glömmer bort, legitimitet, är dock ingen detalj. Om människor är djupt negativa till en viss skatt är det en realitet. Vänsterpartiet, som uttryckligen vill återinföra fastighetsskatten, lockar färre än var tionde väljare.

Det finns ett moraliskt problem i fastighetsskatten – varför ska staten ha ökad skatt för att man själv bygger ut och förädlar sitt hus? Varför ska skatten öka för att grannen säljer? Varför ska man beskatta en icke-likvid tillgång?

Därutöver finns ett trovärdighetsproblem beträffande ett vanligt argument för fastighetsskatten. Det handlar om att skatten på arbete skulle sänkas för att väga upp den höjda fastighetsskatten. På torsdagen argumenterade Dagens Nyheter för att fastighetsskatten skulle återinföras och att skatten på arbete ska ned. Men i ledartexten fanns ingen vägledning om på vilket sätt inkomstskatten ska sänkas. Det är så det brukar vara – det är viktigare att argumentera för den höjda skatten än att precisera sänkningen.

Så är det också med idén om att en stor skattereform behövs. I januariavtalet fanns det med en sådan punkt, om en reform som skulle åstadkomma så mycket att den blev omöjlig. Och det blev inte ens en utredning om saken.

Några tidigare skattereformer har blivit historiska, men det innebär inte att det är ett bra lösning för framtiden. Ordet förknippas med att en skattereform ska genomföras över blockgränsen - och väljarna skulle därmed berövas möjligheten att ta ställning i en av de viktigaste politiska frågorna.

Tanken om en skattereform indikerar också att det skulle vara något allvarligt fel på det nuvarande systemet. Och visst är skatterna höga i Sverige, särskilt på arbete och på risktagande. Men samtidigt är en rad skadliga skatter avskaffade, som arvsskatten och förmögenhetsskatten. I en stor skattereform är risken att dessa förödande skatter kommer upp på bordet igen.

Allmänt sett finns det anledning att vara skeptisk mot skatteväxling, alltså att en höjning på ett ställe ska leda till en sänkning på annat håll. Hur har det gått med ”den gröna skatteväxlingen”? Politikerna höjde miljöskatterna men glömde bort den andra vågskålen, att sänka skatten på arbete.

Svenska skatter är redan höga. De tas ut delvis på fel saker. Skatternas utformning bör ses över. Och de bör sänkas generellt. Att sänka skattesatserna behöver inte innebära minskade skatteinkomster för staten - tvärtom. När det går bra för Sverige kommer goda skattepengar in till de gemensamma behoven.

Men när någon börjar diskussionen med att berätta vilka skatter som ska höjas ska man inte lita på att det verkligen blir någon sänkning i andra änden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera