Fyra kommuner har nu infört förbud mot, eller krav på tillstånd för, tiggeri. Det är Vellinge, Eskilstuna, Sölvesborg och Katrineholm. Två är S-styrda, en M-styrd och en SD-styrd. I runda slängar tio stycken planerar att införa förbud, och ytterligare 16 diskuterar saken. Norrköping, där kommunstyrelsens ordförande är tidigare socialdemokratiska partisekreteraren Lars Stjernkvist, tillhör den senare gruppen.
EU-regler om fri rörlighet föreskriver att EU-medborgare ska ha resurser att försörja sig själva. Det är en absolut förutsättning för att den fria rörligheten ska fungera. Nationalstatens möjligheter bygger på dess begränsade åtaganden.
Utgångspunkten måste vara att ansvaret för dessa människor bär ursprungsländerna. Sverige bidrar till att öka tiggeriet när vi genom gåvor ökar tiggarnas incitament att komma hit.
Stadsmissionen skriver: ”Lösningen på tiggeriet är att skapa alternativa möjligheter till försörjning genom att förändra samhällssystem så att människor slipper tigga”. Det är dock inte så komplicerat som det låter. Lösningen heter, som alltid, jobb. De som kommer hit och tigger är som alla andra EU-medborgare fria att söka jobb. Det är inte svårare för dem än för polska byggarbetare.
Tiggeriet styrs av patriarkala klanstrukturer och har inslag av förtryck. Olagliga bosättningar har visat sig utgöra härder av prostitution, våld och missbruk där många kommer till skada. Att tillåta tiggeri har ingenting med solidaritet att göra, utan är en sanktionering av misär.
Det var en dom i Högsta förvaltningsdomstolen i slutet av 2018 som öppnade för tiggeriförbud genom att slå fast att tiggeriet kan regleras via ordningslagen. Men det är inte fritt fram, ett förbud ska gälla vissa begränsade platser. Eskilstuna har valt att kräva tillstånd. Det är fel väg att gå eftersom risken är att många får tillstånd. Förbud är den mest effektiva vägen.
Dessutom verkar tiggarna ha respekt för lagen. Är det tillåtet att tigga här så kommer de. Annars inte. I våra grannländer med förbud upprätthålls lagen utan de stora polisinsatser som svenska tvivlare förutspått.
Det är hög tid att även storstäder som Malmö, Göteborg och Stockholm tar steget. Men sannolikt hålls de tillbaka av kolleger på riksnivå som inte vill ta konflikten.
