1515
Annons

Behövs egentligen någon bolagsskatt?

Temat för toppmöten i dessa tider är Rysslands anfallskrig och konsekvenserna för energiförsörjning. Men alla på EU-kommissionen och andra internationella organ jobbar inte med dessa pressande frågor. Arbetet med ett nytt system för bolagsskatter är långt gånget och sysselsätter en mängd experter på internationell nivå och på finansdepartement och bolag runt om i världen.

INTE SJÄLVKLART. Ett bolag betalar bolagsskatt på sin vinst som är avsedd för nya investeringar. Det är inte givet, principiellt sett, att det ska vara så. Den fysiska ägare som tar ut vinst ur ett företag beskattas för det.
INTE SJÄLVKLART. Ett bolag betalar bolagsskatt på sin vinst som är avsedd för nya investeringar. Det är inte givet, principiellt sett, att det ska vara så. Den fysiska ägare som tar ut vinst ur ett företag beskattas för det.Foto:ADAM IHSE

Resultatet av detta arbete håller på att leda till ett nytt skattesystem där bolagsskatten inte automatiskt ska betalas i det land där bolaget har sitt säte eller där värde har skapats. Detta är anledningen till att Sverige, oavsett färg på regeringen, har försökt bromsa detta initiativ. Vi har ju stora exportföretag med endast liten hemmamarknad.

Samtidigt har G20-länderna enats om en global minimiskatt. Och under åren har det pågått en rad processer inom EU exempelvis om att bolag ska redovisa sin verksamhet offentligt land för land.

När EU agerar på egen hand rubbar det relationerna med USA. Och åtgärderna blir ett sorgligt kvitto på att samtliga de stora plattformsbolagen är amerikanska. Europa har misslyckats.

Allt detta drivs fram av en global debatt om att bolag betalar för lite i bolagsskatt. Ofta används endast ordet ”skatt”, som om bolagen inte betalar någon annan skatt än bolagsskatt. Och som om bolagsskatten skulle vara en dominerande skatteinkomst för länder. Så är det inte. Mindre än 10 procent av världens skatteintäkter kommer från bolagsskatten. 

Svenska regeringar har alltid parerat bolagsskatten utifrån storföretagens perspektiv på den internationella marknaden. Länder med dåliga investeringsförutsättningar i övrigt, som infrastruktur och utbildningsnivåer har sänkt den ännu mer för att få investeringar. Avancerade länder har kunnat ha den på en högre nivå.

För att få en annan synvinkel på fenomenet kan man fundera över vad bolagsskatten egentligen fyller för funktion, förutom den uppenbara - att den begränsar investeringar och styr om verksamhet endast av skatteskäl.

Niclas Virin, länge direktör på Skatteverket och därefter mångårig skattechef på Handelsbanken, har ägnat mycket tid åt att försöka förklara varför bolagsskatten i grunden är feltänkt och onödig.

Företag beskattas i dag ungefär som om de var personer. Om det blir pengar över går en del av de pengarna till skatt. 

Men det är skillnad. Niclas Virin uttrycker att företag bildas för att skapa de varor mänskligheten behöver för sin existens. När detta görs på ett effektivt sätt uppstår vinst. Denna används till investeringar, som inte har någon annan uppgift än att i framtiden kunna ha bättre möjligheter att producera varor och tjänster.

Bolagsskatten minskar denna möjlighet. 

Företag ska naturligtvis vara med och betala för de samhällsuppgifter som man tar i anspråk. Men då bör man fråga varför överskottet i verksamheten ska vara en beräkningsgrund. Varför ska företag som går med förlust, och alltså förstör värden, i så fall inte vara med och betala?

En viktig grund för beskattning av personer är förmågeprincipen. Den som inte har några pengar ska inte behöva betala särskilt mycket i skatt. Men Niclas Virin visar på hur dåligt denna princip fungerar för företag, och frågar sig om ett företag med ett aktiekapital på 100 Mkr och som går med förlust har stor eller liten skatteförmåga? Har ett företag med ett aktiekapital på 5.000 kr och som gör en vinst på 100.000 kronor någon skatteförmåga? Det första företaget har för mycket kapital. Det andra – som beskattas för sin vinst – har alldeles för lite; vinsten och samhällsnyttan skulle vara större om det inte vore så kapitalfattigt.

Till saken hör att uttagna vinster, alltså pengar som lämnar företaget och går till fysiska ägare beskattas på annat sätt.

Beskattning av bolag är besvärligt. Vad exakt ska beskattas, och vem ska göra det? Det bäddar för bristande rättsäkerhet och blir ett slagfält för kortsiktiga politiker. EU använder bolagsskatten för att visa att man inte är en union för kapitalism, utan har förmåga att slå till mot företagen.

Bolagsskatten är en realitet. Den kommer inte att avskaffas, men det är nyttigt att då och då fråga sig vad den är bra för.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera