1515
Annons

Även Sverige behöver snart egen gaskraft

Tysklands nya regering har satt klimatfrågan högt upp på dagordningen. 

Die Grünen har fått med sig S och liberala FDP på att utfasningen av kolkraften ska vara klar redan 2030, snarare än 2038.

KRAFT. Precis som Tyskland kommer Sverige att behöva investera mer i gaskraft och i hamnkapacitet för att importera främst amerikansk gas. Som utvecklingen är nu återetablerar sig kol som reservkraften när det inte blåser. På bild Tysklands utrikesminister Annalena Bearbock och Sveriges miljöminister Annika Strandhäll.
KRAFT. Precis som Tyskland kommer Sverige att behöva investera mer i gaskraft och i hamnkapacitet för att importera främst amerikansk gas. Som utvecklingen är nu återetablerar sig kol som reservkraften när det inte blåser. På bild Tysklands utrikesminister Annalena Bearbock och Sveriges miljöminister Annika Strandhäll.

Regeringen håller också fast vid att kärnkraften ska vara helt avstängd 2022. Förra året stod kärnkraften för 12 procent och kolet för nästan 30 procent av landets elproduktion.

Det är inte konstigt att många ifrågasätter hur den tyska energikalkylen ska gå ihop. 

Precis som i Sverige väntas ju efterfrågan på el öka exponentiellt kommande år.

I koalitionsavtalet framgår hur de tyska regeringspartierna har tänkt. Dels vill de satsa på en massiv utbyggnad av förnybara energikällor, som vind- och solkraft. Dels vill de se en utbyggnad av ”moderna gasdrivna kraftverk”.

Det är sensationellt, inte minst med tanke på Die Grünens så höga svansföring i naturgasfrågan. 

I opposition riktade partiet svidande kritik mot Merkel-regeringens pragmatiska inställning till Ryssland och rysk gas i allmänhet och gasledningen Nordstream II i synnerhet. 

Men som regeringsparti tycks verkligheten ha gjort sig påmind.

I den verkligheten har utsläppen av koldioxid ökat i Tyskland, trots en rejäl ökning av förnybar elproduktion. Men utbyggnaden har uppenbart inte räckt för att kompensera för nedläggningen av kärnkraften och den ökade efterfrågan på el. 

När Putin samtidigt dragit ned på gasleveranserna har ökad förbränning av kol varit det enda rimliga alternativet.

Inom EU har den oroväckande utvecklingen noterats, som dessvärre inte är unik för Tyskland. EU-kommissionen har dessutom kommit fram till samma slutsats som den tyska regeringen: att naturgas är bättre än kol. 

Därför valde kommissionen att klassificera naturgas som ”hållbar” i taxonomin, vilket kommunicerades på nyårsaftonen. 

De poängterar dock att naturgasen bara ska ses som en övergångslösning till dess att Europa har tillräckligt med förnybar energi, och skickar med ett antal villkor för den gröna stämpeln, bland annat att gasinvesteringen måste ersätta kolkraft.

Kritiken har varit massiv, vilket är förståeligt. 

Naturgas är trots allt ett fossilt bränsle, och Ryssland sitter på cirka 40 procent av världens naturgasreserver.

Men EU-kommissionen ska ha beröm för sitt mod, för sitt sällsynt verklighetsförankrade beslut. Det är hög tid att fler inser att Europa behöver både naturgas och kärnkraft även framöver för att klara elförsörjningen om kolet ska kunna fasas ut, om vi ska ha en chans att nå klimatmålen. 

Naturgas släpper ut 25 procent mindre koldioxid än olja per energienhet och 40 procent mindre än kol.

I Sverige är naturgasen nästintill obetydlig i energisystemet: den står för bara 2 procent av energiförsörjningen, varav hälften används i industrin. Allt kommer från danska Nordsjön, via en gasledning som fortsätter upp längs västkusten.

Skulle naturgasen kunna spela en större roll också i Sverige? Frågan är såklart kontroversiell, men ändå berättigad mot bakgrund av vår uppenbara brist på planerbar el, särskilt i södra Sverige. 

Vore det inte bättre att ha reservkraftverk som drivs av dansk gas eller amerikansk LNG (flytande gas) än rysk olja, som fallet är i dag?

Dessvärre håller energibolaget Uniper på att packa ned Öresundsverket i flyttkartonger. Malmös naturgasdrivna kraftverk producerade som mest 400 megawatt el, ungefär hälften av en svensk kärnkraftsreaktor. 

Men sedan 2017 har det stått stilla på grund av dålig lönsamhet, som en följd av de låga elpriserna. Nu ska verket istället producera el och värme i Vietnam.

Den sorgliga historien liknar den om våra nedlagda kärnkraftsreaktorer, som hade kunnat göra stor skillnad för dagens elförsörjning, om bara ansvariga politiker hade kunnat höja blicken.

Det är såklart lätt att vara efterklok. Men till skillnad från kärnkraften skulle det vara relativt okomplicerat att kompensera för det olyckliga nedläggningsbeslutet av Öresundsverket genom att exempelvis investera i ett antal nya moderna gasturbiner i södra Sverige, vilket är en hyllvara. 

Ge tillstånd för att bygga en LNG-terminal i Göteborgs hamn, öka importen av nordsjögas och stärk den svenska gasinfrastrukturen. På lite sikt kan allt detta användas till biogas och vätgas, så det vore knappast pengar i sjön.

Men än är vi inte där, tyvärr. 

Och snarare än att önsketänka om den gröna industrirevolutionens förlovade land måste svenska politiker inse faktum: Sverige behöver mer planerbar elproduktion. Nu. 

Tyskland och EU-kommissionen har pekat ut vägen. Följ efter.

 

Mer från ledarredaktionen? Lyssna på Di:s ledarpodd här


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?