1515

Att rädda företag är en investering

LEDARE. I stort sett alla som kommenterar den ekonomiska krisen påpekar att den är väsensskild från de tidigare djupa kriserna. Men frågan är om alla förstår den verkliga innebörden av just detta.

ANGELÄGET. Finansminister Magdalena Andersson presenterade en budget där det mesta var känt. Men åtgärderna måste bli mer kraftfulla om Sverige ska ha en framtid att återgå till efter krisen.
ANGELÄGET. Finansminister Magdalena Andersson presenterade en budget där det mesta var känt. Men åtgärderna måste bli mer kraftfulla om Sverige ska ha en framtid att återgå till efter krisen.Foto:Jessica Gow/TT

Det som behövs är snabba åtgärder som direkt lyfter av företagen deras fasta kostnader under krismånaderna. Det är ingen subvention, det är ingen kostnad för staten. Det är en samhällsåtgärd, som handlar om skademinimering.

Detta behöver man komma ihåg när man lyssnar på finansminister Magdalena Andersson. På onsdagsmorgonen presenterade hon den vårbudget där det mesta av innehållet redan var känt. Regeringen föreslår att utgiftstaket höjs med 350 miljarder kronor, en oöverträffad summa, enligt finansministern.

När hon fick frågor om inte mer måste göras var hon inte avvisande, men svarade att det måste finnas pengar kvar även till åtgärder i november och till barnbidrag i december. Med det uttryckssättet antyder hon att statens pengar kan ta slut, vilket inte riktigt är fallet. Det handlar om hur mycket man kan acceptera att statsskulden ökar. Och den kommer att vara låg och hanterbar även efter krisprogrammen.

De åtgärder som har beslutats är i flera fall kreativt och obyråkratiskt utformade. Ansökningarna om korttidspermitteringar beviljas med vändande post, att döma av vittnesmål från företagare. Likviditetslättnaderna via skattekontot likaså.

Man kan fundera var denna kreativitet har hållit hus tidigare. I många fall där man upptäcker att det behövs lagstiftning, eller att det finns luckor i regelverket, tycks det omöjligt att åtgärda snabbt. Den politiska processen kan ta år, även när det gäller att åtgärda uppenbara bristfälligheter.

Men nu går det alltså fort. Och det är nu av största värde att regeringen lyssnar på dem som pekar på brister i åtgärderna, ungefär som när korttidssystemet nyss utökades till 80 procents permittering.

KD:s Jakob Forssmed talade om förbättringsbehoven i stödsystemen. Det gäller bland annat rabatten på den större delen av arbetsgivaravgiften. Den är begränsad till 30 anställda för varje bolag, vilket leder till att utfallet hänger på hur företag har organiserat sin koncernstruktur.

Ännu värre är bestämmelsen om att företag som vill ta del av korttidspermittering först ska sparka både tillfälligt anställda och konsulter. Denna princip kanske är befogad när korttidspermittering används för att ett enskilt företag eller en viss bransch är i kris. Men i detta sammanhang, när det handlar om att näringslivet har stängt ned på grund en yttre faktor som drabbar hela samhället, är det stötande och kontraproduktivt med denna regel.

Skillnaderna mellan dem som har fast anställning och alla andra kommer att öka. Företaget kommer inte att vara detsamma efter krisen eftersom viktiga medarbetare då är borta. Själva syftet med korttidssystemet förfelas.

De kreditmöjligheter som nu kanaliseras genom affärsbankerna riskerar att inte bli tillräckligt träffsäkra eftersom staten inte står för hela risken. I ett läge då nyss livskraftiga företag plötsligt inte längre är kreditvärdiga kan man inte räkna med att bankerna vill låna ut de mest behövande.

Den rätta vägen att gå är att lyfta av fasta kostnader från företag som har tappat stor del av sin omsättning. Det är viktigt att företag kan återgå till det normala så snart krisen har lagt sig. Alternativet är stora statliga utgifter i alla fall – lönegarantier och förlorade statliga fordringar vid konkurs samt a-kassa till de anställda.

Det är också viktigt att bekämpa instinkten att företag som får ekonomisk hjälp ska tvingas växla in detta mot statligt ägande. Resonemanget härrör säkerligen från finanskrisen då det var aktuellt med statliga krispaket till storbanker.

I det här fallet är det, återigen, inte en vanlig ekonomisk kris. Vissa storföretag drabbas värre än andra, men på det hela taget är det en krasch som slagit ned hela ekonomin. Coronakrisen får inte bli en förevändning för offentligt övertagande.

Politikerna bör visa att de förstår att stöd till företag är i detta läge inte endast är en utgift för skattebetalarna, det är en räddningsåtgärd för hela samhället.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?