ANNONS:
Till Di.se

Bayern blottar riskerna med storkoalition

LEDARE. När Jan Björklund (L) under en presskonferens i lördags lanserade sitt förslag på en svensk storkoalition mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, hänvisade han föga förvånande till Tyskland.

Det var olycklig timing. Den tyska samarbetsregeringen – bestående av Angela Merkels CDU, bayerska systerpartiet CSU och socialdemokratiska SPD – mår inte bra och väljarna markerade sitt missnöje i söndagens delstatsval i Bayern.

CSU backade mer än 10 procentenheter och förlorade sin absoluta majoritet för första gången sedan 1962. SPD gjorde ännu sämre ifrån sig. Partiet rasade nära 11 procentenheter och slutade på 9,7 procent.

Desto bättre gick det för partierna utanför den traditionella huvudfåran. Främlingsfientliga Alternativ für Deutschland samlade över 10 procent av rösterna och tog sig in i delstatsparlamentet för första gången. De Gröna, ett slags missnöjesparti för mittenväljare, blev valets stora vinnare med över 17 procent.

Resultatet ritar om den politiska kartan i Bayern, men ändrar även förutsättningarna för den tyska politiken på nationell nivå. Gör CDU dåligt ifrån sig i delstatsvalet i Hessen om två veckor, hänger Angela Merkel löst.

Valet i Bayern fångar också de större rörelserna i europeisk politik på ett klargörande sätt. Likheterna med Sverige är slående. Där som här går ekonomin som tåget. Folk är missnöjda med de gamla etablissemangspartierna ändå.

Där som här har mittenhögern försökt neutralisera populistiska krafter genom triangulering, utan framgång. Invandringsmotståndarna föredrog originalet medan mer liberalt sinnade storstadsväljare sökte sig till De Gröna.

Och i Tyskland liksom i Sverige pågår inom det gamla socialdemokratiska partiet en strid mellan krafter som vill sitta i regering och mer ideologiskt renläriga som vill gå i opposition och börja om från början, längre ut på vänsterkanten.

Den som likt Jan Björklund förordar en svensk storkoalition eller samlingsregering i hopp om att driva igenom breda reformer och begränsa ytterkantpartiernas inflytande, gör klokt i att studera det tyska exemplet noga.

Så här långt är facit mycket dystert.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies