På Västgötaslätten kan vi hålla i gång den mer än 100 år gamla fantastiska traditionen att förfina tunga dieselmotorer och i granskogsbältet norr om Dalälven får skogsbruket en nygammal avsättningsmarknad.
Men drömmen om det moderna vedsamhället håller på att gå upp i rök.
När AB Volvo och Daimler Truck i torsdags höll ett högnivå-seminarium om sina vätgasplaner var riktningen kristallklar. För några år sedan fnös lastbilsbranschen åt elektrifieringen. Men inte nu. Volvos och Daimlers gemensamma bolag Cellcentric ska bygga Europas största bränslecellsfabrik, klar för drift 2025. De båda lastbilstillverkarna efterlyser nu en harmoniserad vätgaspolicy inom EU och ett nätverk av tusentals vätgasstationer på kontinenten. En kombination av batteridrift på korta sträckor i städer och vätgasdrivna bränsleceller på längre sträckor, menar de, är den enda vettiga vägen framåt för en lastbil.
Drivkrafterna bakom förändringen är att Toyotas envisa bränslecellssatsning ser ut att lyckas, att Kina hakar på och att vätgasproduktion passar bra ihop med den allt billigare vindkraften.
Samtidigt har biobränslen fått allt sämre rykte. Ledarsidans Frida Wallnor pekade i onsdags 28/4 på vilka risker det innebär för svenska aktörer att EU-kommissionens taxonomi inte definierar biobränsle som hållbart. Sverige har storstilade planer på biobränsle. Preems mångmiljardsatsning på ett bioraff är kanske det främsta exemplet. Man kan hoppas på att EU ska ändra sig, men det finns starka sakskäl till att vara skeptisk till biobränslen.
Användning av biobränsle innebär ett utsläpp av koldioxid. För växthuseffekten kvittar det om koldioxiden är fossil eller inte, den som släpps ut ökar mängden koldioxid i atmosfären. Idén om att lika mycket som släpps ut ska återbindas i nya biobränslen bör ställas mot alternativet att låta skogen växa eller i alla fall att bränna så lite växtlighet som möjligt. Det är mycket bättre för klimatet om växtligheten på jorden ökar i volym och binder mer än vad som släpps ut.
Ta den svenska skogen som exempel. Den har ett nettoupptag på 38 miljoner ton koldioxid per år trots ett i allra högsta grad levande skogsbruk. Skogen växer mer än vad som avverkas och kol myllas successivt ner i mineraljorden. Skogens tillväxt är det svenska territoriets i särklass viktigaste bidrag till att dämpa växthuseffekten. Men faktum är att skogen växer i volym nästan överallt. Europas, Asiens, Afrikas och Nordamerikas skogar har i dag större volym än för tio år sedan och bidrar till att binda kol. Om man skulle ersätta dagens användning av fossila bränslen med biobränslen från skog skulle det i praktiken innebära en enorm global skogsbrand och minska volymen skog.
Att använda åkermark för biobränslen har samma negativa effekt. Det vanligaste biobränslet för drivmedel, etanol, har i dag främst vete, majs och sockerrör som råvara. Den kräver stora arealer och är mycket ineffektiv per utvunnen energienhet. Om man skulle expandera etanoltillverkningen för att ersätta fossila bränslen i ännu större skala, vilket till exempel den svenska reduktionsplikten strävar efter, skulle mängden växthusgaser öka. Jordbruket är den enskilt största källan av växthusgaser. Att i det perspektivet använda jordbruksmark för att bränna skörden i motorer är vanvett. Mänskligheten bör sträva efter att minska jordbruksmarken.
Massanvändning av biobränsle kommer inte att handla om något närodlat utan om globala marknader. Hittills förskräcker resultatet. Flyg över Sumatra och du ser vad en global palmoljemarknad kan ställa till med: landskapet ser ut som Nederländernas. Eller titta på skogsavverkningen i Brasilien som i hög grad drivs av etablering av majs- och sockerrörsodlingar. Då känns det inte så roligt med bio i tanken.
Biobränslen löser heller inte de mycket svåra lokala problemen med dålig storstadsluft. Förbränning är förbränning och kväveoxider uppstår oavsett om bränslet är fossilt eller inte. Därtill kommer föroreningarna. Rökgaser från ved är rena giftet. Omoderna motorer lever i årtionden och de är lika smutsiga om de går på raps.
Den svenska regeringen gör klokt i att följa Volvos exempel. Gör slut med biobränslelobbyn och gå helt in för elektrifiering. De globala trenderna är övertydliga. Prisfallet på sol- och vind fortsätter överallt på alla marknader. Bränslecellsteknikens kommersiella genombrott liknar batteriets och den kommer rimligen bara att bli billigare. Elbilen gör internationell succé och investerare flockas kring bolag med trovärdiga elektrifieringsprogram. I norra Sverige investerar tysk och svensk industri tungt i vätgasrevolutionen. Tåg slår ut flyg i civiliserade länder.
Det globala energibehovet kommer att fortsätta öka samtidigt som koldioxidmängden i atmosfären måste minska. Världens länder bör enas om att bränna så lite som möjligt, expandera skogarna så mycket som möjligt och gå över till el.
