1515

Att säga som det är

Magdalena Andersson ställde en bra fråga när hon i fredags höll sitt installationstal som nyvald partiordförande.

ARVTAGAREN. De två regeringarna med Magdalena Andersson och Stefan Löfven har i hög grad vänt blicken bort från våldsvågen och därför inte sett den komma.
ARVTAGAREN. De två regeringarna med Magdalena Andersson och Stefan Löfven har i hög grad vänt blicken bort från våldsvågen och därför inte sett den komma.Foto:Adam Ihse/TT

Efter snart åtta år i regeringen och mer än ett kvarts sekel i den svenska politikens inre krets undrade hon ”hur är det ens möjligt att barn kan födas och växa upp i Sverige, ett av världens rikaste och mest jämlika länder, och begå mord innan de ens har fyllt 18 år?”

Frågan är, till slut, central för nästa valrörelse. Den svenska nivån på dödligt skjutvapenvåld är ett dagligt trauma i städer över hela landet, är 250 procent högre än Europa-snittet och väcker allt fler berättigade frågor i internationell press.

Den nya partiordföranden fann snabbt ett svar: segregationen. Hon lovade att vända på varje sten, inte för att bekämpa det dödliga skjutvapenvåldet, där anser hon att regeringen i princip snart är framme med utbyggt rättsväsende och lagskärpningar. Hon lovade att vända på varje sten för att bekämpa segregationen.

Det är ett stenarbete som mer är till för att stärka socialdemokraternas politiska grund än för att minska våldet.

Brottsförebyggandet rådet, BRÅ, som numera är en intressant kunskapsproducent, ställde samma fråga som Magdalena Andersson i våras i rapporten ”Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra länder”. Nivåerna på dödligt våld har under lång tid sjunkit i hela västvärlden. Utom i Sverige. Men även här har mer traditionellt våld minskat. Våld i nära relationer, våld mot barn, fyllerivåld och våld utan skjutvapen har gått ned. Sverige har en exceptionell uppgång av mycket grovt våld med skjutvapen och ökningen har pågått i 15 år.

Varför just i Sverige, frågar Brå, och vänder sedan på några stenar som brukar blottlägga förklaringar till våld.

Den illegala narkotikamarknaden i Sverige är växande, omsätter mellan 10 och 15 miljarder om året, börjar alltmer likna den kontinentala och styrs av samma internationella ligor som försörjer andra länder. Men narkotikamarknaden växer i hela EU och bruket av narkotika är snarare mindre i Sverige. Spanien, Frankrike, Tyskland och Storbritannien har mycket större bruk av narkotika utan att drabbas av den svenska våldsnivån.

Samma sak gäller den illegala vapenmarknaden. Det finns gott om illegala vapen i landet, men det är inget som utmärker Sverige. Vapenmarknaden är internationell och ser ungefär likadan ut överallt. Ibland hänvisas till närheten till Balkan, både geografisk och mellanmänsklig, men den närheten har många andra länder. Och Sverige har mycket högre nivå av dödligt skjutvapenvåld än till exempel Kroatien.

Den socioekonomiska faktorn är omdiskuterad bland experter. Fattigdom kan öka det dödliga våldet men det finns inget självklart samband. Det finns heller inget självklart samband mellan ökade ekonomiska klyftor och våld. Under den 20 år långa period som våldet har minskat i Europa och USA har klyftorna växt. I Sverige, som har bland de minsta klyftorna i världen, har därtill välståndet ökat i alla grupper under den period skjutvapenvåldet har ökat.

Graden av misslyckad integration kan inte heller förklara det svenska tillståndet. Länder som Frankrike, Belgien, Nederländerna och England har stora invandrade grupper som ingen kan beteckna som välintegrerade. Men de skjuter inte varandra i huvudet. Sverige har också en mycket ambitiös välfärdsstat. Gratis sjukvård, gratis grundläggande och högre utbildning, stora kompensatoriska förmåner som dubbel skolpeng i utsatta områden och en starkt subventionerad sport- och fritidsverksamhet för alla invånare öppnar breda vägar ut ur segregation. Man har alla chanser i Sverige.

Migration kan förklara ökat våld men behöver inte göra det. Migrationens negativa sociala effekter, skriver Brå, som språksvårigheter, stress och sorg, arbetslöshet och dålig utbildning kan leda in i kriminalitet men det är inte givet. Särskilt flickor söker legala och framgångsrika vägar in i sitt nya land. Länder som Österrike, Tyskland och Danmark har haft stor migration utan att vara i närheten av den svenska våldsnivån.

Sverige har dock haft en mycket större migration jämfört med andra, vilket gör att problemen ackumuleras och att skolan får svårt att lyckas med sitt uppdrag. Att inte klara nian och att vara pojke med rötter i Mellanöstern eller Afrika är bokstavligen numera livsfarligt. Sverige har också en klart lägre polistäthet jämfört med andra länder och polisen har sämre tekniska förutsättningar. Vi har också en säregen syn på ungas ansvar för sina gärningar. Vad gäller dessa aspekter har debatten mognat men det gäller att hålla i. Vänstern vill alltid titta åt ett annat håll, vilket den nya s-ledaren genast gav prov på.

De två Löfven-regeringarna har också i hög grad vänt blicken bort från våldsvågen och därför inte sett den komma. Januariavtalet var till exempel i praktiken tomt på brottsbekämpande ambitioner. Att regeringens största enskilda akuta problem är förändringar i strandrätten säger tyvärr allt om prioriteringarna hos januarigänget.

Man ska säga som det är, säger Magdalena Andersson. Hon bör vidgå det senaste decenniets misslyckande. Att fortsätta på samma sätt med samma klassretorik och hets mot friskolor är ett svek mot alla ungdomar som nu går mot en våldsam ung död. Vi behöver ett mycket mer intelligent, öppet och ärligt samtal.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?