ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Barnen är viktigare än handelsavtalen

  • Barn i samtal över sina läxböcker i Peking. Snart föds det så få att Kinas befolkning kommer att krympa, kanske redan 2030. Foto: Leif R Jansson / TT

Befolkningen minskar i allt fler länder i världen. Det kommer att få stora konsekvenser för världsekonomin, särskilt som den är så sammanvävd.

Nyligen twittrade en påtagligt nöjd Donald Trump om handelsavtalet med Kina. I onsdags pratade han om ett med EU före presidentvalet i november. Avtalen blir visserligen inte särskilt omfattande men innebär en del eftergifter från de andra. Att stridsyxorna åtminstone tillfälligt grävs ned passar presidenten som vill utstråla handlingskraft för sina väljare och övriga världen. Särskilt Kinas makt och annorlunda syn på samarbete har retat många. 

Men frågan är om Trumps Twitterpolitik gör någon större skillnad. Parallellt med handelskriget pågår demografiska förändringar som är på väg att förskjuta maktförhållanden mellan världsdelar och folk. Så har det förstås alltid varit, demografi är ju definitionsmässigt vad människor ställer till med under sin tid på jorden. Men ett par saker gör att effekterna nu märks mer än någonsin: globalisering, snabbare teknikförändring och kraftigt ökat välstånd. Inte bara västvärldens utan också Kinas storhetstid kan vara på väg att ta slut. Frågan är vem som ska ta stafettpinnen.

Förr sågs nativitet och överbefolkning som det stora hotet. Nu är det motsatsen som gäller. I rika länder har födelsetalen i flera decennier legat klart under de 2,1 barn per kvinna som krävs för att befolkningen inte ska minska. Nu ligger återväxten lägre även i mindre bemedlade länder som Iran och Brasilien. I Sydkorea har den fallit under ett. Snart, kanske 2030, väntas den hamna för lågt även i väldiga Kina. Medianåldern i världen är i år ungefär 30. Nästan bara i afrikanska länder är den under 20.  

Utvecklingen har redan fått följder. I Kina har den ekonomiska tillväxttakten avtagit. Allt fler tror att det kan ha med lägre ökning av befolkning att göra. 

I Japan brottas politikerna sedan länge med låg inflation och snabbt växande behov av äldrevård. Före detta kommuniststater i Europa kämpar för att ens behålla de unga i landet. I Italien talar sig Matteo Salvini, ledare för La Liga, varm för återgång till konservativa, kristna familjevärderingar. I Ryssland, som tappade motsvarande en krigsgeneration under 1990-talet, försöker Putin att stabilisera ekonomin så att de unga ska stanna och vilja bilda familjer. Förra veckan presenterade ryska regeringen ökat stöd till barnafödande och mödravård. 

Knappt några åtgärder tycks bita. I Shanghai är det bara var fjärde kvinna som kan tänka sig att skaffa ett andra barn, trots att det har varit tillåtet sedan 2016. I Italien propagerar kvinnorna, stick i stäv med Salvini, för mammaledighet och förskola. I Sydkorea har en bok om manligt förtryck just blivit bestseller. Bara i det fattigaste Afrika är det säkert att befolkningen fortsätter att växa ett tag till.

För världen kommer detta att få stora konsekvenser. Förra gången som tyngdpunkten försköts var när Kina öppnades upp. Den förskjutningen blev motorn i ett fantastiskt välståndslyft.

Välståndsökningen är ytterst resultatet av ett enormt, finmaskigt nät av samarbete. När Kina bromsar in får det därför omedelbara konsekvenser för all världens företagare, placerare och politiker, större sannolikt än kinesiskt statsstöd eller amerikanska tullar. Men vart flyttar den nya tillväxten?

Världsekonomin har blivit mer avancerad men samtidigt ömtåligare. Med ökat kunskapsinnehåll har företagen och jobben flyttat till städerna. Familjer som bor i städer skaffar färre barn, eftersom det är dyrt och trångt att bo där. Dessutom innebär högre krav på kunskap att barnen måste utbilda sig längre. Det kostar också pengar. När de fysiska krafterna spelar mindre roll ökar jämställdheten, vilket i sin tur leder till att kvinnor skaffar färre barn. 

Debatten om de demografiska förändringarna speglar komplexiteten. Hur kommer arbetskraften och sparandet att påverkas? Vilken betydelse får det för investeringarna, penningpolitiken och börsen? Hur kommer det att gå med demokratin när stora delar av världen krymper? Ingen vet, allt beror på vilka mandat vi ger de folkvalda att hantera förändringarna.  

Bara några saker är säkra: Att Afrikas unga kommer att få ökad makt i världen. Att ungdom är bra för kreativitet och framtidstro. Och att föräldraledighet och förskola har hjälpt i Sverige. 

Man får hoppas att den amerikanska regeringen har fler tankar om framtiden än vad som framgår av Trumps twitterflöde.   

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer